....och stressen kryper sig på. Jag kommer aaaaaldrig klara den här tentan. 8 dagar kvar. Fan! Det är intressant men assvårt, eftersom det är så himla mycket. Nivån är så klurig också, måste jag veta vilka receptorer som binder vart i den aktiva läkemedelssubstansen?
Klarar jag mot förmodan tentan kommer jag nog inte känna mig lika skoltrött. Bra resultat sporrar ju, men jag ligger åtminstone i fas nu. Ja, sånär som på statistiken, den är godkänd i teorin men inte i praktiken. Felnissar finns tydligen överallt, men det reder sig sen. Inget fokus på det nu.
Garaget färdigställt så långt vi hade tänkt hinna innan vintern, och det är vi nöjda med. Ändå vill man bara ha typ tre månaders helledigt med full inkomst samt gratis barnvaktshjälp. Fan vad underbart det vore liksom!! Vad man skulle hinna med grejer!!
Har inte blitt lättare att rekrytera barnvakter nu heller, dvs sådana som frivilligt jobbar för mat o logi men utan lön. Efter massa turer hit o dit har problemet löst sig o jag o Calle kommer iväg till tomten för att lämna önskelistor från barnen. Så lyder den officiella versionen om varför morbror ska vara här imorgon. Och tomten, om ni undrar, bor i Ullared!
Nu ska jag göra ost- och skinkpaj.
måndag 23 november 2009
fredag 6 november 2009
Fredagsmy....stress!
Tandläkarn med Emilia, hem, frenetiskt trycka F5 och hoppas på att resultaten kommit in i Ladok för båda tentorna (men icke), en snabb betapet för att varva ner, ruscha till dagis, lämna barn, speeda vidare till föreläsning om epidemiologi (halvintressant), till Byggmax och köpa 8 st 5,40 meters-längder 45X45:or samt 10 l grundfärg, 1 l lacknafta och 1 pensel, hem, lasta ur, plugga hjärtsvikt och statistik (F5 i närheten, inga resultat nu heller), få besök av mamma o Micke, fika, hämta barn, komma hem och - här är jag nu. Hjälper inte hur många gånger jag loggar in på studentportalen, de jävla resultaten låter sig väntas på! Törs inte lita på nåt förrän resultaten står klart och tydligt i Ladok.
Har i alla fall handlat grejer så vi kan jobba på garaget på söndag. Min kära svärmor ska spendera natten här också, hämtas av gubben min efter hans innebandymatch ikväll. Detta eftersom hon ska ha ungarna imorrn när jag jobbar o Calle spelar hockey.
Egentligen skulle H ha kommit den här helgen också men det satte jag stopp för, då hon enligt uppgift har feber och grisflunsan misstänks. Liksom, eeeh, NEJ TACK, om det kan undvikas. Hur fasen skulle vi hinna med att va sjuka? Hoppas vid Gud att barnen håller sig friska.
Planen är att få garaget färdigt inför vintern antingen denna helg eller nästa. Nästa kanske är mer rimligt att hoppas på. Vi ska bara sätta panel på en sida och alla vindskivor. Emellertid så tar ju allting bra mycket längre tid i praktiken än i teorin. Det ska mätas och justeras och så måste man äta o fika o kissa o byta snus. Soltimmarna försvinner bra jävla fort när man väl är igång, och effektivt arbete förutsätter ju hjälpa med barnen. Och där har jag lite krav, för jag vill liksom inte att ungarna sitter framför TVn hela dan, de ska ut o leka. Ber jag syster, så måste jag först åka o hämta henne i Linkan o sen skjutsa hem dem. Jag kan inte be bror, för bygge ligger ju honom varmare om hjärtat än barnvakteri, och jag vill helst inte ha marktjänst själv. Jag vill också snickra! Pappa bor ju massa timmar bort och om han plus fru väl är här vill de umgås och inte jobba. Mamma bor nära men har alltid massa annat att styra med. Eller också är hon i Fagersta. Inte ens nu när hon är arbetsbefriad med full lön kan hon vaska fram tid när vi har tid.
Så har vi Sandy & co, som ALLTID ställer upp om man ber, hon som till och med lovar bort sin mans tjänster o så tar hon alla fyra barnen. Men där plågas man ju med dåligt samvete....man vill liksom inte utnyttja nära o kära för mycket innan man får möjlighet att återgälda tjänsten!!!
Ja såklart, vi har ju min kära svärmor också, men har vi använt henne en vecka tidigare så kan vi räkna med att hon drar ur telefonsladden i några veckor framöver då hon är "mättad" och måste återhämta sig från den psykiska påfrestning det innebär att ta hand om barnen i flera timmar! En sådan återhämting kräver vanligen ungefär en månad.
Så, det är inte alltid alldeles lätt att planera in tid för bygge. Lik förbannat måste det hinnas med nu innan det blir askallt, annars blir jobbet ogjort, virket förstörs och vi får riva och göra om allting nästa vår. Ganska osexig tanke.
Nåja, det låter såklart väldigt otacksamt, vi HAR folk som ställer upp, både mamma och syster med respektive hjälper till ibland. Och Sandy-familjen också. I störst utsträckning.
De flesta har det ju stressigt i vardagen.
Nej förresten, mamma har det inte alls stressigt. Hon är arbetsbefriad! MED lön! FULL lön! I över ett halvår! Hon skulle kunna ställa upp JÄMT när vi behöver, om hon planerar sin tid och har framförhållning! Mamma du o Micke MÅSTE komma på söndag!!!
(Jag vet att hon följer bloggen.....pikelipikpik, och tack så ödmjukast för hasselnötsmassan *blink blink*)
Har i alla fall handlat grejer så vi kan jobba på garaget på söndag. Min kära svärmor ska spendera natten här också, hämtas av gubben min efter hans innebandymatch ikväll. Detta eftersom hon ska ha ungarna imorrn när jag jobbar o Calle spelar hockey.
Egentligen skulle H ha kommit den här helgen också men det satte jag stopp för, då hon enligt uppgift har feber och grisflunsan misstänks. Liksom, eeeh, NEJ TACK, om det kan undvikas. Hur fasen skulle vi hinna med att va sjuka? Hoppas vid Gud att barnen håller sig friska.
Planen är att få garaget färdigt inför vintern antingen denna helg eller nästa. Nästa kanske är mer rimligt att hoppas på. Vi ska bara sätta panel på en sida och alla vindskivor. Emellertid så tar ju allting bra mycket längre tid i praktiken än i teorin. Det ska mätas och justeras och så måste man äta o fika o kissa o byta snus. Soltimmarna försvinner bra jävla fort när man väl är igång, och effektivt arbete förutsätter ju hjälpa med barnen. Och där har jag lite krav, för jag vill liksom inte att ungarna sitter framför TVn hela dan, de ska ut o leka. Ber jag syster, så måste jag först åka o hämta henne i Linkan o sen skjutsa hem dem. Jag kan inte be bror, för bygge ligger ju honom varmare om hjärtat än barnvakteri, och jag vill helst inte ha marktjänst själv. Jag vill också snickra! Pappa bor ju massa timmar bort och om han plus fru väl är här vill de umgås och inte jobba. Mamma bor nära men har alltid massa annat att styra med. Eller också är hon i Fagersta. Inte ens nu när hon är arbetsbefriad med full lön kan hon vaska fram tid när vi har tid.
Så har vi Sandy & co, som ALLTID ställer upp om man ber, hon som till och med lovar bort sin mans tjänster o så tar hon alla fyra barnen. Men där plågas man ju med dåligt samvete....man vill liksom inte utnyttja nära o kära för mycket innan man får möjlighet att återgälda tjänsten!!!
Ja såklart, vi har ju min kära svärmor också, men har vi använt henne en vecka tidigare så kan vi räkna med att hon drar ur telefonsladden i några veckor framöver då hon är "mättad" och måste återhämta sig från den psykiska påfrestning det innebär att ta hand om barnen i flera timmar! En sådan återhämting kräver vanligen ungefär en månad.
Så, det är inte alltid alldeles lätt att planera in tid för bygge. Lik förbannat måste det hinnas med nu innan det blir askallt, annars blir jobbet ogjort, virket förstörs och vi får riva och göra om allting nästa vår. Ganska osexig tanke.
Nåja, det låter såklart väldigt otacksamt, vi HAR folk som ställer upp, både mamma och syster med respektive hjälper till ibland. Och Sandy-familjen också. I störst utsträckning.
De flesta har det ju stressigt i vardagen.
Nej förresten, mamma har det inte alls stressigt. Hon är arbetsbefriad! MED lön! FULL lön! I över ett halvår! Hon skulle kunna ställa upp JÄMT när vi behöver, om hon planerar sin tid och har framförhållning! Mamma du o Micke MÅSTE komma på söndag!!!
(Jag vet att hon följer bloggen.....pikelipikpik, och tack så ödmjukast för hasselnötsmassan *blink blink*)
måndag 2 november 2009
Inte tillfreds ändå?
Scenariot blev inte diabetes. Hade det blivit diabetes, så hade det varit verkligen totalt suveränt.
Scenariot blev istället astma/allergi. Typ sämsta tänkbara! Jag tyckte att jag inte kunde ett skit, inte alls den djupa nivån som jag hade velat ha på fysiologin, kunde jag förmedla. Men tänket hade jag. Den viktiga röda tråden, trots att jag blandade ihop flera sakfrågor. Det var metodiskt, tydligt, och med en röd tråd. Så jag klarade den! Och det är ju asskönt, nu blir det ingen spärr inför T4 så hela nästa termin är jag klar för.
Konstigt, ändå känner jag mig inte helt nöjd. Nöjd över att klara, men inte över min prestation. Jag hade velat kunna mer. En kursare började prata om histamin och mastceller, där var jag helt lost. Läraren påpekade dock att jag hade ett bra djup när jag pratade om att B-lymfocyten producerar plasmaceller när han stöter på ett antigen. Well, det var ju typ det djupaste jag hade.
Jag är missnöjd när jag kuggar, men jag är inte helt och hållet nöjd ens när jag klarar. Så har det varit på flera tentor. Fasen va skumt. Och vad säger det om mina krav på min prestation?
Lite skönt att en av lärarna var UM, hon som kuggade mig första gången. Gött att kunna få "revansch" ändå.
Och skönt att kunna rensa pärmarna på kompendier och stenciler och flytta över alla T3-papper i den lite större pärmen!!
Fick ett gulligt sms av min söta Sandy 8 minuter innan larmet gick i morse. "Lycka till på tentan idag gumman! Du kommer klara det, du är bäst" typ så. Världens sötaste. Bidrog nog en hel del :-)
Jag har kommit fram till att min pluggstrategi inte innebär att vända ut och in på mig själv för att klara allt hela tiden. Det finns liksom inte en sportslig, jag måste ha mitt liv också, kan inte sätta det på paus. Jag får acceptera att jag kommer kugga de stora tentorna första gången och försöka att inte dö av stress ändå.
Förutom artikelanalys, mätseminarium, basgruppsträffar, vfu-lärandeplan i reviderad form och föreläsningar den närmaste tiden så är det läkarbesök med E, föräldramöte på dagis och tandläkartid. Och så jobbar jag i helgen, plus att vi har H då.
Ja, va fan, skönt att känna att man lever.
Scenariot blev istället astma/allergi. Typ sämsta tänkbara! Jag tyckte att jag inte kunde ett skit, inte alls den djupa nivån som jag hade velat ha på fysiologin, kunde jag förmedla. Men tänket hade jag. Den viktiga röda tråden, trots att jag blandade ihop flera sakfrågor. Det var metodiskt, tydligt, och med en röd tråd. Så jag klarade den! Och det är ju asskönt, nu blir det ingen spärr inför T4 så hela nästa termin är jag klar för.
Konstigt, ändå känner jag mig inte helt nöjd. Nöjd över att klara, men inte över min prestation. Jag hade velat kunna mer. En kursare började prata om histamin och mastceller, där var jag helt lost. Läraren påpekade dock att jag hade ett bra djup när jag pratade om att B-lymfocyten producerar plasmaceller när han stöter på ett antigen. Well, det var ju typ det djupaste jag hade.
Jag är missnöjd när jag kuggar, men jag är inte helt och hållet nöjd ens när jag klarar. Så har det varit på flera tentor. Fasen va skumt. Och vad säger det om mina krav på min prestation?
Lite skönt att en av lärarna var UM, hon som kuggade mig första gången. Gött att kunna få "revansch" ändå.
Och skönt att kunna rensa pärmarna på kompendier och stenciler och flytta över alla T3-papper i den lite större pärmen!!
Fick ett gulligt sms av min söta Sandy 8 minuter innan larmet gick i morse. "Lycka till på tentan idag gumman! Du kommer klara det, du är bäst" typ så. Världens sötaste. Bidrog nog en hel del :-)
Jag har kommit fram till att min pluggstrategi inte innebär att vända ut och in på mig själv för att klara allt hela tiden. Det finns liksom inte en sportslig, jag måste ha mitt liv också, kan inte sätta det på paus. Jag får acceptera att jag kommer kugga de stora tentorna första gången och försöka att inte dö av stress ändå.
Förutom artikelanalys, mätseminarium, basgruppsträffar, vfu-lärandeplan i reviderad form och föreläsningar den närmaste tiden så är det läkarbesök med E, föräldramöte på dagis och tandläkartid. Och så jobbar jag i helgen, plus att vi har H då.
Ja, va fan, skönt att känna att man lever.
söndag 1 november 2009
Halloweenpumpor
De senaste dagarna har jag stressat ihjäl mig mellan jobb-skola-dagis-affärer, handlat, lagat mat, städat och dessutom hunnit plugga som ett as. Känner mig riktigt tillfreds igår kväll när sympatiska och parasympatiska nervsystemet tävlade om att vara igång, dvs när adrenalinet fortfarande cirkulerade runt, klockan var strax efter 21 och jag försökte börja varva ner. Då gav jag mig själv lite muntligt beröm. Hade till och med varit en sån där engagerad duktig mamma som karvade pumpor tillsammans med mina barn!!
Hade tänkt att ta kort på pumporna på kvällen också när de lyste fint och det var mörkt ute, men då hade ena pumpan slocknat och jag orkade inte hålla på o pilla med tändare o ljus. Duktig mamma var jag i alla fall!!! Nästa år kanske man är ute i lite mer god tid så det finns några med skaplig storlek kvar! Fanns liksom bara små fispumpor kvar i lådan.
Pirrig och apnervös för min T2-tenta imorrn. Men jag VET att jag har tänket nu....det SKA gå bra. Jag kan inte allt om allt....men jag tycker jag har fångat det viktigaste. Det är liksom omöjligt att gå in på nanonivå på alla områden. Håller tummarna för ett diabetesscenario, det kan jag. Jag kan min Orem och min Piaget och min Homburger Erikson.....håller tummarna att det blir ett bra scenario!!
Emilia ska på kalas idag till bästa dagispolaren Liam. Han fyller fyra. Hon säger att hon ska gifta sig med honom när hon blir stor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)