fredag 18 december 2009
Helvete, fan, jävlar, skit osv.
Kuggade terminstentan. Faaan också. Kändes ju som det gick helt ok ändå. Jag hatar "U". Fan!
torsdag 17 december 2009
Nervositetens ansikte
Så nervös som jag var inför den kliniska examinationen, så nervös kan jag inte dra mig till minnes att jag någonsin varit inför någonting, nånsin. Inte förlossningen, inte när jag friade till Calle, inte när jag sjungit solo inför flera hundra människor. Aldrig nånsin vad jag vet.
Intressant hur psykisk ångest kan ge sig tillkänna genom fysiska besvär. Jag led av magknip i klass med öppningsvärkar de sista dagarna innan, vilka bara kunde avhjälpas med omedelbara toabesök. Men ingen diarré. Jag hade ju inte calizie liksom. Men bajset var LILA. Fast, fin faeces som ploppade ut utan minsta ansträngning, så min tarms peristaltik är icke att anmärka på. Men färgen....färgen! Hur fan är det ens möjligt att skita lila? Mörklila, såklart, men ändå. Jag ville be folk komma å titta, men till och med jag har en gräns...
Och detta med enda tänkbara anledningen chili con carne o ris dagen före. Utan att ha det förankrat i vetenskapen så vill jag med bestämdhet hävda att det var min omfattande ångest som orsakade färgen.
Men jag klarade skräck-tentan i alla fall. Helvetiskt skönt.
Intressant hur psykisk ångest kan ge sig tillkänna genom fysiska besvär. Jag led av magknip i klass med öppningsvärkar de sista dagarna innan, vilka bara kunde avhjälpas med omedelbara toabesök. Men ingen diarré. Jag hade ju inte calizie liksom. Men bajset var LILA. Fast, fin faeces som ploppade ut utan minsta ansträngning, så min tarms peristaltik är icke att anmärka på. Men färgen....färgen! Hur fan är det ens möjligt att skita lila? Mörklila, såklart, men ändå. Jag ville be folk komma å titta, men till och med jag har en gräns...
Och detta med enda tänkbara anledningen chili con carne o ris dagen före. Utan att ha det förankrat i vetenskapen så vill jag med bestämdhet hävda att det var min omfattande ångest som orsakade färgen.
Men jag klarade skräck-tentan i alla fall. Helvetiskt skönt.
tisdag 15 december 2009
Tröttnat på att skriva
För min trogna läsekrets som består av hela TVÅ följare hoppas jag att suget kommer igen. Det blir allt ett litet glapp mellan skriverierna.
Det är bara två veckor kvar av 2009. Shit.
Terminstentan gick över förväntan, har inte fått veta resultaten än. Hålla tummarna hårt som fan, det vore liksom inte felatt sätta en tiopoängare på första försöket. Minskar ju helt klart en del av stressen.
Har kliniktenta i övermorgon, och inför den är jag verkligen skitnervös. Har mailat studievägledar'n om min upplevda ångest inför den till och med. Och spytt lite galla för mina tillfälliga co-workers på praktiken, de som är tämligen nyexade och har läraren som bedömer färskt i minnet. Det är läraren jag är rädd för. Jag tror egentligen att jag fixar uppgiften.
Har hänt mycket på praktiken, många intryck som tar sin lilla stund att bearbeta och smälta. Den första personen någonsin som jag skulle ta ett vanligt venprov på - hon svimmade. Den första katetern jag skulle sätta på en person som inte var gjord av gummi - han dog morgonen därpå. Kanske är jag otursförföljd, kanske är det istället bra att såna grejer händer nu, så jag är medveten och har upplevt oväntade och obehagliga situationer i ett tidigt skede av "karriären". Hur eller som är det tungt att bearbeta. Men jag måste förtydliga; dödsfallet berodde inte på min katetersättning - han skulle ha dött i alla fall.
Men alla praktiska sjukskötersketypiska moment jag utfört har inte fått olyckliga utfall. Idag satte jag min första PVK på en patient (har tidigare fått träna på handledare och undersköterskor) och betänk att jag är på geriatriken, där kärlen mist en del av sin elasticitet = svårare att träffa rätt, men det gick alldeles lysande, träffade rätt på första försöket och natriumkloriden gick inte subkutant! Weeeii!
Kanske blir det någon liten till update innan året är till ända, alldeles i stunden är gubben iväg på innebandy, "hej-då-tack-för-trevlig-praktik"-kakan är bakad, ungarna sover och 90-talets bästa såpa Tre Kronor laddas på youtube :-)
Det är bara två veckor kvar av 2009. Shit.
Terminstentan gick över förväntan, har inte fått veta resultaten än. Hålla tummarna hårt som fan, det vore liksom inte felatt sätta en tiopoängare på första försöket. Minskar ju helt klart en del av stressen.
Har kliniktenta i övermorgon, och inför den är jag verkligen skitnervös. Har mailat studievägledar'n om min upplevda ångest inför den till och med. Och spytt lite galla för mina tillfälliga co-workers på praktiken, de som är tämligen nyexade och har läraren som bedömer färskt i minnet. Det är läraren jag är rädd för. Jag tror egentligen att jag fixar uppgiften.
Har hänt mycket på praktiken, många intryck som tar sin lilla stund att bearbeta och smälta. Den första personen någonsin som jag skulle ta ett vanligt venprov på - hon svimmade. Den första katetern jag skulle sätta på en person som inte var gjord av gummi - han dog morgonen därpå. Kanske är jag otursförföljd, kanske är det istället bra att såna grejer händer nu, så jag är medveten och har upplevt oväntade och obehagliga situationer i ett tidigt skede av "karriären". Hur eller som är det tungt att bearbeta. Men jag måste förtydliga; dödsfallet berodde inte på min katetersättning - han skulle ha dött i alla fall.
Men alla praktiska sjukskötersketypiska moment jag utfört har inte fått olyckliga utfall. Idag satte jag min första PVK på en patient (har tidigare fått träna på handledare och undersköterskor) och betänk att jag är på geriatriken, där kärlen mist en del av sin elasticitet = svårare att träffa rätt, men det gick alldeles lysande, träffade rätt på första försöket och natriumkloriden gick inte subkutant! Weeeii!
Kanske blir det någon liten till update innan året är till ända, alldeles i stunden är gubben iväg på innebandy, "hej-då-tack-för-trevlig-praktik"-kakan är bakad, ungarna sover och 90-talets bästa såpa Tre Kronor laddas på youtube :-)
måndag 23 november 2009
Terminstenta närmar sig...
....och stressen kryper sig på. Jag kommer aaaaaldrig klara den här tentan. 8 dagar kvar. Fan! Det är intressant men assvårt, eftersom det är så himla mycket. Nivån är så klurig också, måste jag veta vilka receptorer som binder vart i den aktiva läkemedelssubstansen?
Klarar jag mot förmodan tentan kommer jag nog inte känna mig lika skoltrött. Bra resultat sporrar ju, men jag ligger åtminstone i fas nu. Ja, sånär som på statistiken, den är godkänd i teorin men inte i praktiken. Felnissar finns tydligen överallt, men det reder sig sen. Inget fokus på det nu.
Garaget färdigställt så långt vi hade tänkt hinna innan vintern, och det är vi nöjda med. Ändå vill man bara ha typ tre månaders helledigt med full inkomst samt gratis barnvaktshjälp. Fan vad underbart det vore liksom!! Vad man skulle hinna med grejer!!
Har inte blitt lättare att rekrytera barnvakter nu heller, dvs sådana som frivilligt jobbar för mat o logi men utan lön. Efter massa turer hit o dit har problemet löst sig o jag o Calle kommer iväg till tomten för att lämna önskelistor från barnen. Så lyder den officiella versionen om varför morbror ska vara här imorgon. Och tomten, om ni undrar, bor i Ullared!
Nu ska jag göra ost- och skinkpaj.
Klarar jag mot förmodan tentan kommer jag nog inte känna mig lika skoltrött. Bra resultat sporrar ju, men jag ligger åtminstone i fas nu. Ja, sånär som på statistiken, den är godkänd i teorin men inte i praktiken. Felnissar finns tydligen överallt, men det reder sig sen. Inget fokus på det nu.
Garaget färdigställt så långt vi hade tänkt hinna innan vintern, och det är vi nöjda med. Ändå vill man bara ha typ tre månaders helledigt med full inkomst samt gratis barnvaktshjälp. Fan vad underbart det vore liksom!! Vad man skulle hinna med grejer!!
Har inte blitt lättare att rekrytera barnvakter nu heller, dvs sådana som frivilligt jobbar för mat o logi men utan lön. Efter massa turer hit o dit har problemet löst sig o jag o Calle kommer iväg till tomten för att lämna önskelistor från barnen. Så lyder den officiella versionen om varför morbror ska vara här imorgon. Och tomten, om ni undrar, bor i Ullared!
Nu ska jag göra ost- och skinkpaj.
fredag 6 november 2009
Fredagsmy....stress!
Tandläkarn med Emilia, hem, frenetiskt trycka F5 och hoppas på att resultaten kommit in i Ladok för båda tentorna (men icke), en snabb betapet för att varva ner, ruscha till dagis, lämna barn, speeda vidare till föreläsning om epidemiologi (halvintressant), till Byggmax och köpa 8 st 5,40 meters-längder 45X45:or samt 10 l grundfärg, 1 l lacknafta och 1 pensel, hem, lasta ur, plugga hjärtsvikt och statistik (F5 i närheten, inga resultat nu heller), få besök av mamma o Micke, fika, hämta barn, komma hem och - här är jag nu. Hjälper inte hur många gånger jag loggar in på studentportalen, de jävla resultaten låter sig väntas på! Törs inte lita på nåt förrän resultaten står klart och tydligt i Ladok.
Har i alla fall handlat grejer så vi kan jobba på garaget på söndag. Min kära svärmor ska spendera natten här också, hämtas av gubben min efter hans innebandymatch ikväll. Detta eftersom hon ska ha ungarna imorrn när jag jobbar o Calle spelar hockey.
Egentligen skulle H ha kommit den här helgen också men det satte jag stopp för, då hon enligt uppgift har feber och grisflunsan misstänks. Liksom, eeeh, NEJ TACK, om det kan undvikas. Hur fasen skulle vi hinna med att va sjuka? Hoppas vid Gud att barnen håller sig friska.
Planen är att få garaget färdigt inför vintern antingen denna helg eller nästa. Nästa kanske är mer rimligt att hoppas på. Vi ska bara sätta panel på en sida och alla vindskivor. Emellertid så tar ju allting bra mycket längre tid i praktiken än i teorin. Det ska mätas och justeras och så måste man äta o fika o kissa o byta snus. Soltimmarna försvinner bra jävla fort när man väl är igång, och effektivt arbete förutsätter ju hjälpa med barnen. Och där har jag lite krav, för jag vill liksom inte att ungarna sitter framför TVn hela dan, de ska ut o leka. Ber jag syster, så måste jag först åka o hämta henne i Linkan o sen skjutsa hem dem. Jag kan inte be bror, för bygge ligger ju honom varmare om hjärtat än barnvakteri, och jag vill helst inte ha marktjänst själv. Jag vill också snickra! Pappa bor ju massa timmar bort och om han plus fru väl är här vill de umgås och inte jobba. Mamma bor nära men har alltid massa annat att styra med. Eller också är hon i Fagersta. Inte ens nu när hon är arbetsbefriad med full lön kan hon vaska fram tid när vi har tid.
Så har vi Sandy & co, som ALLTID ställer upp om man ber, hon som till och med lovar bort sin mans tjänster o så tar hon alla fyra barnen. Men där plågas man ju med dåligt samvete....man vill liksom inte utnyttja nära o kära för mycket innan man får möjlighet att återgälda tjänsten!!!
Ja såklart, vi har ju min kära svärmor också, men har vi använt henne en vecka tidigare så kan vi räkna med att hon drar ur telefonsladden i några veckor framöver då hon är "mättad" och måste återhämta sig från den psykiska påfrestning det innebär att ta hand om barnen i flera timmar! En sådan återhämting kräver vanligen ungefär en månad.
Så, det är inte alltid alldeles lätt att planera in tid för bygge. Lik förbannat måste det hinnas med nu innan det blir askallt, annars blir jobbet ogjort, virket förstörs och vi får riva och göra om allting nästa vår. Ganska osexig tanke.
Nåja, det låter såklart väldigt otacksamt, vi HAR folk som ställer upp, både mamma och syster med respektive hjälper till ibland. Och Sandy-familjen också. I störst utsträckning.
De flesta har det ju stressigt i vardagen.
Nej förresten, mamma har det inte alls stressigt. Hon är arbetsbefriad! MED lön! FULL lön! I över ett halvår! Hon skulle kunna ställa upp JÄMT när vi behöver, om hon planerar sin tid och har framförhållning! Mamma du o Micke MÅSTE komma på söndag!!!
(Jag vet att hon följer bloggen.....pikelipikpik, och tack så ödmjukast för hasselnötsmassan *blink blink*)
Har i alla fall handlat grejer så vi kan jobba på garaget på söndag. Min kära svärmor ska spendera natten här också, hämtas av gubben min efter hans innebandymatch ikväll. Detta eftersom hon ska ha ungarna imorrn när jag jobbar o Calle spelar hockey.
Egentligen skulle H ha kommit den här helgen också men det satte jag stopp för, då hon enligt uppgift har feber och grisflunsan misstänks. Liksom, eeeh, NEJ TACK, om det kan undvikas. Hur fasen skulle vi hinna med att va sjuka? Hoppas vid Gud att barnen håller sig friska.
Planen är att få garaget färdigt inför vintern antingen denna helg eller nästa. Nästa kanske är mer rimligt att hoppas på. Vi ska bara sätta panel på en sida och alla vindskivor. Emellertid så tar ju allting bra mycket längre tid i praktiken än i teorin. Det ska mätas och justeras och så måste man äta o fika o kissa o byta snus. Soltimmarna försvinner bra jävla fort när man väl är igång, och effektivt arbete förutsätter ju hjälpa med barnen. Och där har jag lite krav, för jag vill liksom inte att ungarna sitter framför TVn hela dan, de ska ut o leka. Ber jag syster, så måste jag först åka o hämta henne i Linkan o sen skjutsa hem dem. Jag kan inte be bror, för bygge ligger ju honom varmare om hjärtat än barnvakteri, och jag vill helst inte ha marktjänst själv. Jag vill också snickra! Pappa bor ju massa timmar bort och om han plus fru väl är här vill de umgås och inte jobba. Mamma bor nära men har alltid massa annat att styra med. Eller också är hon i Fagersta. Inte ens nu när hon är arbetsbefriad med full lön kan hon vaska fram tid när vi har tid.
Så har vi Sandy & co, som ALLTID ställer upp om man ber, hon som till och med lovar bort sin mans tjänster o så tar hon alla fyra barnen. Men där plågas man ju med dåligt samvete....man vill liksom inte utnyttja nära o kära för mycket innan man får möjlighet att återgälda tjänsten!!!
Ja såklart, vi har ju min kära svärmor också, men har vi använt henne en vecka tidigare så kan vi räkna med att hon drar ur telefonsladden i några veckor framöver då hon är "mättad" och måste återhämta sig från den psykiska påfrestning det innebär att ta hand om barnen i flera timmar! En sådan återhämting kräver vanligen ungefär en månad.
Så, det är inte alltid alldeles lätt att planera in tid för bygge. Lik förbannat måste det hinnas med nu innan det blir askallt, annars blir jobbet ogjort, virket förstörs och vi får riva och göra om allting nästa vår. Ganska osexig tanke.
Nåja, det låter såklart väldigt otacksamt, vi HAR folk som ställer upp, både mamma och syster med respektive hjälper till ibland. Och Sandy-familjen också. I störst utsträckning.
De flesta har det ju stressigt i vardagen.
Nej förresten, mamma har det inte alls stressigt. Hon är arbetsbefriad! MED lön! FULL lön! I över ett halvår! Hon skulle kunna ställa upp JÄMT när vi behöver, om hon planerar sin tid och har framförhållning! Mamma du o Micke MÅSTE komma på söndag!!!
(Jag vet att hon följer bloggen.....pikelipikpik, och tack så ödmjukast för hasselnötsmassan *blink blink*)
måndag 2 november 2009
Inte tillfreds ändå?
Scenariot blev inte diabetes. Hade det blivit diabetes, så hade det varit verkligen totalt suveränt.
Scenariot blev istället astma/allergi. Typ sämsta tänkbara! Jag tyckte att jag inte kunde ett skit, inte alls den djupa nivån som jag hade velat ha på fysiologin, kunde jag förmedla. Men tänket hade jag. Den viktiga röda tråden, trots att jag blandade ihop flera sakfrågor. Det var metodiskt, tydligt, och med en röd tråd. Så jag klarade den! Och det är ju asskönt, nu blir det ingen spärr inför T4 så hela nästa termin är jag klar för.
Konstigt, ändå känner jag mig inte helt nöjd. Nöjd över att klara, men inte över min prestation. Jag hade velat kunna mer. En kursare började prata om histamin och mastceller, där var jag helt lost. Läraren påpekade dock att jag hade ett bra djup när jag pratade om att B-lymfocyten producerar plasmaceller när han stöter på ett antigen. Well, det var ju typ det djupaste jag hade.
Jag är missnöjd när jag kuggar, men jag är inte helt och hållet nöjd ens när jag klarar. Så har det varit på flera tentor. Fasen va skumt. Och vad säger det om mina krav på min prestation?
Lite skönt att en av lärarna var UM, hon som kuggade mig första gången. Gött att kunna få "revansch" ändå.
Och skönt att kunna rensa pärmarna på kompendier och stenciler och flytta över alla T3-papper i den lite större pärmen!!
Fick ett gulligt sms av min söta Sandy 8 minuter innan larmet gick i morse. "Lycka till på tentan idag gumman! Du kommer klara det, du är bäst" typ så. Världens sötaste. Bidrog nog en hel del :-)
Jag har kommit fram till att min pluggstrategi inte innebär att vända ut och in på mig själv för att klara allt hela tiden. Det finns liksom inte en sportslig, jag måste ha mitt liv också, kan inte sätta det på paus. Jag får acceptera att jag kommer kugga de stora tentorna första gången och försöka att inte dö av stress ändå.
Förutom artikelanalys, mätseminarium, basgruppsträffar, vfu-lärandeplan i reviderad form och föreläsningar den närmaste tiden så är det läkarbesök med E, föräldramöte på dagis och tandläkartid. Och så jobbar jag i helgen, plus att vi har H då.
Ja, va fan, skönt att känna att man lever.
Scenariot blev istället astma/allergi. Typ sämsta tänkbara! Jag tyckte att jag inte kunde ett skit, inte alls den djupa nivån som jag hade velat ha på fysiologin, kunde jag förmedla. Men tänket hade jag. Den viktiga röda tråden, trots att jag blandade ihop flera sakfrågor. Det var metodiskt, tydligt, och med en röd tråd. Så jag klarade den! Och det är ju asskönt, nu blir det ingen spärr inför T4 så hela nästa termin är jag klar för.
Konstigt, ändå känner jag mig inte helt nöjd. Nöjd över att klara, men inte över min prestation. Jag hade velat kunna mer. En kursare började prata om histamin och mastceller, där var jag helt lost. Läraren påpekade dock att jag hade ett bra djup när jag pratade om att B-lymfocyten producerar plasmaceller när han stöter på ett antigen. Well, det var ju typ det djupaste jag hade.
Jag är missnöjd när jag kuggar, men jag är inte helt och hållet nöjd ens när jag klarar. Så har det varit på flera tentor. Fasen va skumt. Och vad säger det om mina krav på min prestation?
Lite skönt att en av lärarna var UM, hon som kuggade mig första gången. Gött att kunna få "revansch" ändå.
Och skönt att kunna rensa pärmarna på kompendier och stenciler och flytta över alla T3-papper i den lite större pärmen!!
Fick ett gulligt sms av min söta Sandy 8 minuter innan larmet gick i morse. "Lycka till på tentan idag gumman! Du kommer klara det, du är bäst" typ så. Världens sötaste. Bidrog nog en hel del :-)
Jag har kommit fram till att min pluggstrategi inte innebär att vända ut och in på mig själv för att klara allt hela tiden. Det finns liksom inte en sportslig, jag måste ha mitt liv också, kan inte sätta det på paus. Jag får acceptera att jag kommer kugga de stora tentorna första gången och försöka att inte dö av stress ändå.
Förutom artikelanalys, mätseminarium, basgruppsträffar, vfu-lärandeplan i reviderad form och föreläsningar den närmaste tiden så är det läkarbesök med E, föräldramöte på dagis och tandläkartid. Och så jobbar jag i helgen, plus att vi har H då.
Ja, va fan, skönt att känna att man lever.
söndag 1 november 2009
Halloweenpumpor
De senaste dagarna har jag stressat ihjäl mig mellan jobb-skola-dagis-affärer, handlat, lagat mat, städat och dessutom hunnit plugga som ett as. Känner mig riktigt tillfreds igår kväll när sympatiska och parasympatiska nervsystemet tävlade om att vara igång, dvs när adrenalinet fortfarande cirkulerade runt, klockan var strax efter 21 och jag försökte börja varva ner. Då gav jag mig själv lite muntligt beröm. Hade till och med varit en sån där engagerad duktig mamma som karvade pumpor tillsammans med mina barn!!
Hade tänkt att ta kort på pumporna på kvällen också när de lyste fint och det var mörkt ute, men då hade ena pumpan slocknat och jag orkade inte hålla på o pilla med tändare o ljus. Duktig mamma var jag i alla fall!!! Nästa år kanske man är ute i lite mer god tid så det finns några med skaplig storlek kvar! Fanns liksom bara små fispumpor kvar i lådan.
Pirrig och apnervös för min T2-tenta imorrn. Men jag VET att jag har tänket nu....det SKA gå bra. Jag kan inte allt om allt....men jag tycker jag har fångat det viktigaste. Det är liksom omöjligt att gå in på nanonivå på alla områden. Håller tummarna för ett diabetesscenario, det kan jag. Jag kan min Orem och min Piaget och min Homburger Erikson.....håller tummarna att det blir ett bra scenario!!
Emilia ska på kalas idag till bästa dagispolaren Liam. Han fyller fyra. Hon säger att hon ska gifta sig med honom när hon blir stor.
tisdag 27 oktober 2009
Mycket nu
Jag tillhör den skaran som inte skräms av att skita på offentliga toaletter. Är av den bestämda uppfattningen att om kroppen säger till det är dags att utsöndra saker så är det liksom bara att lyda, för hälsans skull.
Med skiten kommer vanligtvis också odören, och det kan ju vara ohyggligt pinsamt, särskilt om någon står i kö att använda toan direkt efteråt. Då vet ju denne hur ruttet min tarm luktar!!! Men å andra sidan, man kan kasta på sig en nonchalant attityd o låtsas som inget (men försvinna fort som tusan från toalettområdet och hoppas att man inte behöver möta den personens blick på länge.
Fast det finns faktiskt nånting som är ännu värre, och det är när man är alldeles oskyldig. Man ska bara gå in o slå en kiss, och det luktar faan på toan när man själv kommer in. Om man sen går ut, när man hållt andan och bara kissat, och SEN står det nån i kö och ska in efter mig. Det bara spritter i mig - man vill ju inget hellre än att förkunna att "det var inte jag!" eller "det luktade sådär innan jag kom!" Men ack så fånigt, det gör man ju aldrig. Är det så att man vill lyssna på kroppen och således uträtta sina behov även i offentliga miljöer, då får man helt enkelt köpa läget att såna där jobbiga situationer kan uppstå.
Jag tog grissprutan igår, och bieffekterna har varit ganska milda. Ömheten Allan i vänstra överarmen, det känns som om jag fått stans värsta muskeldödare. Men ingen feber och ingen sån här generell ömhetskänsla i kroppen. Lite yrsel imorse bara, men det gick över efter lite snabba kolhydrater från fiket. Således bestämde jag mig för att ge blod idag också, så den biten var klar. Och det gick jättebra! Flödet var helt i sin ordning, nålen sög sig inte fast i kärlväggen, det varken sved eller stacks när blodsvaret väl hade kommit. O sen fick jag en mjuk och skön T-shirt också.
Snacka om goda gärningar! Dela med mig av mitt blod och värna om mina medmänniskor o göra vad jag kan för att förhindra smittspridning! Borde ge mig själv en klapp på axeln, men som sagt så är jag ju väldigt öm där, så det får vänta.
Fick ett sms av mamma förut. Hon kommer hem från Fagersta-trippen idag eftersom det var begravning för faster Maggan imorrn. Jaha! Tack ska du ha, jag visste inte ens att hon hade dött, thanks for telling me! Nåja, det var väl inte som att hon stod mig sådär vansinnigt nära, har inte ens sett människan sen jag var 7-8 år. Men ändå! Jag vill ju veta sånt!
Läkemedelsberäkningen gick jättebra, och jag tror jag klarade den. Egentligen handlar det ju om lågstadiematte, men kan verka förvillande eftersom en massa olika enheter står med överallt. Det känns väldigt skönt att ha ett område där jag verkligen känner mig duktig, eftersom jag har det så himla kämpigt med alla andra ämnesområden.
Hade en dejt med T2-läraren igår också, som bekant skyr jag nu inga medel för att nå mina mål. Den så kallade stoltheten är svald och utskiten för länge sen.
Och faktiskt så känns allting mycket klarare nu, hur jag bibehåller en röd tråd igenom hela bearbetningen, så förhoppningsvis ger detta ett positivt utfall på måndag.
Igår på vägen hem ringde jag till Lugna Favoriter och ville gissa favoriten, vilken låt som var vänd baklänges. O jag blev samtal tio och fick gissa! Inte nog med det, jag gissade rätt också! Så jag vann 2 biobiljetter till "En julsaga". Googlade på titeln senare och fick se en trailer. Jaha, det är samma jäkla julsaga i en ny version, kunde inte ens avgöra om det vara datagjort eller otecknat med bra smink. Vad jag däremot vet är att jag redan sett 3 olika versioner av samma julsaga. Shit också. Oh well. Jag vann i alla fall :-)
En artikelanalys har vi lyckats knåpa ihop idag i vår halva basgrupp. Hysteriskt tråkigt. Sen sökte jag vetenskaplig artikel på hub, och det gick snabbare än det gjort hittills. Hittade en vars titel är såhär sexig: "Long term survival after evidence based treatment of acute myocardial infarction and revascularisation: follow-up of population based Perth MONICA cohort, 1984-2005". I basgrupperna har vi ju scenarion som berör hjärtbekymmer så det känns ju ganska relevant. Men just precis nu är jag trött och avtrubbad och inte alls sugen på att läsa. En timme innan jag hämtar barnen, ska jag börja lusläsa artikeln eller bearbeta frågeställningarna? Pest eller kolera.
Med skiten kommer vanligtvis också odören, och det kan ju vara ohyggligt pinsamt, särskilt om någon står i kö att använda toan direkt efteråt. Då vet ju denne hur ruttet min tarm luktar!!! Men å andra sidan, man kan kasta på sig en nonchalant attityd o låtsas som inget (men försvinna fort som tusan från toalettområdet och hoppas att man inte behöver möta den personens blick på länge.
Fast det finns faktiskt nånting som är ännu värre, och det är när man är alldeles oskyldig. Man ska bara gå in o slå en kiss, och det luktar faan på toan när man själv kommer in. Om man sen går ut, när man hållt andan och bara kissat, och SEN står det nån i kö och ska in efter mig. Det bara spritter i mig - man vill ju inget hellre än att förkunna att "det var inte jag!" eller "det luktade sådär innan jag kom!" Men ack så fånigt, det gör man ju aldrig. Är det så att man vill lyssna på kroppen och således uträtta sina behov även i offentliga miljöer, då får man helt enkelt köpa läget att såna där jobbiga situationer kan uppstå.
Jag tog grissprutan igår, och bieffekterna har varit ganska milda. Ömheten Allan i vänstra överarmen, det känns som om jag fått stans värsta muskeldödare. Men ingen feber och ingen sån här generell ömhetskänsla i kroppen. Lite yrsel imorse bara, men det gick över efter lite snabba kolhydrater från fiket. Således bestämde jag mig för att ge blod idag också, så den biten var klar. Och det gick jättebra! Flödet var helt i sin ordning, nålen sög sig inte fast i kärlväggen, det varken sved eller stacks när blodsvaret väl hade kommit. O sen fick jag en mjuk och skön T-shirt också.
Snacka om goda gärningar! Dela med mig av mitt blod och värna om mina medmänniskor o göra vad jag kan för att förhindra smittspridning! Borde ge mig själv en klapp på axeln, men som sagt så är jag ju väldigt öm där, så det får vänta.
Fick ett sms av mamma förut. Hon kommer hem från Fagersta-trippen idag eftersom det var begravning för faster Maggan imorrn. Jaha! Tack ska du ha, jag visste inte ens att hon hade dött, thanks for telling me! Nåja, det var väl inte som att hon stod mig sådär vansinnigt nära, har inte ens sett människan sen jag var 7-8 år. Men ändå! Jag vill ju veta sånt!
Läkemedelsberäkningen gick jättebra, och jag tror jag klarade den. Egentligen handlar det ju om lågstadiematte, men kan verka förvillande eftersom en massa olika enheter står med överallt. Det känns väldigt skönt att ha ett område där jag verkligen känner mig duktig, eftersom jag har det så himla kämpigt med alla andra ämnesområden.
Hade en dejt med T2-läraren igår också, som bekant skyr jag nu inga medel för att nå mina mål. Den så kallade stoltheten är svald och utskiten för länge sen.
Och faktiskt så känns allting mycket klarare nu, hur jag bibehåller en röd tråd igenom hela bearbetningen, så förhoppningsvis ger detta ett positivt utfall på måndag.
Igår på vägen hem ringde jag till Lugna Favoriter och ville gissa favoriten, vilken låt som var vänd baklänges. O jag blev samtal tio och fick gissa! Inte nog med det, jag gissade rätt också! Så jag vann 2 biobiljetter till "En julsaga". Googlade på titeln senare och fick se en trailer. Jaha, det är samma jäkla julsaga i en ny version, kunde inte ens avgöra om det vara datagjort eller otecknat med bra smink. Vad jag däremot vet är att jag redan sett 3 olika versioner av samma julsaga. Shit också. Oh well. Jag vann i alla fall :-)
En artikelanalys har vi lyckats knåpa ihop idag i vår halva basgrupp. Hysteriskt tråkigt. Sen sökte jag vetenskaplig artikel på hub, och det gick snabbare än det gjort hittills. Hittade en vars titel är såhär sexig: "Long term survival after evidence based treatment of acute myocardial infarction and revascularisation: follow-up of population based Perth MONICA cohort, 1984-2005". I basgrupperna har vi ju scenarion som berör hjärtbekymmer så det känns ju ganska relevant. Men just precis nu är jag trött och avtrubbad och inte alls sugen på att läsa. En timme innan jag hämtar barnen, ska jag börja lusläsa artikeln eller bearbeta frågeställningarna? Pest eller kolera.
söndag 25 oktober 2009
Signalenlördag
6-17 jobbade jag igår. Värkte i hela kroppen efteråt. Har liksom ingen rutin på att stå och gå så långa dagar längre. Man vänjer sig lätt vid sittandet på föreläsningar och när man läser...tur vi har alla byggprojekt så man inte förtjocknar totalt.
Saknar praktiken. Trivs så in i helvete bra där. Min supergulliga handledare My kom förbi på Signalen o hälsade också. Bara det gjorde mig glad. Jag förkunnade att jag har en tenta i veckan i tre veckor nu, så det känns lite hektiskt....men inga jätteblodiga grejer så det ska nog gå bra. Hon hade också jobbat o kände sig trött. Jag blev avundsjuk. Hon har ett roligare jobb än jag.
Fjäskade för lillasyster också, som på vissa villkor (skjuts fram å tillbaks och full logi för henne o sambon) gick med på att spendera dagen här o ha hand om ungarna....så vi kunde bygga!
Så nu är tre sidor satta med ytterpanel och vi har satt gavelläkten också. Stötte på lite problem med portarna så vi blev aningen stillastående för funderandets skull, och har konstaterat att vi måste ha ett gäng 45X45:or till. Nästa gång det är ljust ute och vi är lediga båda två kan vi förhoppningsvis sätta gavelpanelen också. Några steg framåt på garagebygget och en blå knoge på mitt vänstra pekfinger sammanfattar dagen rätt bra.
Imorrn har jag tenta. Nyinköpt miniräknare ligger o väntar i ryggsäckens ytterfack. Jag får INTE avrunda inne i talet.
Saknar praktiken. Trivs så in i helvete bra där. Min supergulliga handledare My kom förbi på Signalen o hälsade också. Bara det gjorde mig glad. Jag förkunnade att jag har en tenta i veckan i tre veckor nu, så det känns lite hektiskt....men inga jätteblodiga grejer så det ska nog gå bra. Hon hade också jobbat o kände sig trött. Jag blev avundsjuk. Hon har ett roligare jobb än jag.
Fjäskade för lillasyster också, som på vissa villkor (skjuts fram å tillbaks och full logi för henne o sambon) gick med på att spendera dagen här o ha hand om ungarna....så vi kunde bygga!
Så nu är tre sidor satta med ytterpanel och vi har satt gavelläkten också. Stötte på lite problem med portarna så vi blev aningen stillastående för funderandets skull, och har konstaterat att vi måste ha ett gäng 45X45:or till. Nästa gång det är ljust ute och vi är lediga båda två kan vi förhoppningsvis sätta gavelpanelen också. Några steg framåt på garagebygget och en blå knoge på mitt vänstra pekfinger sammanfattar dagen rätt bra.
Imorrn har jag tenta. Nyinköpt miniräknare ligger o väntar i ryggsäckens ytterfack. Jag får INTE avrunda inne i talet.
fredag 23 oktober 2009
Att märka strumpor
12 par strumpor, 5 kg potatis och 2,5 kilo blandfärs (50/50) för 115 kr totalt. Jag hatar grosset, men sålänge jag bara utnyttjar deras lockpriser så är det föga troligt att de går med vinst när jag har handlat. Som mannen säger, City Gross tar död på allt i Mantis. Han har ju bitter erfarenhet, för vissa grejer är ju exakt samma, både själva varan, leverantören, förpackningsstorleken. Utom priset då. Karlsson har lite svårt att hålla samma prisnivå såklart. Men jävla skitgross, måste dom ge sig i fejd med varenda artikel och vara obesegrade vinnare i samtliga kategorier, alltid? Hur gynnsamt är det för mångfalden? Nä, screw the gross, jag åker hellre några km extra för storhandlingen - men jag tänker fortsätta nappa på bra lockerbjudanden, för min egen skull. Men deras generella prissättning är INTE låg. Är folk verkligen så omedvetna? Ägg, kaviar, mjölk, halvfabrikat, tonfisk.....nää, de är inte billiga, så det så. Dessutom är de snäsiga, de asen.
Med 12 par strumpor ytterligare i buffert återstår arbetet att märka dem. Jag är trött på att blanda ihop mina egna döttrars strumpor, och vilka som är deras o inte när de tagit av sig barfota på dagis. Således markerar jag varje strumpa med ett A eller ett E, och nu har jag dessutom köpt några H. - lustigt förresten, jag köpte 6 par strumpor till H för nåt halvår sen, och två par återstår i hennes låda. Hur? Allvarligt talat, här handlar det inte om uddastrumpor, här är hela paret väck! Hon har ju bara två fötter när hon kommer och två fötter när hon åker, och mig veterligen har hon aldrig haft dubbla strumpor på sig. Såna där grejer kan reta mig som fan.
På måndag är det tenta i läkemedelsberäkning. Det har surrats en del i klassen, och utan att ha några belägg för det egentligen kan det härmed konstateras att skolan särskiljer och diskriminerar!!!!!!! Alla vi "gamlingar" ska skriva tentan i Hälsans Hus, och "ungdomarna" ska skriva i Onkologsalen eller nån annanstans. Har fått det bekräftat på flera håll, för jag kunde ju inte stå emot att fråga folk idag vart de ska skriva sin tenta. 19-åringarna bekräftade att det var i Onkologsalen, de som var 24 och uppåt ska skriva i Hälsans Hus. Varför???? Vad hände med bokstavsordning? Sortera hellre efter namn än ålder. Fan! Jag tillhör seniorerna. Jag är ju bara 26!!!!!
Nu stundar läkemedelsräkningsövning. Det kommer gå så galant.
Med 12 par strumpor ytterligare i buffert återstår arbetet att märka dem. Jag är trött på att blanda ihop mina egna döttrars strumpor, och vilka som är deras o inte när de tagit av sig barfota på dagis. Således markerar jag varje strumpa med ett A eller ett E, och nu har jag dessutom köpt några H. - lustigt förresten, jag köpte 6 par strumpor till H för nåt halvår sen, och två par återstår i hennes låda. Hur? Allvarligt talat, här handlar det inte om uddastrumpor, här är hela paret väck! Hon har ju bara två fötter när hon kommer och två fötter när hon åker, och mig veterligen har hon aldrig haft dubbla strumpor på sig. Såna där grejer kan reta mig som fan.
På måndag är det tenta i läkemedelsberäkning. Det har surrats en del i klassen, och utan att ha några belägg för det egentligen kan det härmed konstateras att skolan särskiljer och diskriminerar!!!!!!! Alla vi "gamlingar" ska skriva tentan i Hälsans Hus, och "ungdomarna" ska skriva i Onkologsalen eller nån annanstans. Har fått det bekräftat på flera håll, för jag kunde ju inte stå emot att fråga folk idag vart de ska skriva sin tenta. 19-åringarna bekräftade att det var i Onkologsalen, de som var 24 och uppåt ska skriva i Hälsans Hus. Varför???? Vad hände med bokstavsordning? Sortera hellre efter namn än ålder. Fan! Jag tillhör seniorerna. Jag är ju bara 26!!!!!
Nu stundar läkemedelsräkningsövning. Det kommer gå så galant.
torsdag 22 oktober 2009
Födelsedagar, stress o massor av tentor
Lite muntliga milda åthutningar för att uppdateringarna här sker med rätt stora mellanrum har jag fått. Mjaa, men ser ni jag är icke att betrakta som fåordig, och för att kunna upprätthålla den imagen så krävs ju att lite händer emellan.
Det har ju varit gråzon ett tag. Höst, grått, regn, korta mulna dagar. Bra ursäkt va! Eller också har jag bara inte haft lust.
Det här har hänt:
Tre år har hon hunnit bli, lillfisen. Två kalas avverkades på en helg, söndagen för en massa kompisar och lördagen för familjen, där vi som vanligt kombinerade firandet med morbror som numera hängt med 22 varv. Den dagen passades på att fotografera samtliga av Karlssonbarnen, ty den skaran är inte samlad särskilt ofta. Mamma och pappa, och jag, och Karro o Jocke. Alla var här hemma hos oss samtidigt, på kvällen var det BARA VI (sånär som på min hubby och generationen under mig) och jag tror faktiskt att det skedde senast för 6 år sedan, på julafton när mormor precis gjort sitt.
Lite fint kändes det allt.
Sen har vi lyckats skaka loss lite tid till garagebygge också. Som vanligt hinner man aldrig så mycket man önskar och vill, men såhär såg det ut den 18/10 och i skrivande stund är det också så långt vi hunnit. Det är ju bara helgerna som finns tillgängliga egentligen, med mannens trista kvällsarbete och mitt plugg+kvällsrace med ungarna - sällan är vi lediga båda två utan andra måsten som har högre prioritet! Men det går åtminstone framåt och ännu är ingen budget spräckt!
Det suger som fasen att försöka lägga in bilder här o få dem att hamna på rätt ställe. Men vad gör man inte för den tacksamma publiken...!
Nåväl, två väggar är åtminstone halvklara, foder, lockläkt och gaveltrekant är kvar på dessa sidor....och vi har dessutom två sidor som inte ens är påbörjade....lång väg kvar och rätt många arbetstimmar innan vi nått målet för hur långt vi skulle hunna innan vintern.
Man ser ju åtminstone nu vad det ska bli för nåt...och det värmer lite i mitt kalla hjärta att de med enkelgarage blir gröna av avund. Avund är det bästa. I synnerhet då det rör sig om nån jag inte håller av. Jag älskar när andra blir avundsjuka.
Jag har tenta varenda måndag i tre vckors tid. Ingen av tentorna är egentligen särskilt svåra, så jag är vid gott mod. Får jag ett gäng U:n sen så kommer jag nog inte vara lika munter, men känner mig hyfsat taggad och förberedd, har i alla fall ingen ångest.
Massa klassisar har börjat droppa av en efter en. Jag har svårt att förstå det. Det är ju jättebra att man känner efter ordentligt, såklart, men nu har man ändå dragits med drygt ett år av csn....till ingen nytta då, annat än allmänbildning, möjligtvis! Men jag skulle då inte slänga ut nästan 100 000 kr på lite allmänbildning. Det kanske tyder på att jag själv inte känt efter? Jo fan, det har jag. Jag älskar inte HU, jag älskar definitivt inte PBL, inte ens sjuksköterskeyrket älskar jag, även om jag absolut trivs bra på praktiken. Men jag måste ju gå den här vägen för att bli det jag vill, och det har jag ju aldrig tidigare varit, så fan vet om man trivs med det sen! Men det är inte värt 100 000 kr att plötsligt vela och ångra sig. Nej, Linda tvivlar inte en sekund.
onsdag 23 september 2009
Tio kvadrat
I den vilda Mantis-stormen klättrade jag envist upp o spikade fast ungefär 10 kvadrat av sponten igår. Blev lite halvt om halvt osams med Calle. Han är ju skittöntig ibland asså. So what om det svajar lite? Ju mer spont som spikas fast desto stabilare blir det ju. Och vi kan ju omöjligen sätta väggsektionerna än. Jag är mer nojig för att de använt kalaspuffar att fästa syllen på. Vem kom på den idén? Hursomhelst så är ju inte nån av oss byggnadsingenjörer och måste således lita på att konstruktionen håller. Man når inte från stegen. Får dessutom mer kraft att ta i om man har tyngden ovanför brädtäcket. Och det är roligt att klättra!
Ungarna är ömsom hängiga och gnälliga, ömsom febriga och allt som oftast ganska olydiga, men jag tyckte det funkade rätt fint med dem därute medan vi höll på. De sysselsätter sig rätt bra. Det tyckte inte Herr Hönspappa som tjurnade till och gick in med dem. Fine! Jag kan sätta spont själv! Skiten måste ju för bövelen bli klar nån gång, och det hjälper inte att säga att man aldrig har tid! Man får ju se till att ta sig tid och prioritera den väl, och planera som fan. Då går det. Då går allt.
Jag satt till exempel och läste om njurar och urinvägar kl 22.30 igår kväll. Har inte gjort alla frågor i scenariot, men känner att jag ändå nått de uppsatta målen. Varför måste jag veta exakt vilka molekyler primärurinen innehåller? Räcker väl om jag säger att det är både slagg och inte slagg, det som kroppen fortfarande vill ha reabsorberas efter filtrationen och blodet ger ifrån sig lite mera skräp innan den sekundära urinen bildas, den som vi kissar ut. Jag vet till exempel att det är gallfärgämnen som färgar urinen gul, och gallfärgämnena kommer sig av nedbrytningen av hemoglobin. Har jag för mig. Ok, kanske ska läsa lite till då.
Min lärandeplan blev bra i alla fall. Fast idag på basgruppen kommer jag bli "scannad", som de så vitsigt uttrycker det. Ett försök att hitta knepigheter som vi ska "diskutera omkring". Tur man är född ordbajsare!
Känns roligt att man har EN följare. Har en bra bit kvar innan jag kommer ikapp Blondinbella, med andra ord. Gäller att sikta högt!
Ungarna är ömsom hängiga och gnälliga, ömsom febriga och allt som oftast ganska olydiga, men jag tyckte det funkade rätt fint med dem därute medan vi höll på. De sysselsätter sig rätt bra. Det tyckte inte Herr Hönspappa som tjurnade till och gick in med dem. Fine! Jag kan sätta spont själv! Skiten måste ju för bövelen bli klar nån gång, och det hjälper inte att säga att man aldrig har tid! Man får ju se till att ta sig tid och prioritera den väl, och planera som fan. Då går det. Då går allt.
Jag satt till exempel och läste om njurar och urinvägar kl 22.30 igår kväll. Har inte gjort alla frågor i scenariot, men känner att jag ändå nått de uppsatta målen. Varför måste jag veta exakt vilka molekyler primärurinen innehåller? Räcker väl om jag säger att det är både slagg och inte slagg, det som kroppen fortfarande vill ha reabsorberas efter filtrationen och blodet ger ifrån sig lite mera skräp innan den sekundära urinen bildas, den som vi kissar ut. Jag vet till exempel att det är gallfärgämnen som färgar urinen gul, och gallfärgämnena kommer sig av nedbrytningen av hemoglobin. Har jag för mig. Ok, kanske ska läsa lite till då.
Min lärandeplan blev bra i alla fall. Fast idag på basgruppen kommer jag bli "scannad", som de så vitsigt uttrycker det. Ett försök att hitta knepigheter som vi ska "diskutera omkring". Tur man är född ordbajsare!
Känns roligt att man har EN följare. Har en bra bit kvar innan jag kommer ikapp Blondinbella, med andra ord. Gäller att sikta högt!
söndag 20 september 2009
Klassåterträff och tentaångest
Nykterheten till trots har jag varit väldigt seg idag. Och det har varit värt varenda gäsp. Det var så roligt att träffa en massa gamla klassisar, även om det över lag var väldigt dålig uppslutning. Med en alkoholfri cider (och ibland ett vattenglas) i näven rockade jag loss med Elin, Linda, Pelle, Nicke Björk, Lindström, Canon, Carro....ja, o ännu fler. Vissa ansikten kände man ju igen men man hittade liksom inte ett namn i registret som passade in... Och någon var väldigt lätt att identifiera men behovet att hälsa fanns inte alls. Alla själsliga ärr har inte läkt trots att tio år passerat.
Förhoppningsvis har hon lyckats reda upp sitt liv, tagit tag i detsamma och slutat göra sattyg.
Helena sa att jag var smalare än i gymnasiet. wohoo! Att jag sen i själva verket väger mer spelar ju ingen roll. Muskler har förtvinat och ersatts av lull-lull, och hela skiten har möblerats om två gånger. Jag blev glad i alla fall :-) Fast det finns ju ett skäl till att jag valde svart utstyrsel...!
Helena jobbade som undersköterska på förlossningen på Karolinska i somras. Avundsjukan vet inga gränser. Hon har dessutom bara ett år kvar på ssk-utbildningen. Ååååååh jag vill också vara "nästan-klar"!!!
Canon är delägare i en färghandel. Har en bestämd avsikt att bli stammis där när garaget ska målas :-) gulliga, söta, vuxna Canon!!!
Jesper träffade jag också, men det hade verkligen kunnat kvitta. Första gången man träffar någon sen man var 16, någon som på ett eller annat sätt haft betydelse (han var en liten jävelunge mot mig när vi var små, men alltigenom väldigt söt) - jag hade kanske hoppats på ett visst mått av vuxenhet och kanske intresse tillbaka - hej, kul o se dig! Vad har hänt med dig de senaste tio?
Nej, nej. Full som en örn, vinglandes, kisandes, knappt kontaktbar och sedermera utkastad av herrarna i kostym. Lite tråkigt att man inte lärt sig behärska spriten när debuten skedde för mer än ett decennium sedan...Jag tror att han är snickare - så det går säkert bra för honom.
Dan jobbar med nåt tekniskt uppe på sjukan, och han hade sett mig där. 3 år på universitetet hade han i alla fall. Söt kille. Tror bestämt vi var ihop i ett par dagar eller så nån gång under mellanstadiet.
Pelle jobbar på Wik&Wall. Helt perfekt. Ett till ställe för byggmaterial!! Och han ska bli pappa i januari! tjohoo!! Ooooh så himla roligt. "Jag kan liksom inte fatta att det är mitt!" sa han. Underbart.
Carro är förskolelärare och jobbar på ett föräldrakooperativ i stan. Vill jobba med barn, men vill aldrig ha egna. Gift, hund, och sterilisering. Har så svårt att veta hur jag bemöter det. Man vet ju vad man gör innan man gör en sån sak, svårt att se att någon - speciellt inte hon - gör en sådan sak förhastat - men det är ju så himla oåterkalleligt. Modigt, sa jag. Hon svarade att hon tycker det är mer modigt att våga skaffa barn. Jag lurar fortfarande på hur jag ska tolka det. Det är ju ett livsval. Är det ena mer modigt än det andra? Den ena väljer att resa, för att man inte vet vad världen har att ge, men vill uppleva det. Den andra älskar sitt hemland och vill aldrig nånsin därifrån, hon nöjer sig med att se på TV och bläddra i kataloger för att se resten av världen.
Kan dock tänka mig att det måste bli ohyggligt påfrestande att ständigt ifrågasättas för sitt beslut - men det är ju faktiskt ganska ovanligt att vara såå säker på att man aldrig vill ha barn. Jag känner bara till en till som inte har och aldrig vill skaffa. I alla fall, då är det säkert bättre att kort bara berätta att "såhär är det och såhär har vi valt att göra". Så slipper man spekulationer.
Axel han läser in lite naturämnen och går ett basår nu. Kvällen till ära var han chaffis så det blev två vätejoner och en syreatom i hans glas.
Elin är ju färdig syrra sen början av året, och jobbar i Malmö. Och gift, hon också. Så verkade hon lite halvdeppig och velande över jobbet, men hennes långsiktiga verkade också vara barnmorska.
Björk. Ett original i samma, om än något mera uttänjd, förpackning. Som den killen har fått kämpa med allt genom hela skolan, vad jag kan minnas. Och nu är han snart färdig lärare. Bara ett halvår kvar! Mellanstadiet, SO-ämnena. Vilken otroligt driven, duktig kille. Å att se honom svänga sina lurviga var helt galet kul. Han var ändå samma gamla Burk, liksom, inget snack om saken.
Jocke hade nåt civilingenjörs-tjosan hoppsan i bagaget - också föga förvånande. Trevlig. Var lite förkyld så han höll sig också till det nollprocentiga.
Ena tvillingen Berglund doktorerade inom magnet-röntgen-hej-och hå - på något sätt var han i alla fall inblandad i samarbetet mellan Linköping-Uppsala angående vinstudien som jag deltar i. O han sa att han får kolla på bilderna sen, men att han inte ser namnen. "Så, vad ska jag kolla efter, när jag letar efter dig? Lite uppåtnäsa, kanske?" Kul, söt, framförallt smart kille. Fast det enda jag minns av honom egentligen, från skolan, det var att han var en jävel på piano. Vi har ju egentligen aldrig gått i samma klass.
Lindström...oj, vi satt vid samma bord men hans tio år har jag inte fått nån klarhet i. Han jobbar med nånting i alla fall, har jag förstått från fejjan.
Verkar ändå som om jag är den enda som har barn. Alla andra hade ju någon form av utbildning eller karriär i stort sett "klar". Ytterligare ett bevis på att jag har börjat mitt vuxna liv i "den andre änden". Och inte ens när ungarna kräks i kors, sju ton leksaker ligger utspridda i ett kaotiskt hav så man inte ens kan se golvet, vardagens stress tär pga dagistider, skiftarbete osv, eller man hittar lila tusch-streck på sina splittans nya skinnmöbler, inte ens då ångrar jag för bråkdelen av en sekund att jag valde att börja vuxenlivet i fel ände.
Imorgon har jag tenta i statistik. Den VET jag kommer gå käpprätt åt Gävle. Egentligen är det inte så mycket som krävs som man kanske kan tro när man ser alla grekiska bokstäver och formler....men jag kan för lite, jag har inte haft tid med den här alls. En massa annat har kommit emellan så den här lusen....ja, det blir ju nästan så att jag väljer att göra om denna...
Trots detta ska jag gå imorrn och få ett hum om upplägget. Tycker inte det framgår helt tydligt på exempeltentan. Hoppas jag pallar med att ta igen den lite senare....jag ska inte förfalla av den här heller.
torsdag 10 september 2009
Rivstart och nivåstegring
...men i skrivande stund har jag gjort klart 3 av mina 4 frågor till scenariot, och det känns bra. Håller på o transplanterar gräs till kullen också, fick en massa kockor från grannen som ska gräva land. En hel mur med på varandra staplade gräskockor - helt ogräsbefriade - väntar på att komma i jorden. Samtidigt måste jag ta tag i och förstå statistiken, ett ämne som för övrigt ger mig total huvudvärk vid blotta tanken, och göra klart scenariot. Huvudvärk förresten. Vi läser ju också smärtfysiologi och anatomi nu. Man har inte ont i hjärnan. Själva hjärnan saknar blodkärl. Det är när de utanpåliggande blodkärlen dilaterar som det skapas ett tryck och man känner av en värk. Likadant med tarmarna. Måste betyda att det är C-fibrer som är icke-myeliniserade både ovanpå hjärnan och tarmarna, eftersom smärtan är diffus i de områdena.
O så börjar det eka i kylskåpet igen så jag måste planera in en resa till grosset också.
Konstaterade att elementen inte funkade, och i vredesmod ringde jag upp de busförskrämda småpojkarna. Per omgående netto skickades en lika skräckslagen polack ut, som efter fipplande med shuntar och termostater på knackig svenska deklarerade att elementen är automatiska och eftersom det är sommar känner systemet av detta, så det blir inte varmare än typ 21-22 grader eller vad det nu är. Okej, ett tips till nästa gång kan ju då vara att underrätta kunderna om såna saker. Då hade de sluppit åka hit! Om de skickar en räkning för detta besök kommer de bittert få ångra det. De dryga 33 tusen svider fortfarande i själ och hjärta.
Imorgon kommer våra takstolar!!! Grebo-snubben som jag gissar är högsta hönset för företaget från vilket vi beställt, ifrågasatte att jag skulle klara av att lyfta av takstolarna från bilen. han skullee nämligen dyka upp vid halv sju-sju snåret och Calle är ju inte hemma förrän strax innan halv åtta. Jag blev snudd på förolämpad. Effektivt. Det väcker ilskan i mig. Och med ilska och envishet kan man till exempel klara av att bära 17 skivor våtrumsgips i ett svep utan att skada en enda vägg. Been there, liksom.
Jag ska nog fan klara av att lyfta ena änden själv, även om Calle inte kommit hem ännu.
Men i alla fall, ÄNTLIGEN! Nu kan garaget börja ta form på allvar! Och den här gången blir vi bara 10 tusen fattigare!!!
O så börjar det eka i kylskåpet igen så jag måste planera in en resa till grosset också.
Konstaterade att elementen inte funkade, och i vredesmod ringde jag upp de busförskrämda småpojkarna. Per omgående netto skickades en lika skräckslagen polack ut, som efter fipplande med shuntar och termostater på knackig svenska deklarerade att elementen är automatiska och eftersom det är sommar känner systemet av detta, så det blir inte varmare än typ 21-22 grader eller vad det nu är. Okej, ett tips till nästa gång kan ju då vara att underrätta kunderna om såna saker. Då hade de sluppit åka hit! Om de skickar en räkning för detta besök kommer de bittert få ångra det. De dryga 33 tusen svider fortfarande i själ och hjärta.
Imorgon kommer våra takstolar!!! Grebo-snubben som jag gissar är högsta hönset för företaget från vilket vi beställt, ifrågasatte att jag skulle klara av att lyfta av takstolarna från bilen. han skullee nämligen dyka upp vid halv sju-sju snåret och Calle är ju inte hemma förrän strax innan halv åtta. Jag blev snudd på förolämpad. Effektivt. Det väcker ilskan i mig. Och med ilska och envishet kan man till exempel klara av att bära 17 skivor våtrumsgips i ett svep utan att skada en enda vägg. Been there, liksom.
Jag ska nog fan klara av att lyfta ena änden själv, även om Calle inte kommit hem ännu.
Men i alla fall, ÄNTLIGEN! Nu kan garaget börja ta form på allvar! Och den här gången blir vi bara 10 tusen fattigare!!!
tisdag 1 september 2009
Missbedömde vädret
....och det har jag bittert fått ångra idag. Iklädd varma skinnstövlar med en hel massa klack har jag visserligen känt mig fin, men efter 8 timmars traskande mellan föreläsningar, lunchrum, parkeringar, till bilbesiktning och i mataffären har fötterna deformerats till nära på oigenkännlighet. Ådrorna har krypit upp till ytan och ringlar sig som daggmaskar, tårna är att jämställa med prinskorvar och så inte minst smärtan.....
Jag vill ta all fåfänga och kasta åt helvete och för evigt gå i foppa eller snow joggings. Men än har jag inte nått dit.
Föreläsningarna idag har gett absolut inget. Eller jo förresten, den om dokumentation gav lite kanske. Men de andra två sega, långdragna....uschaan. En grålockig tant snattrar på fullaste allvar på i 2 timmar om kommunikation. Hon forskar i kommunikation! Kontentan var ungefär att en patient kanske inte lättar sitt hjärta till fullo om sjuksköterskan står upp eller sitter ner med bara halva stjärten. Gud, vilken tur att hon berättade det, tanten. Annars hade ju jag haft för avsikt att stå i dörröppningen när jag ska ha inskrivningssamtal med patienterna.
Och allt tjattrande i en sal vars fönster inte går att öppna! Undrar när man lär sig sålla bort de föreläsningar som så uppenbart är slöseri med tiden...
Alicia skulle själv välja kläder imorse. Hon tog Emilias tunika som är nedärvd från plastmoster, satte på sig den bakåfram och matchade lagom lyckat med sin pippi-kjol, även den bakåfram. sen gick hon runt och såg mallig ut. det är så gulligt så jag blir alldeles rörd.
Emilia hittade bästa dagispolaren "Lillaliam" i lekparken så hennes dag har nog också varit helt OK. De hade plockat näsor tillsammans med pappa också, och i skrivande stund väntas besök från Peking. Finska familjen kommer hit på mat o kvällsfika. Det är dock tisdag, så nåt mer avancerat än spaghetti har jag inte för avsikt att göra.
Jag vill ta all fåfänga och kasta åt helvete och för evigt gå i foppa eller snow joggings. Men än har jag inte nått dit.
Föreläsningarna idag har gett absolut inget. Eller jo förresten, den om dokumentation gav lite kanske. Men de andra två sega, långdragna....uschaan. En grålockig tant snattrar på fullaste allvar på i 2 timmar om kommunikation. Hon forskar i kommunikation! Kontentan var ungefär att en patient kanske inte lättar sitt hjärta till fullo om sjuksköterskan står upp eller sitter ner med bara halva stjärten. Gud, vilken tur att hon berättade det, tanten. Annars hade ju jag haft för avsikt att stå i dörröppningen när jag ska ha inskrivningssamtal med patienterna.
Och allt tjattrande i en sal vars fönster inte går att öppna! Undrar när man lär sig sålla bort de föreläsningar som så uppenbart är slöseri med tiden...
Alicia skulle själv välja kläder imorse. Hon tog Emilias tunika som är nedärvd från plastmoster, satte på sig den bakåfram och matchade lagom lyckat med sin pippi-kjol, även den bakåfram. sen gick hon runt och såg mallig ut. det är så gulligt så jag blir alldeles rörd.
Emilia hittade bästa dagispolaren "Lillaliam" i lekparken så hennes dag har nog också varit helt OK. De hade plockat näsor tillsammans med pappa också, och i skrivande stund väntas besök från Peking. Finska familjen kommer hit på mat o kvällsfika. Det är dock tisdag, så nåt mer avancerat än spaghetti har jag inte för avsikt att göra.
måndag 31 augusti 2009
Mäh!
Ja, skitsnällt, ni i den äldre generationen, att ni visar att ni bryr er (Muu inte känna sig träffad). Men jag tror inte någon av er vet riktigt hur jag är där o då i skolan. I en basgruppskonstellation. På en muntlig tenta. När jag blir grillad av tanter med brillorna nere på yttersta nästippen.
Då är jag faktiskt inte alls som jag brukar. Jag ÄR ödmjuk. Jag försöker inte vinna nån diskussion, jag försöker snarare få med och lyfta fram de andra eftersom vi också i framtiden kommer jobba i team. Jag kastar ut frågor för att få med andra. Jag sitter inte o rabblar fakta från början till slut för att hävda mig själv, och jag gör absolut ingenting på bekostnad av någon annan.
Jag tror inte jag har blitt underkänd för att jag har en stark personlighet. Min gallaspya på bloggen har inte nämnts i de akademiska kretsarna överhuvudtaget. När jag skriver här är jag den vanliga,, privata, vulgära Lindan ju. Men inte där och då. Så det varken stärker eller uppmuntrar när ni talar till privata Linda. det säger ju ingenting om vad som gick galet där, på tentan.
Att mor har fått far att le och att ni gemensamt skrattar åt jordgubbsmutationen, det kan jag bjuda på. Ni får gärna låta det förfölja mig i flera år, precis som att jag som 4-åring stoppade fingrarna i baken o sa att det luktar konstigt i stjärten. Jaa, dra på trissor, jag skriver om det här, där alla kan läsa!!!! Jag skiter faktiskt i det. Skratta på ni, ifall det kan få er att le och må bra. Tokigheter som barn gör kan man med fördel berätta om och om igen - och jaa, gärna på bröllopet också, vilket eminent tillfälle!!! Folk kommer fullkomligt DÖ av skratt, för 4-åringar gör eller säger ju sällan knäppa saker! Så - vilken sensation det kommer bli!!!
Så för all del, berätta om fingrarna i stjärten och berätta om att jag planterade ett ogräs också. Det rör mig inte i ryggen.
Jag säger inte att jag har förändrats, att min personlighet förändrats. Det hade ni nog vetat i såna fall. Jag säger bara att jag intar en annan roll i skolan, än den ni är vana att se. En roll, och en sida av mig som kanske är okänd för er, eller som ni med er obeskrivliga fantasi eller om ni hellre vill, kunskap om ert eget barn ("känner dig bättre än du känner dig själv") ändå inte kan ana. Då är det bättre att inte peppa alls. Eller försöka.
Jag är fortfarande svinförbannad på tentan. Men det är inte så att jag gått på för hårt, och att jag underkändes för att lärarna vill visa sin makt, eller för att jag har en för färgstark personlighet. När jag i bloggen mellan raderna förklarade krig mot lärarna och ficck i kommentar att jag tjänar inget på det, betydde mitt uttalande snarare att jag ska ha ett möte med grisarna för att reda ut vad hur & varför. Inte att jag ska börja köra pepparsprej i fejjan på dom o skrika glåpord. Kriget jag syftade på gällde snarare grundlig återkoppling och resurs. Sistnämnda har jag rätt till enligt föreskrifterna. Och detta krig har jag allt att vinna på - eftersom delmålet med kriget är att få godkänt på tentan.
Herregud.
Då är jag faktiskt inte alls som jag brukar. Jag ÄR ödmjuk. Jag försöker inte vinna nån diskussion, jag försöker snarare få med och lyfta fram de andra eftersom vi också i framtiden kommer jobba i team. Jag kastar ut frågor för att få med andra. Jag sitter inte o rabblar fakta från början till slut för att hävda mig själv, och jag gör absolut ingenting på bekostnad av någon annan.
Jag tror inte jag har blitt underkänd för att jag har en stark personlighet. Min gallaspya på bloggen har inte nämnts i de akademiska kretsarna överhuvudtaget. När jag skriver här är jag den vanliga,, privata, vulgära Lindan ju. Men inte där och då. Så det varken stärker eller uppmuntrar när ni talar till privata Linda. det säger ju ingenting om vad som gick galet där, på tentan.
Att mor har fått far att le och att ni gemensamt skrattar åt jordgubbsmutationen, det kan jag bjuda på. Ni får gärna låta det förfölja mig i flera år, precis som att jag som 4-åring stoppade fingrarna i baken o sa att det luktar konstigt i stjärten. Jaa, dra på trissor, jag skriver om det här, där alla kan läsa!!!! Jag skiter faktiskt i det. Skratta på ni, ifall det kan få er att le och må bra. Tokigheter som barn gör kan man med fördel berätta om och om igen - och jaa, gärna på bröllopet också, vilket eminent tillfälle!!! Folk kommer fullkomligt DÖ av skratt, för 4-åringar gör eller säger ju sällan knäppa saker! Så - vilken sensation det kommer bli!!!
Så för all del, berätta om fingrarna i stjärten och berätta om att jag planterade ett ogräs också. Det rör mig inte i ryggen.
Jag säger inte att jag har förändrats, att min personlighet förändrats. Det hade ni nog vetat i såna fall. Jag säger bara att jag intar en annan roll i skolan, än den ni är vana att se. En roll, och en sida av mig som kanske är okänd för er, eller som ni med er obeskrivliga fantasi eller om ni hellre vill, kunskap om ert eget barn ("känner dig bättre än du känner dig själv") ändå inte kan ana. Då är det bättre att inte peppa alls. Eller försöka.
Jag är fortfarande svinförbannad på tentan. Men det är inte så att jag gått på för hårt, och att jag underkändes för att lärarna vill visa sin makt, eller för att jag har en för färgstark personlighet. När jag i bloggen mellan raderna förklarade krig mot lärarna och ficck i kommentar att jag tjänar inget på det, betydde mitt uttalande snarare att jag ska ha ett möte med grisarna för att reda ut vad hur & varför. Inte att jag ska börja köra pepparsprej i fejjan på dom o skrika glåpord. Kriget jag syftade på gällde snarare grundlig återkoppling och resurs. Sistnämnda har jag rätt till enligt föreskrifterna. Och detta krig har jag allt att vinna på - eftersom delmålet med kriget är att få godkänt på tentan.
Herregud.
onsdag 26 augusti 2009
Inget roligt alls
Fick besked idag att jag blev underkänd på tentan. Troligen den enda av sisådär sjuttio stycken som FÅR börja termin 3 men kuggade för andra gången på T2-tentan. Och det är fullständigt ologiskt. Jag kunde MER än de andra! Flera av dem som överhuvudtaget inte öppnat böckerna den här sommaren fick lämna individuella samtalet med orden "är du nöjd så är vi nöjda". Kan inte hjälpa att känna, trots att jag saknar belägg för det, att jag inte får samma behandling som övriga. Att jag särskiljs eftersom jag avviker från normen hur en student ska vara. Jag är inte krypandes på knäna av fattigdom som genererar ensidig nudelkost varje dag, jag är inte fri och obunden. Jag har barn, man, familj, hus, en jävla massa ansvar. Bedömningen lärare sinsemellan är också olika - och på gång nummer två fick jag inte samma duo som underkände mig första gången. Istället hade jag turen att få examinator och kursansvarige. Dessa två gav mig exempelvis kritik för att jag inte visade prov på exakt samma kunskap som jag kritiserades för att jag levererade första gången - barns vätskebehov vid feber.
Det är lättare att förlika sig med ett nederlag, dvs ett underkänt, när man inom sig vet att det berodde på ens egna tillkortakommanden och att kunskap saknades. Så är det inte nu. Nu känns det som om någon säger till mig att "du kan inte ditt jobb, du får sparken" fast att man vet att man har suveränt kundbemötande och får gjort det som måste göras. Jag kunde det här!! De sa också att jag kunde mitt immunförsvar och jag kunde min Orem, men jag missade helheten och det övriga var bara fragmentariskt. Fragmentariskt??? I en diskussion, som var själva muntans upplägg, kan man inte berätta hela historien från början till slut. Man måste fånga in andra och släppa in dem. Annars blir det ingen diskussion, och om man bara hävdar sig själv och på så vis nekar de andra i gruppen något talutrymme, då har man inte ett professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna. Sistnämnda var ju för övrigt också ett kriterium. I en diskussion ställer man frågor som man själv fångar upp, man omnämner fragmentariska delar. Ju mer jag tänker på det, desto mer rasande blir jag. Det här är så förbannat jävla orättvist. Vill ju inte nämna några namn, men hur kan de godkänna henne och inte mig???
Det enda som återstår för mig nu, är att förvandlas till en blodsugande parasit och suga ur så stora resurser jag någonsin mäktar med. Efter två underkända examinationer har man rätt till särskilt stöd. Jag och alla andra CP-barn. För tankarna tillbaka till högstadiet där de lite mer puckade fick läsa grön matte, och vi som var lite klipskare fick läsa röd matte.
Jag har mailat min kursansvarige att jag vill ha särskilt stöd, och fick till svar att "vi tar itu med det under vecka 37 för nu stundar terminsstart" Nähä??
Jag skrev tillbaka såhär:
Hur många är det totalt som ska göra T2 tentan igen då? Och varför går det inte att anmäla sig till den tentan? När jag söker på 8SLG20 så får jag inga träffar på ladok-sidan. Mycket konstigt. Okej att registreringen inte har öppnat än för nästa termin, men den här tentan hör ju till förra.Jag har 2 försök till innan spärr eller hur? Om det bara är jag kvar som ska göra den, ska jag ha en egen basgruppskonstellation och diskutera med mig själv då eller?Varför kan inte upplägget på T2 tentan vara så att man har möjlighet att vara anonym, för att på så vis avlägsna alla tvivel att man får en rättvis och objektiv bedömning? Det ska bli mycket intressant att ta del av det extra stödet jag erbjuds och således diskutera detta med dig. I vilket skede har jag rätt till byte av examinator och vem blir det i så fall? MVH /Linda
Sen kom jag på att lärarna själva inte visat prov på professionellt förhållningssätt och skrev därför en minut senare även detta mail:
Ja just det, en sak till ville jag nämna. Du frågade mig på utvärderingen om vad professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna var för mig. Jag svarade och delgav min tolkning av begreppet, men fick inget svar från dig, har heller inte fått förklarat för mig om det är så att min tolkning är felaktig då jag trodde att värdet i begreppet låg just i själva tolkningen. Jag vet emellertid med bestämdhet att jag INTE tycker att ett professionellt förhållningssätt innebär att skylta på ITs anslagstavla om vem som ska skriva omtenta när, så som XXX Carlsson gjorde. Det känns till och med lite kränkande - det kanske jag inte vill att alla andra ska känna till! MVH igen /Linda
I mailet ovan är för övrigt XXX Carlsson den ena utav de två som underkände mig första gången. Inget högsta höns, bara en vanlig en.
När jag kollade mailen tidigare idag och tog del av tentaresultatet hade jag också fått mail från syon. Hon är bra. Hon är snäll. Hon mailade helt oprovocerat och frågade hur jag kände inför hösten och om jag haft det bra i sommar. Jag blir lite rörd av sådan omtanke. Det känns skönt att man uppmuntras av vissa av Universitetets anställda i alla fall, och själva lärarkåren innefattas inte i den skaran. När jag svarade på syons mail var jag ju lätt upprörd, så jag svarade såhär:
Nu känns det faktiskt förjävligt igen - tack för omtanken.Jag hade bokstavligt talat bott i böckerna sista tiden innan tentan men klarade ändå inte. Jag var mycket nöjd med min insats och glad i hågen ända till individuella samtalet. Det finns så mycket jag vill säga om lärarna så jag vet inte vart jag ska börja. Jag kunde mer än de i min grupp, jag "kunde immunförsvaret och min Orem men resten var bara fragmentariskt och jag hade missat helheten" Ursäkta men fragmentariskt? Jaa, i en diskussion så brukar man inte berätta allt från början till slut utan man släpper in de andra, det trodde jag var tätt förknippat med professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna och respekt. Flera av de som fick omdömet "är du nöjd så är vi nöjda" hade överhuvudtaget inte öppnat sina böcker innan tentan. Jag kunde allt som ett rinnande tjohej - och nu står jag ändå i det närmaste ensam kvar att inte ha klarat T2. Jag törs lova att hade jag haft samma lärare som första gången jag skrev, då hade jag klarat. En del av detta scenario var nämligen också immunförsvaret och där kände jag att jag kunde få min revansch. Istället satt jag där med examinator och kursansvarige som påstod att "det här kunde du överhuvudtaget inte" (avs barns vätskebehov vid feber) - men första gången fick jag kritik för att det var allmän vetskap och oviktigt i sammanhanget - så då släppte jag det. Jag tänker begära extra stöd, svälja stoltheten (som för övrigt inte finns kvar längre) och suga ut så mycket resurser ur universitetets ekonomi som jag någonsin kan, det här är tamejfan orättvis behandling, och trots att jag saknar belägg för det så känns det som om jag blir diskriminerad då de vet att jag har barn o en helt annan situation än alla andra studenter. jag följer inte normen för hur en student skall vara: ensam, obunden, fattig. Fan fan fan ta dom!!!!!!De svänger sig med klyschor och formella ord och uttryck och jag är så förbannad och besviken att jag bara skakar. Men visst, jag kanske ÄR den mest trögtänkta puckade studenten på hela utbildningen, synd bara att lärarna utövar maktmissbruk! Och håller varann om ryggen - som ensam student är man ganska utsatt och givetvis ligger ens öde i lärarnas händer. Här är man heller inte anonym, och lärare har nog aldrig gillat mig. Det känns som jag straffas för att jag pluggat arslet av mig.Någonting är ju ganska rejält galet när jag själv är mkt nöjd med min insats, och sen blir tvärdissad av de högsta hönsen, som istället godkänner de som varken är engagerade eller har pluggat nånting alls. Men som sagt, jag har för avsikt att bli en liten parasit som suger ur resurserna - som jag ju har rätt till - och begär extra stöd. Såna puckon som jag måste ju få hjälp på vägen - och jag blir antagligen ensam om det, för 99% av klassen har väl klarat den här tentan och de som inte gjort det har heller inte klarat T1 så det får ändå inte fortsätta denna termin. I övrigt har min sommar varit helt OK, men allting känns riktigt vidrigt och förjävligt nu. Precis en sån start man vill ha inför nya terminen nu när man försökt ladda batterierna! Motivationen på topp och det känns verkligen som om man är önskad och uppmuntrad på utbildningen!
Hur har din sommar varit då? Försökt stötta och uppmuntra andra trögtänkta korkskallar som mig, som "inte greppar helheten"? Eller har du fått vara ledig något? MVH /linda
När jag skriver till henne så vet jag att jag inte behöver vara så noga med att vakta min tunga. Det är befriande att ha möjlighet att spy galla och vara vulgär och slippa straffas för det, eftersom det i alla andra sammanhang som på något vis har med utbildningen att göra krävs sånt jävla formellt tjafs hela tiden. Och det där oformella vulgära är ju jag. Det är den vanliga, aningen vulgära Lindan som känner sådär. Det var det hon frågade efter.
I syfte att dels få ett projekt för dagen och få tankarna på annat tog vi en tripp till IKEA. Det blev lite hyllplan, en skrivbordslampa, konsoller, gardiner, 12 trådrullar (snart ska jag ha en symaskin, nu har jag tråd!!!), muggar, lakan och lunch.
Och så blev jag inringd att jobba imorrn också. Likabra det. Kanske måste vänja mig vid en framtid i fisken för bevisligen har jag ju inte vad som krävs för att bli det jag vill. Aaaaah nu började jag tänka på tentan igen. Den här känns mycket mycket värre än något annat U. Fan!
Det är lättare att förlika sig med ett nederlag, dvs ett underkänt, när man inom sig vet att det berodde på ens egna tillkortakommanden och att kunskap saknades. Så är det inte nu. Nu känns det som om någon säger till mig att "du kan inte ditt jobb, du får sparken" fast att man vet att man har suveränt kundbemötande och får gjort det som måste göras. Jag kunde det här!! De sa också att jag kunde mitt immunförsvar och jag kunde min Orem, men jag missade helheten och det övriga var bara fragmentariskt. Fragmentariskt??? I en diskussion, som var själva muntans upplägg, kan man inte berätta hela historien från början till slut. Man måste fånga in andra och släppa in dem. Annars blir det ingen diskussion, och om man bara hävdar sig själv och på så vis nekar de andra i gruppen något talutrymme, då har man inte ett professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna. Sistnämnda var ju för övrigt också ett kriterium. I en diskussion ställer man frågor som man själv fångar upp, man omnämner fragmentariska delar. Ju mer jag tänker på det, desto mer rasande blir jag. Det här är så förbannat jävla orättvist. Vill ju inte nämna några namn, men hur kan de godkänna henne och inte mig???
Det enda som återstår för mig nu, är att förvandlas till en blodsugande parasit och suga ur så stora resurser jag någonsin mäktar med. Efter två underkända examinationer har man rätt till särskilt stöd. Jag och alla andra CP-barn. För tankarna tillbaka till högstadiet där de lite mer puckade fick läsa grön matte, och vi som var lite klipskare fick läsa röd matte.
Jag har mailat min kursansvarige att jag vill ha särskilt stöd, och fick till svar att "vi tar itu med det under vecka 37 för nu stundar terminsstart" Nähä??
Jag skrev tillbaka såhär:
Hur många är det totalt som ska göra T2 tentan igen då? Och varför går det inte att anmäla sig till den tentan? När jag söker på 8SLG20 så får jag inga träffar på ladok-sidan. Mycket konstigt. Okej att registreringen inte har öppnat än för nästa termin, men den här tentan hör ju till förra.Jag har 2 försök till innan spärr eller hur? Om det bara är jag kvar som ska göra den, ska jag ha en egen basgruppskonstellation och diskutera med mig själv då eller?Varför kan inte upplägget på T2 tentan vara så att man har möjlighet att vara anonym, för att på så vis avlägsna alla tvivel att man får en rättvis och objektiv bedömning? Det ska bli mycket intressant att ta del av det extra stödet jag erbjuds och således diskutera detta med dig. I vilket skede har jag rätt till byte av examinator och vem blir det i så fall? MVH /Linda
Sen kom jag på att lärarna själva inte visat prov på professionellt förhållningssätt och skrev därför en minut senare även detta mail:
Ja just det, en sak till ville jag nämna. Du frågade mig på utvärderingen om vad professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna var för mig. Jag svarade och delgav min tolkning av begreppet, men fick inget svar från dig, har heller inte fått förklarat för mig om det är så att min tolkning är felaktig då jag trodde att värdet i begreppet låg just i själva tolkningen. Jag vet emellertid med bestämdhet att jag INTE tycker att ett professionellt förhållningssätt innebär att skylta på ITs anslagstavla om vem som ska skriva omtenta när, så som XXX Carlsson gjorde. Det känns till och med lite kränkande - det kanske jag inte vill att alla andra ska känna till! MVH igen /Linda
I mailet ovan är för övrigt XXX Carlsson den ena utav de två som underkände mig första gången. Inget högsta höns, bara en vanlig en.
När jag kollade mailen tidigare idag och tog del av tentaresultatet hade jag också fått mail från syon. Hon är bra. Hon är snäll. Hon mailade helt oprovocerat och frågade hur jag kände inför hösten och om jag haft det bra i sommar. Jag blir lite rörd av sådan omtanke. Det känns skönt att man uppmuntras av vissa av Universitetets anställda i alla fall, och själva lärarkåren innefattas inte i den skaran. När jag svarade på syons mail var jag ju lätt upprörd, så jag svarade såhär:
Nu känns det faktiskt förjävligt igen - tack för omtanken.Jag hade bokstavligt talat bott i böckerna sista tiden innan tentan men klarade ändå inte. Jag var mycket nöjd med min insats och glad i hågen ända till individuella samtalet. Det finns så mycket jag vill säga om lärarna så jag vet inte vart jag ska börja. Jag kunde mer än de i min grupp, jag "kunde immunförsvaret och min Orem men resten var bara fragmentariskt och jag hade missat helheten" Ursäkta men fragmentariskt? Jaa, i en diskussion så brukar man inte berätta allt från början till slut utan man släpper in de andra, det trodde jag var tätt förknippat med professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna och respekt. Flera av de som fick omdömet "är du nöjd så är vi nöjda" hade överhuvudtaget inte öppnat sina böcker innan tentan. Jag kunde allt som ett rinnande tjohej - och nu står jag ändå i det närmaste ensam kvar att inte ha klarat T2. Jag törs lova att hade jag haft samma lärare som första gången jag skrev, då hade jag klarat. En del av detta scenario var nämligen också immunförsvaret och där kände jag att jag kunde få min revansch. Istället satt jag där med examinator och kursansvarige som påstod att "det här kunde du överhuvudtaget inte" (avs barns vätskebehov vid feber) - men första gången fick jag kritik för att det var allmän vetskap och oviktigt i sammanhanget - så då släppte jag det. Jag tänker begära extra stöd, svälja stoltheten (som för övrigt inte finns kvar längre) och suga ut så mycket resurser ur universitetets ekonomi som jag någonsin kan, det här är tamejfan orättvis behandling, och trots att jag saknar belägg för det så känns det som om jag blir diskriminerad då de vet att jag har barn o en helt annan situation än alla andra studenter. jag följer inte normen för hur en student skall vara: ensam, obunden, fattig. Fan fan fan ta dom!!!!!!De svänger sig med klyschor och formella ord och uttryck och jag är så förbannad och besviken att jag bara skakar. Men visst, jag kanske ÄR den mest trögtänkta puckade studenten på hela utbildningen, synd bara att lärarna utövar maktmissbruk! Och håller varann om ryggen - som ensam student är man ganska utsatt och givetvis ligger ens öde i lärarnas händer. Här är man heller inte anonym, och lärare har nog aldrig gillat mig. Det känns som jag straffas för att jag pluggat arslet av mig.Någonting är ju ganska rejält galet när jag själv är mkt nöjd med min insats, och sen blir tvärdissad av de högsta hönsen, som istället godkänner de som varken är engagerade eller har pluggat nånting alls. Men som sagt, jag har för avsikt att bli en liten parasit som suger ur resurserna - som jag ju har rätt till - och begär extra stöd. Såna puckon som jag måste ju få hjälp på vägen - och jag blir antagligen ensam om det, för 99% av klassen har väl klarat den här tentan och de som inte gjort det har heller inte klarat T1 så det får ändå inte fortsätta denna termin. I övrigt har min sommar varit helt OK, men allting känns riktigt vidrigt och förjävligt nu. Precis en sån start man vill ha inför nya terminen nu när man försökt ladda batterierna! Motivationen på topp och det känns verkligen som om man är önskad och uppmuntrad på utbildningen!
Hur har din sommar varit då? Försökt stötta och uppmuntra andra trögtänkta korkskallar som mig, som "inte greppar helheten"? Eller har du fått vara ledig något? MVH /linda
När jag skriver till henne så vet jag att jag inte behöver vara så noga med att vakta min tunga. Det är befriande att ha möjlighet att spy galla och vara vulgär och slippa straffas för det, eftersom det i alla andra sammanhang som på något vis har med utbildningen att göra krävs sånt jävla formellt tjafs hela tiden. Och det där oformella vulgära är ju jag. Det är den vanliga, aningen vulgära Lindan som känner sådär. Det var det hon frågade efter.
I syfte att dels få ett projekt för dagen och få tankarna på annat tog vi en tripp till IKEA. Det blev lite hyllplan, en skrivbordslampa, konsoller, gardiner, 12 trådrullar (snart ska jag ha en symaskin, nu har jag tråd!!!), muggar, lakan och lunch.
Och så blev jag inringd att jobba imorrn också. Likabra det. Kanske måste vänja mig vid en framtid i fisken för bevisligen har jag ju inte vad som krävs för att bli det jag vill. Aaaaah nu började jag tänka på tentan igen. Den här känns mycket mycket värre än något annat U. Fan!
tisdag 18 augusti 2009
Storm, plugg, hantverkare och kaxig 4-åring
Läste på Aftonbladet om stormen Bill som är på väg att slå till mot nåt ställe i väst. Släng dig i väggen, Bill - här i Mantis hade vi stormen Allan och han var inte mild i sin framfart! Ungarnas pool blåste sönder och mina små tandpetare till träd låg som slickade mot marken. Nu är klockan nästan åtta på kvällen och de vansinniga stormstyrkorna verkar ha avtagit något.
Jag lämnade och hämtade flickorna per cykel idag. Alicia där bak på min hoj och Emsan fick trampa för egen maskin. För att ett sådant projekt ska kunna genomföras krävs mycket tålamod, fjäsk och uppfinningsrikedom.
Lite full i skratt blev jag när jag hämtade ungarna och vi trampade hemåt. Allan hade väl nått sin kulmen just precis då på sena eftermiddagen, och Emilia kämpade i motvinden i backarna under muttrande och protester, ivrigt påhejad av sin lillasyster: Kom igen, Mija, kom igen! Bra, Mija!
Jag instämmer i samma peptalk för att hon inte ska vilja vila var 10:e meter, och får till slut kastat i ansiktet: "kan du sluta tjata mamma, jag blir trött i huvvet!!"
Där fick mamma så hon teg, minsann! I min iver att vara en god förälder som peppar, stöttar, uppmuntrar och berömmer, får man kastat i ansiktet att man tjatar.
Fakturan för rörmokerijobbet var visst lite felberäknad. Nämän oj då! Jag kunde dessutom hålla inne med ca 2000 kr för det sista elementet som inte var uppsatt än, då detta givetvis måste göras först efter kakel o klinker är klart. Då landar vi istället på 31000 kr nu ungefär, vilket fortfarande är ca 7-8000 mer än vad jag räknat med. Dock verkar denna beräkning stämma helt och fullt, men jag var ju faktiskt lite upprörd när jag pratade med snubben och var därför tvungen att delge honom lite kritik. Jag föredrar nämligen att kunna kommunicera med mina hantverkare, vilket inte är den lättaste uppgiften när de som bekant varken behärskar engelska eller svenska.
Immunsystemet och omvårdnadsteoretikerna har jag fokuserat mest på nu. Ska försöka läsa igenom allt det en gång till innan sängen så kanske hjärnan får för sig att bearbeta allt inatt så det sitter som berget tills imorrn. Diabetes tror jag mig kunna hyfsat. Allergi och astma kan bli lite besvärligt på cellulärnivå, men det kan ju också härledas till immunsystemet i mångt och mycket så det kan nog gå vägen det också.
Pubertet, adolescens, och småbarnstiden hoppas jag att det mesta sitter sen gammalt, jag har inte haft tid att nöta in allting....utan valde att lägga mer fokus på det som jag verkligen inte kunde alls.
Det puckade är, att om vi har två personer som kan diabetes som ett rinnande tjohej och inte ett smack om allergi och överkänslighet. Den ena får diabetes i sitt scenario och den andra allergi, då klarar bara den ena personen sin tenta trots att de ha precis lika stora kunskaper i kursen.
Detta är väl nackdelen med en så pass stor tenta. Jag får helt enkelt hålla tummar och tår att slumpen är på min sida imorgon. Och om den inte är det så är det faktiskt inte jordens undergång, jag har ett halvår på mig innan det brinner i knutarna. Men visst fan vore det skönt att ligga i fas!
Jag lämnade och hämtade flickorna per cykel idag. Alicia där bak på min hoj och Emsan fick trampa för egen maskin. För att ett sådant projekt ska kunna genomföras krävs mycket tålamod, fjäsk och uppfinningsrikedom.
Lite full i skratt blev jag när jag hämtade ungarna och vi trampade hemåt. Allan hade väl nått sin kulmen just precis då på sena eftermiddagen, och Emilia kämpade i motvinden i backarna under muttrande och protester, ivrigt påhejad av sin lillasyster: Kom igen, Mija, kom igen! Bra, Mija!
Jag instämmer i samma peptalk för att hon inte ska vilja vila var 10:e meter, och får till slut kastat i ansiktet: "kan du sluta tjata mamma, jag blir trött i huvvet!!"
Där fick mamma så hon teg, minsann! I min iver att vara en god förälder som peppar, stöttar, uppmuntrar och berömmer, får man kastat i ansiktet att man tjatar.
Fakturan för rörmokerijobbet var visst lite felberäknad. Nämän oj då! Jag kunde dessutom hålla inne med ca 2000 kr för det sista elementet som inte var uppsatt än, då detta givetvis måste göras först efter kakel o klinker är klart. Då landar vi istället på 31000 kr nu ungefär, vilket fortfarande är ca 7-8000 mer än vad jag räknat med. Dock verkar denna beräkning stämma helt och fullt, men jag var ju faktiskt lite upprörd när jag pratade med snubben och var därför tvungen att delge honom lite kritik. Jag föredrar nämligen att kunna kommunicera med mina hantverkare, vilket inte är den lättaste uppgiften när de som bekant varken behärskar engelska eller svenska.
Immunsystemet och omvårdnadsteoretikerna har jag fokuserat mest på nu. Ska försöka läsa igenom allt det en gång till innan sängen så kanske hjärnan får för sig att bearbeta allt inatt så det sitter som berget tills imorrn. Diabetes tror jag mig kunna hyfsat. Allergi och astma kan bli lite besvärligt på cellulärnivå, men det kan ju också härledas till immunsystemet i mångt och mycket så det kan nog gå vägen det också.
Pubertet, adolescens, och småbarnstiden hoppas jag att det mesta sitter sen gammalt, jag har inte haft tid att nöta in allting....utan valde att lägga mer fokus på det som jag verkligen inte kunde alls.
Det puckade är, att om vi har två personer som kan diabetes som ett rinnande tjohej och inte ett smack om allergi och överkänslighet. Den ena får diabetes i sitt scenario och den andra allergi, då klarar bara den ena personen sin tenta trots att de ha precis lika stora kunskaper i kursen.
Detta är väl nackdelen med en så pass stor tenta. Jag får helt enkelt hålla tummar och tår att slumpen är på min sida imorgon. Och om den inte är det så är det faktiskt inte jordens undergång, jag har ett halvår på mig innan det brinner i knutarna. Men visst fan vore det skönt att ligga i fas!
måndag 17 augusti 2009
Sånt jävla motflyt med allt!
Vulgär. Jaa, det är jag verkligen. Sannerligen. Vulgär som fan. Jag spottar, snusar o svär, och använder ett språk som skulle få öronen på de riktigt pryda att vissna och ramla av. "Vulgär stil funkar inte i akademiska kretsar" stod det nåt om i en kommentar. Nä vars, det börjar jag bli äckligt medveten om. Hyckleri! Hyckleri som fan! De belästa fisförnäma lärarna svänger sig med extremt formella ord och uttryck, många av vilka de sedan inte står för. "Professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna. Just det, rätta mig om jag har fel, men att visa respekt genom att hålla käften när andra har ordet och inte avbryta någon, sist jag kollade definitionen tycker jag att ett sådant agerande stämmer rätt bra överens med vad som då följdaktligen borde krävas. Ack vad man kan bedra sig. Och för att man är vulgär, betyder inte det att man svär och använder ett opassande språk i situationer där det inte passar. Men defakto kommer inte alla mina framtida patienter att vara så fina i kanten heller. De som är det, får man anpassa sig till då. Svårare än så är det inte.
Man behöver förresten inte vara anonym. Det går att skriva under med typ initialer eller smekis eller nick. Annars sitter jag ju här bara och undrar. O det är rätt taskigt.
Från att ligga på beräknade 20-25 tusen för rörmokerijobbet, där asena dessutom skickat polacker som tydligen är billigare i drift, damp det ner en faktura på dryga 37 idag. Ta er i arslet! Under det tydligen väldigt sega arbetets gång har jag i stort sett inte varit nöjd med någonting, och kommunikationen har varit klippt värdelös då polackerna varken pratade svenska eller engelska (ett par yes här o där, men vansinnigt knackigt)
Jag har för avsikt att ta det tunga artilleriet. Det är inte okej att notan slutar på mer än det dubbla. Verkligen inte.
Det tunga artilleriet värmde jag upp med igår. Dryga 47 lapp för platthelvetet till garaget, och när mannen sågat till ALLA reglar i samma längd med superfint virke, kliar han sig i huvvet då hammarbandet glappar i änden. Och då visar det sig, naturligtvis, att nånting är fel. Så pass mycket som 2 cm fel på en 1,80 sträcka. Frustrerad ringde jag upp vår kära snubbe som gjort plattan - en person som jag suttit o fikat med när han varit här och tycker mig fått en rätt bra kontakt med - som då säger att han "glömde säga det", att det var en liten puckel på långsidan mot grannen till. Nämän tack! Förklaringen han gav mig var att de alltid börjar med att sätta hörnstolpar och sen spänner en lina, och därefter sågar efter linan så alla stolpar blir i rätt längd. Jag kontrade med att han kan inte räkna med att alla bygger på samma sätt som dom, och krävde att han kom och åtgärdade detta. Tur i oturen att stolparna inte är för korta utan istället för långa. Därmed behöver vi förhoppningsvis inte köpa nytt virke i alla fall. Visserligen hade han fått stå för det ändå i såna fall. Jävla jävla krångel klippt hela tiden!
Fick nyss sms från rörmokerisnubben att han hade semester nu och var i Grekland. Nämän, så trevligt för dig! Meanwhile så sitter vi här o klappar händerna åt en mycket saltad faktura. Basta!
Jag ska ringa hans kollega nu och läsa lusen av dom. Fast han lär väl inte svara, det brukar liksom vara så. Åååh just det, tenta på onsdag. Shit nu fick jag ångest igen.
Man behöver förresten inte vara anonym. Det går att skriva under med typ initialer eller smekis eller nick. Annars sitter jag ju här bara och undrar. O det är rätt taskigt.
Från att ligga på beräknade 20-25 tusen för rörmokerijobbet, där asena dessutom skickat polacker som tydligen är billigare i drift, damp det ner en faktura på dryga 37 idag. Ta er i arslet! Under det tydligen väldigt sega arbetets gång har jag i stort sett inte varit nöjd med någonting, och kommunikationen har varit klippt värdelös då polackerna varken pratade svenska eller engelska (ett par yes här o där, men vansinnigt knackigt)
Jag har för avsikt att ta det tunga artilleriet. Det är inte okej att notan slutar på mer än det dubbla. Verkligen inte.
Det tunga artilleriet värmde jag upp med igår. Dryga 47 lapp för platthelvetet till garaget, och när mannen sågat till ALLA reglar i samma längd med superfint virke, kliar han sig i huvvet då hammarbandet glappar i änden. Och då visar det sig, naturligtvis, att nånting är fel. Så pass mycket som 2 cm fel på en 1,80 sträcka. Frustrerad ringde jag upp vår kära snubbe som gjort plattan - en person som jag suttit o fikat med när han varit här och tycker mig fått en rätt bra kontakt med - som då säger att han "glömde säga det", att det var en liten puckel på långsidan mot grannen till. Nämän tack! Förklaringen han gav mig var att de alltid börjar med att sätta hörnstolpar och sen spänner en lina, och därefter sågar efter linan så alla stolpar blir i rätt längd. Jag kontrade med att han kan inte räkna med att alla bygger på samma sätt som dom, och krävde att han kom och åtgärdade detta. Tur i oturen att stolparna inte är för korta utan istället för långa. Därmed behöver vi förhoppningsvis inte köpa nytt virke i alla fall. Visserligen hade han fått stå för det ändå i såna fall. Jävla jävla krångel klippt hela tiden!
Fick nyss sms från rörmokerisnubben att han hade semester nu och var i Grekland. Nämän, så trevligt för dig! Meanwhile så sitter vi här o klappar händerna åt en mycket saltad faktura. Basta!
Jag ska ringa hans kollega nu och läsa lusen av dom. Fast han lär väl inte svara, det brukar liksom vara så. Åååh just det, tenta på onsdag. Shit nu fick jag ångest igen.
söndag 16 augusti 2009
Snusk för pluggets skull :-)
Ångesten kryper sig på. Ett obehagligt pirr borrar ner sig i magen när en tenta är annalkande. Och det här är dessutom en så jävla konstig tenta, där "hävda dig själv för faaaan, ta plats o avbryt andra" hellre än respekt och sociala regler råder. Om man vill passera G, dvs, och det råkar ju liksom vara själva syftet.
Jag har för min egen skull komponerat ihop en ganska snuskig historia för att knöla in immunsystemet i huvvet. Ganska rörigt o rätt ologiskt, men kul ändå, och enligt boken är det ju såhär.
När Herr Blymf (B-lymfocyt) träffar Fru Agneta (antigen) blir han alldeles till sig. Extremt opassande att hon ska visa sig här! Herr Blymf drar en handtralla (=plasmaceller) och med Fru Agneta fäst på hornhinnan knåpar han ihop några minnes-blymfar samtidigt. Nästa gång Fru Agneta kommer på besök känns hon igen direkt innan hennes besök hunnit orsaka någon nämnbar förödelse.
Handtrallan ja, dess beståndsdelar kissar ur sig små antikroppar som cirkulerar i blodbanan och som binder sig till alla fru Agnetor. På så vis är tanten liksom kullad och kan lätt spolas dän därifrån. Immunoglobulinerna, (antikropparna) dvs kisset som cirkulerar runt, är som små skvallerbyttor.
Kan nog inte berätta för mina lärare om den här historien. Dels skulle de göra på sig av skam, o sen skulle jag få en sjuinihelvetes utskällning för att man ens spekulerar i porriga banor. Jag fick mig liksom en känga för att jag hade skrivit "lite skit rensar magen är ett talesätt som stämmer" på senaste tentan, för det var ju totalt opassande språk.
Förbannade hycklande cp-lärare!!! Dels var det roligt skrivet, o förresten, som om dom inte svär, säger skit- för att förstärka ord, eller knullar.
När det är val är det egentligen bara 2 frågor jag vill ha svar på av slipsnissarna. Dels, hur ska vi göra med kungahuset? Ska vi rösta om dess vara eller icke vara, ska vi ha det kvar eller ska vi sno deras kronor o kasta macka med dem på Atlanten? O sen för fan, SURROGATMÖDRASKAP! Hur snart i tiden ska det träda en lag i kraft som reglerar detta, och talar om att det INTE alltid är så att kvinnan som föder barnet är mor? Svenska jävla höjdare, kanske dags o följa med strömmen o utvecklas framåt? Vi är kvar i "för flera hundra år sen" på så många plan.
de vanliga frågorna känns så jävla vanliga och astråkiga att ens ta upp. Skola, vård, skatter, jobb. Jaaa, det här vanliga som det tvistas om hela jävla tin varenda gång det är val. Men hur ställer de sig till såna här frågor?
Jag har för min egen skull komponerat ihop en ganska snuskig historia för att knöla in immunsystemet i huvvet. Ganska rörigt o rätt ologiskt, men kul ändå, och enligt boken är det ju såhär.
När Herr Blymf (B-lymfocyt) träffar Fru Agneta (antigen) blir han alldeles till sig. Extremt opassande att hon ska visa sig här! Herr Blymf drar en handtralla (=plasmaceller) och med Fru Agneta fäst på hornhinnan knåpar han ihop några minnes-blymfar samtidigt. Nästa gång Fru Agneta kommer på besök känns hon igen direkt innan hennes besök hunnit orsaka någon nämnbar förödelse.
Handtrallan ja, dess beståndsdelar kissar ur sig små antikroppar som cirkulerar i blodbanan och som binder sig till alla fru Agnetor. På så vis är tanten liksom kullad och kan lätt spolas dän därifrån. Immunoglobulinerna, (antikropparna) dvs kisset som cirkulerar runt, är som små skvallerbyttor.
Kan nog inte berätta för mina lärare om den här historien. Dels skulle de göra på sig av skam, o sen skulle jag få en sjuinihelvetes utskällning för att man ens spekulerar i porriga banor. Jag fick mig liksom en känga för att jag hade skrivit "lite skit rensar magen är ett talesätt som stämmer" på senaste tentan, för det var ju totalt opassande språk.
Förbannade hycklande cp-lärare!!! Dels var det roligt skrivet, o förresten, som om dom inte svär, säger skit- för att förstärka ord, eller knullar.
När det är val är det egentligen bara 2 frågor jag vill ha svar på av slipsnissarna. Dels, hur ska vi göra med kungahuset? Ska vi rösta om dess vara eller icke vara, ska vi ha det kvar eller ska vi sno deras kronor o kasta macka med dem på Atlanten? O sen för fan, SURROGATMÖDRASKAP! Hur snart i tiden ska det träda en lag i kraft som reglerar detta, och talar om att det INTE alltid är så att kvinnan som föder barnet är mor? Svenska jävla höjdare, kanske dags o följa med strömmen o utvecklas framåt? Vi är kvar i "för flera hundra år sen" på så många plan.
de vanliga frågorna känns så jävla vanliga och astråkiga att ens ta upp. Skola, vård, skatter, jobb. Jaaa, det här vanliga som det tvistas om hela jävla tin varenda gång det är val. Men hur ställer de sig till såna här frågor?
onsdag 5 augusti 2009
jag är inte alls så effektiv
åtminstone inte med bloggandet. men man måste faktiskt ha det rätta suget.
garageplattan är i princip klar, med kanten av lecablock färdigmurad. ska bara putsas på kanten utvändigt o jämnas till med gruset runtom. Rörmokarn är på plats o hålls o härjar bland rören däruppe. Håller tummarna att skiten blir klar nu idag så vi kan börja göra lite själva. materialet har ju funnits på plats ett bra tag, liksom.
Vad gäller garagebygget så ska det alldeles nu i dagarna börja kalkyleras på hur mycket som går åt, sen ska detsamma köpas hem o mannen ska ta ut några veckor ledigt så han kan jobba intensivt med bara bygge.
Har varit i Ullared o bränt alldeles för mycket pengar också o Alicia får glatt finna sig i att kläs i en overall med pojkfärger i vinter. Tur jag har en rosa/grön tvådelad vinterdress att kompensera med också.
I dag är det back to reality. En sugig omtenta om två veckor, och jobb som hägrar fram till 22 ikväll. Jävla pysslande med dagis o shit också - får ju ordna barnvakter för egen maskin när man jobbar kväll. Dagis är öppet 6-18 på vardagar, och det vet ju alla hur sällsynt det är med föräldrar som jobbar obekväma arbetstider???? För helvete, vi lever inte på 70-talet llängre. Vården, handeln, när man kör buss o taxi......nä men såna jobb är det ju inga småbarnsföräldrar som har, guschelöv! Skitkommun. Dock bra på massa andra sätt.
Nähä, barna måste väl ha lunch även idag så jag ska masa mig iväg till spisen. Tjing!
garageplattan är i princip klar, med kanten av lecablock färdigmurad. ska bara putsas på kanten utvändigt o jämnas till med gruset runtom. Rörmokarn är på plats o hålls o härjar bland rören däruppe. Håller tummarna att skiten blir klar nu idag så vi kan börja göra lite själva. materialet har ju funnits på plats ett bra tag, liksom.
Vad gäller garagebygget så ska det alldeles nu i dagarna börja kalkyleras på hur mycket som går åt, sen ska detsamma köpas hem o mannen ska ta ut några veckor ledigt så han kan jobba intensivt med bara bygge.
Har varit i Ullared o bränt alldeles för mycket pengar också o Alicia får glatt finna sig i att kläs i en overall med pojkfärger i vinter. Tur jag har en rosa/grön tvådelad vinterdress att kompensera med också.
I dag är det back to reality. En sugig omtenta om två veckor, och jobb som hägrar fram till 22 ikväll. Jävla pysslande med dagis o shit också - får ju ordna barnvakter för egen maskin när man jobbar kväll. Dagis är öppet 6-18 på vardagar, och det vet ju alla hur sällsynt det är med föräldrar som jobbar obekväma arbetstider???? För helvete, vi lever inte på 70-talet llängre. Vården, handeln, när man kör buss o taxi......nä men såna jobb är det ju inga småbarnsföräldrar som har, guschelöv! Skitkommun. Dock bra på massa andra sätt.
Nähä, barna måste väl ha lunch även idag så jag ska masa mig iväg till spisen. Tjing!
torsdag 23 juli 2009
4 barnsmamma :-)
....är något av en baggis, när man var fembarnsmamma i förrgår :-)
Thildaflickan och Luddemannen lämnades här kl 0600 och vi börjar precis avsluta frukosten nu. O Thilda som i normala fall är lite kräsen och petig i maten käkade en HEL trekantsmacka OCH ville ha mer :-) Wohoo, fjäder i hatten på moi som serverade mitt hembakta :-) Om nån timme eller så väntar frukostservering nummer två, då övriga i min familj fortfarande ligger däruppe o snusar...
Igår gjordes klart att bäddsoffan i Peking som jag ringt på ändå väntar på mig. Först var den såld, men sen fick jag ett mail från killen att han ångrade sig och hellre ville sälja till mig. Försäljaren verkar lätt utvecklingsstörd, men soffan är snygg och jag prutade ner den från 2000 till 1500. Jag tror bestämt att snubben fick en e-mail-crush på mig. Planen är att slänga in två kids i bilen och åka vilse i Norrköping.
Gustav är sjukt jävla äcklig. Efter tröttsamt morgon-mjauande som pågick säkert en timme gav jag med mig och serverade lite blött på burk. Rätt vad det var blev han väl lite magsjuk eller nåt o spydde upp det mesta. Nu sitter han o tuggar i sig sina spyor. uschaan. Kan ju bero på kombinationen döda Mantorps-husflugor - blötmat - stress från en liten flicka som inte är alldeles överförtjust i katten och således vrålar om han kommer för nära. Jaa, husflugorna ja. tar fram rosa smällan o knäpper ett par stycken när de blir för många, sen lägger jag dom i Gustavs matskål. Vadå liksom, billiga proteiner! Tänk va äckligt att käka vingar, men han gör't ju!
Nu börjar det bli yoghurt lite överallt så det kan vara dags att sanera barnen och skaka liv i de andra... Nästa gpng jag skriver är jag en as-snygg soffa rikare....och mina gäster kommer kunna sova skitbekvämt, för det är en sån här framåtbäddad med stålram på ben. Beige i microfiber.....kom o sov över får ni se själva!!!
Thildaflickan och Luddemannen lämnades här kl 0600 och vi börjar precis avsluta frukosten nu. O Thilda som i normala fall är lite kräsen och petig i maten käkade en HEL trekantsmacka OCH ville ha mer :-) Wohoo, fjäder i hatten på moi som serverade mitt hembakta :-) Om nån timme eller så väntar frukostservering nummer två, då övriga i min familj fortfarande ligger däruppe o snusar...
Igår gjordes klart att bäddsoffan i Peking som jag ringt på ändå väntar på mig. Först var den såld, men sen fick jag ett mail från killen att han ångrade sig och hellre ville sälja till mig. Försäljaren verkar lätt utvecklingsstörd, men soffan är snygg och jag prutade ner den från 2000 till 1500. Jag tror bestämt att snubben fick en e-mail-crush på mig. Planen är att slänga in två kids i bilen och åka vilse i Norrköping.
Gustav är sjukt jävla äcklig. Efter tröttsamt morgon-mjauande som pågick säkert en timme gav jag med mig och serverade lite blött på burk. Rätt vad det var blev han väl lite magsjuk eller nåt o spydde upp det mesta. Nu sitter han o tuggar i sig sina spyor. uschaan. Kan ju bero på kombinationen döda Mantorps-husflugor - blötmat - stress från en liten flicka som inte är alldeles överförtjust i katten och således vrålar om han kommer för nära. Jaa, husflugorna ja. tar fram rosa smällan o knäpper ett par stycken när de blir för många, sen lägger jag dom i Gustavs matskål. Vadå liksom, billiga proteiner! Tänk va äckligt att käka vingar, men han gör't ju!
Nu börjar det bli yoghurt lite överallt så det kan vara dags att sanera barnen och skaka liv i de andra... Nästa gpng jag skriver är jag en as-snygg soffa rikare....och mina gäster kommer kunna sova skitbekvämt, för det är en sån här framåtbäddad med stålram på ben. Beige i microfiber.....kom o sov över får ni se själva!!!
söndag 19 juli 2009
Tallinnkryssning
Det sjukt långa sista arbetspasset innan min semester kom och gick. Sista natten fick jag 3,5 timmars sömn. Jag som aldrig brukar ha problem att somna. Men ack. Och timmarna på the Signal traskade framåt ändå. Nu har jag redan haft semester en hel vecka. Och hör och häpna, vi tog oss iväg på en liten kryssning, jag och mannen!
Efter evinnerligt pusslande med tider och barnvakter, lite arselslickande o helvete fick vi äntligen loss ett par dagar. Och det behövde vi. Konstaterade att stressen tär mer än jag trodde när en människa i min bekantskapskrets sa att jag hade en ajabaja-rynka som inte ens behövde ses, den hördes. Jag bröt ihop.
I torsdags var det dags för avresa. Nu i efterhand kan konstateras att ungefär halva resan var bra, andra halvan bara skit.
Det började när vi skulle boka. Fyra gånger fick vi göra om det på datorn, eftersom sidan legat uppe för länge. Fjärde gången fanns inte längre några anslutningsbussar från varken Mjölby eller Linköping på ditresan. Dock fanns Rimforsa - som kostade 300 kr mer än de andra två transfer-ställena. Aja, det fick ju bli så, jag kör inte bil upp till Stockholm. Vi ordnade med skjuts till Rimforsa och var ca 20 min tidiga. Lysande och alldeles lagom. Men sen tickade minuterna på och ingen buss i sikte.
Jag ringde Tallink samma minut som bussen egentligen skulle ha gått och fick rådet att avvakta - bussen kan ju vara lite sen. Sen ringde jag igen 10 minuter senare. Hon tog mitt mobilnummer och skulle ringa tillbaka. 15 minuter efter det hade fortfarande ingen ringt, så jag ringde igen. Hon tog mitt bokningsnummer och mitt telefonnummer igen och lovade ringa tillbaka. Det gjorde hon, med beskedet att han hade redan åkt förbi men inte sett oss, och hon var ju tvungen att lyssna på på vad chauffören sa också. En antydan att saker och ting likagärna kunde varit vårat fel. VAA???? Ja, det klart, många som lägger 4000 spänn på en liten getaway skiter väl i att dyka upp o passa alla tider.
Kvinnan i luren sa också att bussen är i Linköping nu, så kan vi ta oss dit så väntar de in oss. "Jahaa, och hur i helvete tänkte du att det skulle gå till??? Ska vi jogga? Vi har stått på samma jävla plats i 45 minuter, två meter bredvid Silja Line-skylten! Det är väl klart som fan att chaffisen säger att han inte såg oss, vad skulle han säga? Att han såg oss men inte orkade hämta upp oss??". Kvinnan i luren blev lite tyst men sa sedan lugnt att hon måste prata med bussbolaget igen. Jag kokade av ilska. Ett par minuter senare ringde det och det var samma dam, som nu deklarerade att de skickade en taxi. Den stollen körde som en biltjuv, och gjorde omkörningar som farbror Blå skulle gråta om han såg. Men vi kom fram till den väntande dubbeldeckaren. Chaffisen log och kom o tog i hand och på den bredaste skånska man kan föreställa sig lyckades jag uppfatta lite av vad han sa; han hade fått sin turlista två dagar tidigare. Intelligent, Nilsbuss! Vi gjorde ju bokningen dagen innan, och i egenskap av de enda resenärerna från Rimforsa är det ju då inte så märkligt att han inte stannade och hämtade upp oss. Han visste ju överhuvudtaget inte att vi skulle åka med.
Väl på plats skulle väl saker flyta på lite mer enligt planerna, trodde vi. Eller hoppades. Men så det här ofrånkomliga, att det alltid är NÅNTING man har glömt. Batteriet var fulladdat på den bärbara DVD:n, filmerna var också med. Ja, och hörlurarna låg därhemma på bokhyllan. Toppen! Så resan upp till Stockholm var rätt så seg. Toaletten på bussen var såklart asäcklig, och man kunde inte tvätta händerna för det kom inget vatten. Nåja, har man utfört sin beskärda del av jägarbajs genom åren så ska väl inte vattenlöshet på en ofräsch busstoa få en att tappa behärskningen.
När vi kom till Värtahamnen i Stockholm väntade lite köande till incheckningen. Men här kom nästa motgång: ingen luftkonditionering, incheckningsfolket jobbade med en man kort och själv-incheckningen var ur funktion. Detta resulterade i totalt 2 timmars kö i en terminal med flera hundra människor som alla var lika irriterade över omständigheterna. Några var fortfarande vid gott mod eftersom de sett till att hålla sig förfriskade. Jag och Calle tillhörde emellertid inte den skaran, och suckade otåligt åt 50+:are som själva tyckte de var hysteriskt roliga när de krävde 25 kr i inträde för folk som ville skära igenom kön och ta sig från punkt A till B i den rådande trängseln.
När vi efter 2 timmars köande äntligen fick checka in var båten och avgången redan lite försenad, men då var vi iaf på plats. Då kom nästa grej. Vi hade förbokat och förbetalt middags- och frukostbuffé båda dagar. Kupongen vi fick i handen vid incheckningen gällde emellertid middag för 4 personer EN kväll, och inte den sena sittningen, som vi hade bokat. Personalen ombord pratade sjukt dålig engelska, men med hjälp av en blandning av svenska, engelska och kroppsspråk lyckades detta ordna upp sig.
Hungriga som as eftersom vi pga anslutningsbussproblematiken inte ätit lunch kom vi då slutligen till den efterlängtade buffén på rätt tid. Och så ingick inte drycker! Va fan??? Det gjorde det ju när vi åkte till Helsingfors!! jaja, skitsamma. Vi smörjde kråset och en annan tog liksom ledningen med 5 vändor innan magen sa ifrån. Så var det dags att betala, och givetvis stöter man på än mer bekymmer. Korten fungerade inte, och vi hade inga kontanter. Utan köp-möjligheter och således utan pengar blev första kvällen ganska trist, så merparten spenderades i hytten och vi gick o la oss tidigt. Bra hytt, hög komfort, lagom temp. Drack lite vuxendricka. Sov riktigt bra.
Min älskade lilla knota :-)
Väl i land hade jag återigen mottagning på telefonen och ringde hem för att ordna upp det med banken. Kortet var spärrat mot utlandsköp, trots att jag VISSTE att jag klickat i rutan "öppet för utlandsköp" - förmodligen missat att klickat på "spara" eller nåt sånt.
En shoppingdag i Estlands huvudstad väntade. Riktigt trevligt. Fint väder och en trevlig stad.
Stora kontraster; man kunde tydligt se spåren från det forna Sovjet, då vissa byggnader bestod av buktande, trasiga tak, tegel med söndervittrande, gräsbevuxet murbruk och trasiga fönsterrutor. Där bodde folk! Tvättlinor hängde utanför de förfallna husen och folk försökte torka sina paltor. Precis bredvid såg man maffiga arkitek
tritade moderna skapelser, med flashiga glasväggar som sträckte sig mot skyarna. Lite fynd och många skratt åt ett vansinnigt fult språk. Väl på båten var det samma mat på buffén, återuppvärmd och precis exakt likadant som kvällen före. Rätt smaklös. Lite av en besvikelse.
Vi hade köpt hörlurar nu i alla fall så vi kunde se på film. Det visade sig att det kunde vi gjort i alla fall, men men. The number 23 med Jimpan. Lite fel att se honom i nåt annat än komedi, men det var en bra, och rätt så puckad, film.
Brände några hundra i spelautomaterna ombord och tittade på en väldigt vacker solnedgång. Började faktiskt sakna barnen...
Väl hemma igen hade allting gått bra, och smågrisarna hade varit "som änglar".
fredag 10 juli 2009
En dag kvar
Idag fick jag en mild känga för att jag "aldrig skriver nåt". Vassego, Sandy. Nytt inlägg. :-)
Några foton har jag inte orkat ladda ner, kameran är proppad med massa söta kort här o var som illustrerar vilken fantastisk mamma jag är :-) Vi tar dä en annan da!
Min tillfälliga lilla mini-depp gick över fantastiskt fort, och det var ju skönt. Fortfarande ingen resa eller så riktigt planerad, eller iaf inte ordentligt spikad, men spontana dagsturer ska vi göra. Lediga och bara vara, helt enkelt. Väder eller ej så kan det vara jävligt skönt oavsett.
Lilla Rojd - för det var bara EN - gör sig inte alls påmind längre. Nästan tre veckor sen densamme begravdes. Elimination är numera förvånansvärt besvärsfritt.
Imorgon jobbar jag 6-16, och det är sista dagen innan mina tre låååånga veckor av total ledighet börjar. Damn it! Ska flörta lite med Gobo imorron så kanske han kan ta städningen.
Rörmokar-manskapet är arslen allihopa. Hör inte av sig, dyker upp rätt vad det är, planerar inte, ringer inte, återkommer inte, stämmer inte av. Fan! Har skickat ett argt sms som de förmodligen inte vågat svara på ens.För svarat har de liksom inte gjort. Grisar. Det är ju bara rördragningen i väggen i badrummet kvar.
Garderob har vi byggt. Snyggt som helvete. Sällan skådad nöjdhet inföll sig. Ingen IKEA-shit minsann. Egen design med smarta lösningar. Vitt o fräscht. Bild kommer när jag orkar ladda ner foton.
Om 8 timmar börjar jag jobba. sista 10.
Några foton har jag inte orkat ladda ner, kameran är proppad med massa söta kort här o var som illustrerar vilken fantastisk mamma jag är :-) Vi tar dä en annan da!
Min tillfälliga lilla mini-depp gick över fantastiskt fort, och det var ju skönt. Fortfarande ingen resa eller så riktigt planerad, eller iaf inte ordentligt spikad, men spontana dagsturer ska vi göra. Lediga och bara vara, helt enkelt. Väder eller ej så kan det vara jävligt skönt oavsett.
Lilla Rojd - för det var bara EN - gör sig inte alls påmind längre. Nästan tre veckor sen densamme begravdes. Elimination är numera förvånansvärt besvärsfritt.
Imorgon jobbar jag 6-16, och det är sista dagen innan mina tre låååånga veckor av total ledighet börjar. Damn it! Ska flörta lite med Gobo imorron så kanske han kan ta städningen.
Rörmokar-manskapet är arslen allihopa. Hör inte av sig, dyker upp rätt vad det är, planerar inte, ringer inte, återkommer inte, stämmer inte av. Fan! Har skickat ett argt sms som de förmodligen inte vågat svara på ens.För svarat har de liksom inte gjort. Grisar. Det är ju bara rördragningen i väggen i badrummet kvar.
Garderob har vi byggt. Snyggt som helvete. Sällan skådad nöjdhet inföll sig. Ingen IKEA-shit minsann. Egen design med smarta lösningar. Vitt o fräscht. Bild kommer när jag orkar ladda ner foton.
Om 8 timmar börjar jag jobba. sista 10.
onsdag 1 juli 2009
Seg dag
Jag har huvudvärk. Är evigt trött på all stress i tillvaron, jag vilar ta mej fan aldrig. Jo, jag vilar de 6-7 timmarna jag sover. Åtminstone om jag inte flyger upp av gnäll från Emsans rum då jag har ungefär 20 sek på mig att bära ner henne till toan innan det blir blött. Calle "hör inte", och har man 20 sekunder finns det inte riktigt utrymme för sten-sax-påse.
Idag har jag jobbat mellan 8 och 15,30, inget mastodontpass men jag var tvungen att hinna handla innan jag hämtade barnen en timma senare.
Mutade ungarna med glass eftersom den höll på att smälta i bilen, men nu tycks de ha glömt bort det. De hoppade raskt i poolen och strippade från topp till tå. Underbart att se att de faktiskt kan leka ihop och komma överens ibland också. (detta med undantag för några enstaka "Mammaaaa, Alicia drar mig i håreeet!!!" eller liknande)
Så kort arbetsdag till trots är jag alldeles uppjagad. Mannen borde infinna sig om någon kvart eller så, förmodligen svettig och tjurig eftersom det tydligen är mycket uppförsbacke hit.
Både furstukvist och garageplatta är numera helt färdiga att gjutas. Inte minsta lilla armeringsjärn kvar ens! Håller tummar och tår att de kommer imorrn.
Usch, tycker inte om att känna såhär. Just precis för stunden känner jag inte att något känns roligt. Jag är jävligt less på att styra upp och planera och hålla i varenda trådjävel som finns och som måste finnas för att familjen ska kunna fungera. Samtidigt vill jag inte släppa en enda millimeters kontroll. Det ÄR bättre att jag sköter allt vad dagistider heter, det är MIG alla hantverkare har pratat med såfort något jobb ska styras upp eller utföras, så varför inte fortsättningsvis prata med MIG? Det är jag som pratat med kommun-nissen om bygglovet, det är jag som sköter kontakter med bank och försäkringskassa, försäkringsbolag, telefoni, bredband, fixar med bilreparationer och bilbesiktningar, konstaterar barnvaktsbehov och styr upp det, planerar mat, handlar....i vanliga fall känner jag inte såhär, men alldeles precis just nu och idag har jag fått en tung känsla av att bara vilja säga stopp! Bara fly verkligheten, vara ensam nånstans långt bort, utan ansvar, utan måsten, krav och förväntningar. Ensam. Jag vill inte leva mitt liv så, men jag vill ha en paus. Hoppas jag inte känner så imorrn.
Idag på jobbet var det Moving on med Sarah Dawn Finer två gånger under tiden jag jobbade. Fick bara höra slutet på låten båda gångerna bara för att alla kunder ska komma precis just då. Bara det kan ju pajja ens dag. Det klämmigaste är första gången hon sjunger "I´m moving on, and I´m gonna get stronger now, nothing can break us down..."
"Du verkar dämpad" sa mannen nyss, svettig o dan efter cykelturen. För ett par dar sen sa han att han börjar bli riktigt sugen på att komma igång med garagebygget nu. Är det inte familjelivets ironi, så säg. När han blir sugen börjar mitt sug avta. Det är också därför som vi aldrig har sex längre.
Idag har jag jobbat mellan 8 och 15,30, inget mastodontpass men jag var tvungen att hinna handla innan jag hämtade barnen en timma senare.
Mutade ungarna med glass eftersom den höll på att smälta i bilen, men nu tycks de ha glömt bort det. De hoppade raskt i poolen och strippade från topp till tå. Underbart att se att de faktiskt kan leka ihop och komma överens ibland också. (detta med undantag för några enstaka "Mammaaaa, Alicia drar mig i håreeet!!!" eller liknande)
Så kort arbetsdag till trots är jag alldeles uppjagad. Mannen borde infinna sig om någon kvart eller så, förmodligen svettig och tjurig eftersom det tydligen är mycket uppförsbacke hit.
Både furstukvist och garageplatta är numera helt färdiga att gjutas. Inte minsta lilla armeringsjärn kvar ens! Håller tummar och tår att de kommer imorrn.
Usch, tycker inte om att känna såhär. Just precis för stunden känner jag inte att något känns roligt. Jag är jävligt less på att styra upp och planera och hålla i varenda trådjävel som finns och som måste finnas för att familjen ska kunna fungera. Samtidigt vill jag inte släppa en enda millimeters kontroll. Det ÄR bättre att jag sköter allt vad dagistider heter, det är MIG alla hantverkare har pratat med såfort något jobb ska styras upp eller utföras, så varför inte fortsättningsvis prata med MIG? Det är jag som pratat med kommun-nissen om bygglovet, det är jag som sköter kontakter med bank och försäkringskassa, försäkringsbolag, telefoni, bredband, fixar med bilreparationer och bilbesiktningar, konstaterar barnvaktsbehov och styr upp det, planerar mat, handlar....i vanliga fall känner jag inte såhär, men alldeles precis just nu och idag har jag fått en tung känsla av att bara vilja säga stopp! Bara fly verkligheten, vara ensam nånstans långt bort, utan ansvar, utan måsten, krav och förväntningar. Ensam. Jag vill inte leva mitt liv så, men jag vill ha en paus. Hoppas jag inte känner så imorrn.
Idag på jobbet var det Moving on med Sarah Dawn Finer två gånger under tiden jag jobbade. Fick bara höra slutet på låten båda gångerna bara för att alla kunder ska komma precis just då. Bara det kan ju pajja ens dag. Det klämmigaste är första gången hon sjunger "I´m moving on, and I´m gonna get stronger now, nothing can break us down..."
"Du verkar dämpad" sa mannen nyss, svettig o dan efter cykelturen. För ett par dar sen sa han att han börjar bli riktigt sugen på att komma igång med garagebygget nu. Är det inte familjelivets ironi, så säg. När han blir sugen börjar mitt sug avta. Det är också därför som vi aldrig har sex längre.
tisdag 30 juni 2009
Garaget
6,6 meter brett och 8,36 meter djupt. Herrejävlar va stort. Imorrn ska förmodligen stora betongbilen komma o tömma ur sig i formen. Skit att man jobbar o inte kan få det på bild! Såhär ser det ut nu i alla fall.
Det var ett kärt återseende mellan syster + respektive och svarta lilla Väsa. Karro den grisen var ju brunare än Kunta. Och själv dras man med trista arvsanlag från papi - kräftvarning såfort den stora Gula lyser lite extra. Så jävla orättvist. Calle tenderar också att bli uteslutande röd - fjällar - och är sen lika vit igen. Taskigt fall för ungarna.
De små sessorna fick varsin vattenpistol och helt bedårande söta små klänningar från moster å Jeppe. Med hatt och allt :-)
Den här veckan och nästa är vad som återstår innan semestern tar vid. Segt. För mannens del är det bara den här veckan kvar. Lyllo honom. Två veckor har vi ihop, tre veckor var totalt och fyra veckor borta från dagis för ungarnas del. Känns lagom, men jag hade inte gnällt över 5 veckor tillsammans med full betalning heller. Det blir väl först när jag är färdigutbildad och har jobbat ett tag. Yay, bara 3-4 år kvar!
Rörmokeridelen tycks vara i princip klar nu, så när som på rördragningen i badrummet. Jag hade visst glömt att dom skulle komma igår, så när jag slogs med stress och värme och försökte hålla två gnällmonster i schack ute i Tornby, ringde en förvirrad rörmokare och frågade om nån kunde komma och låsa upp. Well, Calle hade ju ingen bil eftersom den är utlånad, och jag hade fler ärenden i Tornby innan jag tänkte åka tillbaks. "Jag har lämnat köksfönstret på vid gavel (för att få mina gurkblommor bepippade, men det sa jag inte) så han får klättra in den vägen". Sagt och gjort. Hade gett mycket för att se den stackars polacken klättra in genom mitt köksfönster. Nåja, man kan inte alltid tänka på allt. Han fick lite kaffe sen som plåster på såren.
Har försökt att pippa blommorna med tops, men jag tror att de föredrar att befruktas på naturlig väg. Därav öppet fönster ju - hela dagarna så länge det är soligt.
Shit va segt med kvällspass. Idag jobbar jag 15-22. 22! Det kommer inte dröja länge innan affärerna har öppet dygnet runt. Börjar jobba om tre kvart så det är väl hög tid att dra på sig lite spackel, tömma och puttra iväg i lilla Blåa.
söndag 28 juni 2009
Wohoo - äntligen har ni fattat!
Så himla trevligt att få läsa ett par kommentarer här o var. Visste väl att en hudknopp som togs dän skulle reta igång lite intresse. Anonym - förhandsgranskning - OK, och skriv under med nåt så jag vet vem du är. Fint.
Garageplattan är redo att gjutas! Svettiga stormagade gubbar har stekts i solen och med blänkande pannor med dess manliga odörer varit riktigt rappa att gräva, anlägga singelbädd och bygga form. Nu väntar vi bara på betongbilen som väntas anlända under nästa vecka, o sen kommer vi vara 47 tusen fattigare. Tur man skiter pengar när man är student.
Bosse har tajt dän furstukvisten också o där ska gjutas en ny, av samma betong. Kommer bli så fint.
Så har vi ju då växtligheten. Inte för en sekund får ni ju tro att jag går o köper frön (ja, verkligen inte plantor heller för den delen) utan i mars gick jag o köpte tomater å paprikor och pillade ut fröna. Därmed kunde jag även använda själva frukten. Man måste va om sä å kring sä!
Någon vecka senare tittade de första gröna bladen upp. Lycka! I skrivande stund har jag små gröna tomater på tre av mina sex plantor, misstänker att de övriga tre blivit snuvade på livets goda i form av insektsbesök, så nu har de fått flytta ut från växthuset ut i det fria. Där kan blommorna i lugn och ro få besök av bina.
Vad gurkorna anbelangar fick jag bita i sura äpplet, ty de är inte till fullo mogna när de skördas och säljs i affären, förkunnade mor min. Jag fick vackert gå o köpa mig en fröpåse för 3 kronor på Grosset. Dock har jag faktiskt drivit upp samtliga från frön och det är i alla fall en liten bedrift. Jag har ca 5 cm långa gurkor på tre av mina fyra plantor.
Svanhild kom tillrätta. Hon hade tydligen bott i grannens garage i tio dagar, och Emilia hade pratat med deras lillflicka och förklarat att den svarta katten hade rymt. Poletten hade sedan trillat ner hos flickans föräldrar och samma kväll knackade de på o frågade om det var vår katt. "Nej, men ja, men Gud, jaa tack va bra!!" När nåt oväntat händer sådär hänger inte riktigt grammatiken med alla gånger. Genast skickade jag iväg ett sms till Karro som förhoppningsvis kunde slappna av lite bättre nu på Rhodos. Ikväll kommer de hem och ska hämta lilla skrället det första de gör. Tack! Två katter som inte tål varandra är inte as-hipp att ha i samma hus. Den ena fick ju dessutom inte gå ut.
Kirurgiska ingreppet gör sig påmint. Imorrn har det gått en vecka, lilla vävnadsbiten blev obducerad och sedan faktiskt slängd av sin forne ägare. Seg, lite ådrig, lite bränd. Den brändes av! Brändes!
Idag är vi ute hos mor, jag och barnen. Efter att själv ha kört en tung heltidsvecka i fisken med strålande sol och 30 grader ute känns det helt OK att ha ett par lediga dagar när det fina vädret fortfarande håller i sig. Pasta bolognese stod på lunchmenyn. Det gör det alltid. Antingen det eller pasta och köttfärssås.
Barnen har badat, och till och med jag hoppade i. Blev förstås behagligt först efter en bra stund. Stackars Evert som är här på besök ville så gärna hoppa i, men dels är han för hårig och dels har han öroninflammation. Han fick nöja sig med lilla röda poolen.
Plockat en stor bunke med solmogna jordgubbar har vi också gjort. Inte alltför äckligt. Då är det verkligen sommar. Och ungarna har sprungit nakenfisa hela dan. Jaa, insmorda såklart!
Har lite foton i kameran, men sladden är hemma så det får vänta lite. Ut i eftermiddagssolen o njuta ett par timmar till nu. Tjing!
Garageplattan är redo att gjutas! Svettiga stormagade gubbar har stekts i solen och med blänkande pannor med dess manliga odörer varit riktigt rappa att gräva, anlägga singelbädd och bygga form. Nu väntar vi bara på betongbilen som väntas anlända under nästa vecka, o sen kommer vi vara 47 tusen fattigare. Tur man skiter pengar när man är student.
Bosse har tajt dän furstukvisten också o där ska gjutas en ny, av samma betong. Kommer bli så fint.
Så har vi ju då växtligheten. Inte för en sekund får ni ju tro att jag går o köper frön (ja, verkligen inte plantor heller för den delen) utan i mars gick jag o köpte tomater å paprikor och pillade ut fröna. Därmed kunde jag även använda själva frukten. Man måste va om sä å kring sä!
Någon vecka senare tittade de första gröna bladen upp. Lycka! I skrivande stund har jag små gröna tomater på tre av mina sex plantor, misstänker att de övriga tre blivit snuvade på livets goda i form av insektsbesök, så nu har de fått flytta ut från växthuset ut i det fria. Där kan blommorna i lugn och ro få besök av bina.
Vad gurkorna anbelangar fick jag bita i sura äpplet, ty de är inte till fullo mogna när de skördas och säljs i affären, förkunnade mor min. Jag fick vackert gå o köpa mig en fröpåse för 3 kronor på Grosset. Dock har jag faktiskt drivit upp samtliga från frön och det är i alla fall en liten bedrift. Jag har ca 5 cm långa gurkor på tre av mina fyra plantor.
Svanhild kom tillrätta. Hon hade tydligen bott i grannens garage i tio dagar, och Emilia hade pratat med deras lillflicka och förklarat att den svarta katten hade rymt. Poletten hade sedan trillat ner hos flickans föräldrar och samma kväll knackade de på o frågade om det var vår katt. "Nej, men ja, men Gud, jaa tack va bra!!" När nåt oväntat händer sådär hänger inte riktigt grammatiken med alla gånger. Genast skickade jag iväg ett sms till Karro som förhoppningsvis kunde slappna av lite bättre nu på Rhodos. Ikväll kommer de hem och ska hämta lilla skrället det första de gör. Tack! Två katter som inte tål varandra är inte as-hipp att ha i samma hus. Den ena fick ju dessutom inte gå ut.
Kirurgiska ingreppet gör sig påmint. Imorrn har det gått en vecka, lilla vävnadsbiten blev obducerad och sedan faktiskt slängd av sin forne ägare. Seg, lite ådrig, lite bränd. Den brändes av! Brändes!
Idag är vi ute hos mor, jag och barnen. Efter att själv ha kört en tung heltidsvecka i fisken med strålande sol och 30 grader ute känns det helt OK att ha ett par lediga dagar när det fina vädret fortfarande håller i sig. Pasta bolognese stod på lunchmenyn. Det gör det alltid. Antingen det eller pasta och köttfärssås.
Barnen har badat, och till och med jag hoppade i. Blev förstås behagligt först efter en bra stund. Stackars Evert som är här på besök ville så gärna hoppa i, men dels är han för hårig och dels har han öroninflammation. Han fick nöja sig med lilla röda poolen.
Plockat en stor bunke med solmogna jordgubbar har vi också gjort. Inte alltför äckligt. Då är det verkligen sommar. Och ungarna har sprungit nakenfisa hela dan. Jaa, insmorda såklart!
Har lite foton i kameran, men sladden är hemma så det får vänta lite. Ut i eftermiddagssolen o njuta ett par timmar till nu. Tjing!
måndag 22 juni 2009
Kirurgi
Idag har jag vidtagit ett kirurgiskt ingrepp för att återställa en del av kroppen som den var innan jag fick barn. Det innefattade avlägsnande av vävnad, vilken jag snällt bad om att få ta med mig hem. Läkaren och sjuksköterskan tittade på mig och skrattade, varpå jag deklarerade att de minsann har tystnadsplikt och får INTE skratta åt mig i fikarummet sen.
Det smärtar, men det kommer att höja min livskvalitet avsevärt då jag besvärats av oegentligheterna i flera år. Nog kan det låta som en smärre överdrift, men jag svär att vartenda ord är sant.
Läkningsprocessen kommer ta ett tag, men alla gånger lär det vara värt att utstå de besvären!
Ingen rörmokare i sikte ännu, men han sa att de skulle dyka upp i slutet av veckan. Vi har ju flyttat upp nu, och det brinner i knutarna att få badrummet klart. Det är liksom sisådär spännande att bära Emilia nerför trappen med rappa steg när det är brådis till toan mitt i natten. Kommer göra rätt stor skillnad att ha toan i rummet bredvid hennes.
Svanhild rymde för en dryg vecka sen. Sen dess har jag inte sett henne, men Calle har. Jag har satt upp lappar med beskrivning och telefonnummer, håller tummarna på napp. Syster ringer numera dagligen nerifrån Rhodos och frågar om hon kommit igen. Nä, fan, det har hon inte, vad kan jag göra? Förutsättningarna var ju inte hemliga från början, vi hade redan ett skrälle här ju. Det visste hon. Klart jag inte jagade iväg Väs-fia med flit, det var Gustav som gjorde. Hålla tummarna, ställa ut mat, lägga ut filt med Karro-lukt, åka och cykla förbi vägarna där Calle såg henne. Jag gör ju allt det där. Kattjävel.
Så ska jag o Sandy ta en kvällstripp till Tranås, där Fiestan ska få sig en omgång. Besiktning snart.
Undrar om jag vågar dricka kaffe nu? Skulle inte sitta fel men kan bli jobbiga konsekvenser. Bedövningen släpper dessutom snart.
Hoppas posten är på ingång snart, tror faktiskt att lilla tentan kan dyka upp idag :-)
Det smärtar, men det kommer att höja min livskvalitet avsevärt då jag besvärats av oegentligheterna i flera år. Nog kan det låta som en smärre överdrift, men jag svär att vartenda ord är sant.
Läkningsprocessen kommer ta ett tag, men alla gånger lär det vara värt att utstå de besvären!
Ingen rörmokare i sikte ännu, men han sa att de skulle dyka upp i slutet av veckan. Vi har ju flyttat upp nu, och det brinner i knutarna att få badrummet klart. Det är liksom sisådär spännande att bära Emilia nerför trappen med rappa steg när det är brådis till toan mitt i natten. Kommer göra rätt stor skillnad att ha toan i rummet bredvid hennes.
Svanhild rymde för en dryg vecka sen. Sen dess har jag inte sett henne, men Calle har. Jag har satt upp lappar med beskrivning och telefonnummer, håller tummarna på napp. Syster ringer numera dagligen nerifrån Rhodos och frågar om hon kommit igen. Nä, fan, det har hon inte, vad kan jag göra? Förutsättningarna var ju inte hemliga från början, vi hade redan ett skrälle här ju. Det visste hon. Klart jag inte jagade iväg Väs-fia med flit, det var Gustav som gjorde. Hålla tummarna, ställa ut mat, lägga ut filt med Karro-lukt, åka och cykla förbi vägarna där Calle såg henne. Jag gör ju allt det där. Kattjävel.
Så ska jag o Sandy ta en kvällstripp till Tranås, där Fiestan ska få sig en omgång. Besiktning snart.
Undrar om jag vågar dricka kaffe nu? Skulle inte sitta fel men kan bli jobbiga konsekvenser. Bedövningen släpper dessutom snart.
Hoppas posten är på ingång snart, tror faktiskt att lilla tentan kan dyka upp idag :-)
tisdag 16 juni 2009
En tung börda föll från axlarna
Jag klarade tentan. Den där jävliga, omöjliga assvåra tentan. Den med aktionspotentialer, oxidativ fosforylering, muskelkontraktioner och alveolära gasutbytet. JAG KLARADE DEN! Inget MVG på gymnasiet har nånsin smakat lika bra som detta ljuvliga G. O som jag har kämpat, men inte för en sekund vågade jag faktiskt tro att det skulle gå vägen. Men ack. Underbart. Till och med så jag överväger att fira med nåt bubbligt på midsommar :-)
Den andra tentan för termin 2 gick inte vägen, men det stör mig inte ett dugg. Den gör jag i augusti, och jag har egentligen året ut på mig. Den här andra var den viktiga.
Min bästa plugg-babe hade inte samma tur med den här tentan. Tänker göra allt för att peppa henne att kämpa vidare o inte hoppa av, nånting som hon tyvärr överväger. Enter Linda, the word-crapping annoying....whatever. M, it's you and me girl :-)
Rörmokarn gjorde färdigt idag så pass mycket att vi kan flytta upp. Ska måla rören bara, gjorde hälften ikväll o sen pallade jag inte mer. Jobba liksom. Jag klarade ju faktiskt tentan. Förmodligen inte med råge, men det skiter jag högaktningsfullt i.
Den andra tentan för termin 2 gick inte vägen, men det stör mig inte ett dugg. Den gör jag i augusti, och jag har egentligen året ut på mig. Den här andra var den viktiga.
Min bästa plugg-babe hade inte samma tur med den här tentan. Tänker göra allt för att peppa henne att kämpa vidare o inte hoppa av, nånting som hon tyvärr överväger. Enter Linda, the word-crapping annoying....whatever. M, it's you and me girl :-)
Rörmokarn gjorde färdigt idag så pass mycket att vi kan flytta upp. Ska måla rören bara, gjorde hälften ikväll o sen pallade jag inte mer. Jobba liksom. Jag klarade ju faktiskt tentan. Förmodligen inte med råge, men det skiter jag högaktningsfullt i.
måndag 15 juni 2009
Det går framåt :-)
Har lyckats fixa så jag kanske kan få lite kommentarer nu. Tror jag :-) Är inte the Datageek of the century so to speak....
Mäkta stolt över att jag bemästrade en teknisk-elektrisk uppfinning fastnade jag i denna kanske nyupptäckta hobby. När gardinerna var klara kunde jag bara inte sluta!
Lite pömsig idag. Satt uppe till kl 03.00 inatt och sydde. Sydde! Fan va roligt det var. Började med att varenda j*vla panelgardin släpar i golvet. Vem kom på den puckade idén att göra panelgardinaer i 2,40-längder när det är den totala takhöjden som standard? Sätter man gardinstängerna i taket eller? Himmel!
Calle sket ju i vilket, även om han muttrade lite över att gardinerna var för långa. Han är ju inte direkt en Initiativets man. I brist på symaskin ringde jag runt i bekantskapskretsen och fick napp på en. Med pedalen under foten och en teknisk pryl framför mig var det ju som bäddat för problem och omfattande svordomsharanger - men det gick BRA! Hade medflyt! O har då faktiskt inte sytt en söm sedan syslöjden i högstadiet vad jag kan minnas....det är över tio år sedan!
Mäkta stolt över att jag bemästrade en teknisk-elektrisk uppfinning fastnade jag i denna kanske nyupptäckta hobby. När gardinerna var klara kunde jag bara inte sluta!Kom då på en förträfflig idé. I linje med min välkända snålhet tyckte jag det var ett enormt slöseri att bara kasta de fina gardinslattarna från Almedahls. Vad göra? Ja, ett lapptäcke, givetvis! Alicia behövde ju ett överkast till sängen!
Sagt o gjort. Efter en stund fick jag dock slut på gardinstumpar och ropar till Calle att rota igenom sin garderob. "Jag behöver nåt svart". Sen gick jag på upptäcktsfärd i ungarnas byråer - alltid finns det nåt plagg med nån ful fläck som inte går bort i tvätten, eller är urvuxet.
Efter totalt 8 timmar vid symaskinen hade familjens lillfis ett nytt överkast bestående av urvuxna Bamse-jeans, pappas gamla t-shirt, en gammal jul-duk, diverse gardinavklipp och Emilias urvuxna pyjamas. Skaparglädje!
Lär nog dröja innan jag ger mig på ett sånt projekt igen, efter så många timmar med oavbrutet sittande så sved det i ryggen. Sved!
Idag firar jag o mannen 1-årig förlovningsdag och 7-årigt förhållande. När han kommer hem från jobbet ikväll kanhända består firandet av en trevlig stek med klyftpotatis och exotic mango-sås.
lördag 13 juni 2009
Rörmokarhelvete
Hantverkare tror dom äger världen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Visserligen ska väl även polska rörkrökare ha rätt till sin beskärda del av magsjuka, men fan inte nu när han ska vara här!!! Alla fästen är satta och de 4 element som kan sättas upp nu är satta. Kvar är själva rördragningen, o sen ska jag måla alla rör också. Vill ju varken ha koppar eller kromat när listerna är vita, men de enda vita som är vita från början är såna här mjuka böjbara saker. Så det blir till att måla. Tjipp. Ska emellertid inte dra alla hantverkare över en kam, men måste ändå påpeka att jag generellt sett inte är överförtjust i mark-anläggningsarbetare, snickare eller rörmokare. Vår elektriker däremot. Han får MVG med råge. Bra, fast pris, flexibilitet, underbart bemötande, väl utfört arbete. Han kom på utsatt dag och tid, han gjorde det han skulle, han skickade fakturan som var utformad precis enligt överenskommelse. Lysande. Henrik Bolinder, Bolinders El. Hett tips.
Med förenade ansträngningar har jag och Calle lyckats sätta ventilation i alla 3 sovrum, återstår i allrummet och det gör vi kanske imorrn. Det är ju bara att såga ut ett runt hål genom husväggen, men nää, inte så enkelt som det låter förstås. De redan nämnda hålen från igår har jag fått spackla igen med typ 2 kg spackel, så måste den snutten slipas och så måste vi sätta på ny tapet. Var på tapetstället och tog en "provbit" för ändamålet. HA!
Var på Ikea i samma veva och inhandlade gardinstänger till alla rum däruppe o ett nytt rosa överkast till Emilia, mutade ungarna med mjukglass och begav oss ganska snart hemåt. Fast först ett stopp på Grosset där jag hittade perfekta gardiner till allrummet, de kommer gå ton--ï-ton med pelarna i allrummet, mörkgrått. Gardiner till ungarnas rum har jag köpt för länge sen :-) För att ens få lov att stanna på the gross var jag tvungen att muta mannen också, han blir grinig när ungarnas trötthet tar ut sin rätt. Ett par Skotte till honom och en varsin lördagsgodispåse till flicktrion, o sen slutligen hemåt.
Ställde mig med bak, en dubbelsats hålkakor. Är ju faktiskt helt galet gott med alldeles nybakt bröd! Ungarna var inte sena att hålla med, de tryckte nog i sig två halva kvartar var! Fick serva mannen med nybakt också, han kunde såklart inte slita sig från speedwayen. (som för övrigt fortfarande håller på, suck!)
Katterna håller sig på varsin kant. Svanhild har stulit Gustavs favvoplats i våran säng, så han gick och la sig i hörnet bredvid skohyllan och såg sårad ut. Svanhild väser så fort hon ser honom.
Ledighet kan tydligen också vara jobbigt. Är helt färdig känner jag, men egentligen finns det tusen och åter tusen saker jag borde göra. Ska nog bojkotta allt förutom betapet, o så ska jag tvinga Calle att göra te.
Visserligen ska väl även polska rörkrökare ha rätt till sin beskärda del av magsjuka, men fan inte nu när han ska vara här!!! Alla fästen är satta och de 4 element som kan sättas upp nu är satta. Kvar är själva rördragningen, o sen ska jag måla alla rör också. Vill ju varken ha koppar eller kromat när listerna är vita, men de enda vita som är vita från början är såna här mjuka böjbara saker. Så det blir till att måla. Tjipp. Ska emellertid inte dra alla hantverkare över en kam, men måste ändå påpeka att jag generellt sett inte är överförtjust i mark-anläggningsarbetare, snickare eller rörmokare. Vår elektriker däremot. Han får MVG med råge. Bra, fast pris, flexibilitet, underbart bemötande, väl utfört arbete. Han kom på utsatt dag och tid, han gjorde det han skulle, han skickade fakturan som var utformad precis enligt överenskommelse. Lysande. Henrik Bolinder, Bolinders El. Hett tips.
Med förenade ansträngningar har jag och Calle lyckats sätta ventilation i alla 3 sovrum, återstår i allrummet och det gör vi kanske imorrn. Det är ju bara att såga ut ett runt hål genom husväggen, men nää, inte så enkelt som det låter förstås. De redan nämnda hålen från igår har jag fått spackla igen med typ 2 kg spackel, så måste den snutten slipas och så måste vi sätta på ny tapet. Var på tapetstället och tog en "provbit" för ändamålet. HA!
Var på Ikea i samma veva och inhandlade gardinstänger till alla rum däruppe o ett nytt rosa överkast till Emilia, mutade ungarna med mjukglass och begav oss ganska snart hemåt. Fast först ett stopp på Grosset där jag hittade perfekta gardiner till allrummet, de kommer gå ton--ï-ton med pelarna i allrummet, mörkgrått. Gardiner till ungarnas rum har jag köpt för länge sen :-) För att ens få lov att stanna på the gross var jag tvungen att muta mannen också, han blir grinig när ungarnas trötthet tar ut sin rätt. Ett par Skotte till honom och en varsin lördagsgodispåse till flicktrion, o sen slutligen hemåt.
Ställde mig med bak, en dubbelsats hålkakor. Är ju faktiskt helt galet gott med alldeles nybakt bröd! Ungarna var inte sena att hålla med, de tryckte nog i sig två halva kvartar var! Fick serva mannen med nybakt också, han kunde såklart inte slita sig från speedwayen. (som för övrigt fortfarande håller på, suck!)
Katterna håller sig på varsin kant. Svanhild har stulit Gustavs favvoplats i våran säng, så han gick och la sig i hörnet bredvid skohyllan och såg sårad ut. Svanhild väser så fort hon ser honom.
Ledighet kan tydligen också vara jobbigt. Är helt färdig känner jag, men egentligen finns det tusen och åter tusen saker jag borde göra. Ska nog bojkotta allt förutom betapet, o så ska jag tvinga Calle att göra te.
fredag 12 juni 2009
Fredag redan - å ledig helg!
Shit, vad det här har gått undan. Klart, dagar å veckor rullar på i sina trista gråa banor. Jobbat, stressat, handlat, lagat mat, haft hand om barnen. Sammanfattar väl veckan rätt bra. Lite allmänt kärleksgnabb också, hur kul är det att få ställa sig med matlagning när man slutar jobba kl 17, o mannen i huset varit ledig hela dan?? Visst att han kanske inte sitter o pillar naveln för barnen kräver ju viss uppmärksamhet, men när jag kommer hem först är det alltid jag som både hämtar ungar o fixar käk. Ljuvliga mans-släkte!
Can't live without them - have to put up with them... Nåja, som bilden visar har jag inte ansträngt mig med nån avancerad 3-rätters. Fast dom fick faktiskt grönsaker till. O dessutom fick han ta disken.
Tisdagens läckerhetI skrivande stund står potäterna o puttrar o firren är i ugnen. Operation pizzafisk! Ingen i familjen är svårflirtad när det gäller mat. Antingen är jag rätt bra på det, eller också ligger "aptit no matter what" i generna. Från Calles gener i så fall.
Rörmokarn från Polen-landet har ÄNTLIGEN börjat pilla på elementen nu. De är uppsatta och rörfästena är klara också. Bara termostater och själva rördragningen kvar, sen kan vi faktiskt flytta upp!!!! Damn it, va skönt! Helt plötsligt kan vi gå från världens största 2:a till att bo på ca 150 kvm i två plan. Ungarna kan ÄNTLIGEN få varsitt rum. Gardiner, tavlor....aww, snart får jag börja fixa med inredning o sånt!! Rätt less på att lägga de surt förvärvade kronorna på byggmaterial. Klasskompisarna köper kläder o festar. Mina pengar går till isolering, gräsfrön, gips, reglar o skruvjävlar, liksom.
Visserligen kommer ju det knappast att upphöra. När övervåningen börjar bli komplett klar ligger ju nästa stora grej i startgroparna. Bygglovet för garaget gick igenom i veckan, o grävningen ska börja innan semestern åtminstone. Inte helt billigt heller, jag nöjer mig liksom inte med enkelgarage när vi har två bilar. Man kan ju inte särskilja sina brumbrums ju :-)
Syster å respektive åker till varmare breddgrader imorrn o blir borta i två veckor. Lilla Svanhild får bo hos oss så länge. Första mötet med rivalen Gustav ägde rum idag. Galet roligt! Bådas svansar växte till ett omfång i klass med en väldigt mogen squash, ögonen blev sällsynt stora och rygghåret sträcktes mot skyarna. Sen lät de "som ormar" som Hanna sa. Själv föredrar jag att göra en liknelse vid vår kaffebryggare i Sturefors. Den väste likt upprörda katter eller ett harem av glasögonormar när den bryggt klart. Hur eller som, de små missarna verkar inte älska varandra i nuläget. Får se om det ändrar sig.
Kungen i huset, Gustav, och den livrädda gästande rivalen, Svanhild
"Problem" mumlade mannen från övervåningen. Ja, det klart som fan! När gick nånting enkelt, när hade man medflyt? Alltid är det nån jävla detalj som krånglar. Hittar inte nyckeln till borrmaskin, batteriet i skruvdragarn var slut, det diffar på 2 cm i lutningen, trots att vi mätt med vattenpass, va fan??! Eller när vi skulle tapetsera i trappen, ställde kombistegen på alla möjliga och omöjliga vis o höll på till 02.30 en natt. På näst sista våden upptäckte vi en överlapp i överkant på 2,5 cm medan vådens nedersta del passade perfekt. "Det får fan va". Ibland är vi minsann rörande överens.
Problemet på övervåningen nu är istället ventilationen. Borde inte va så svårt, borra ett hål över varje fönster o sätta i den där vita dosan. Men det tro fan att nån regeljävel eller elkabel är i vägen, eller också handlar det om en manlig felberäkning där "oj, utvändiga fönsterfodret var visst bredare än invändiga. Älskling, vi har ett hål i väggen nu!" Tack.
Klockan är drygt 19 och jag ska göra barnen klara för sängen.
*************************************************************************************
Hej o hå! Efter en 2 - timmarsprocedur avseende tandborstning, pyjamaser o evinnerligt tjatande är knoddarna i säng, dock utan att sova. "Mammaaaa, Alicia slår miiiig!" "Mammaaaa, trollen måste ligga här, dom är mina bästa vänner!" "Nääääeeeeee!!!!" "Jag måste inte kissa, jag är inte kissnödig, kolla får du se!" (hur då?)
Innan de hann bli alldeles skitjobbiga lyckades jag ta en söt bild på trion!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)