Ja, skitsnällt, ni i den äldre generationen, att ni visar att ni bryr er (Muu inte känna sig träffad). Men jag tror inte någon av er vet riktigt hur jag är där o då i skolan. I en basgruppskonstellation. På en muntlig tenta. När jag blir grillad av tanter med brillorna nere på yttersta nästippen.
Då är jag faktiskt inte alls som jag brukar. Jag ÄR ödmjuk. Jag försöker inte vinna nån diskussion, jag försöker snarare få med och lyfta fram de andra eftersom vi också i framtiden kommer jobba i team. Jag kastar ut frågor för att få med andra. Jag sitter inte o rabblar fakta från början till slut för att hävda mig själv, och jag gör absolut ingenting på bekostnad av någon annan.
Jag tror inte jag har blitt underkänd för att jag har en stark personlighet. Min gallaspya på bloggen har inte nämnts i de akademiska kretsarna överhuvudtaget. När jag skriver här är jag den vanliga,, privata, vulgära Lindan ju. Men inte där och då. Så det varken stärker eller uppmuntrar när ni talar till privata Linda. det säger ju ingenting om vad som gick galet där, på tentan.
Att mor har fått far att le och att ni gemensamt skrattar åt jordgubbsmutationen, det kan jag bjuda på. Ni får gärna låta det förfölja mig i flera år, precis som att jag som 4-åring stoppade fingrarna i baken o sa att det luktar konstigt i stjärten. Jaa, dra på trissor, jag skriver om det här, där alla kan läsa!!!! Jag skiter faktiskt i det. Skratta på ni, ifall det kan få er att le och må bra. Tokigheter som barn gör kan man med fördel berätta om och om igen - och jaa, gärna på bröllopet också, vilket eminent tillfälle!!! Folk kommer fullkomligt DÖ av skratt, för 4-åringar gör eller säger ju sällan knäppa saker! Så - vilken sensation det kommer bli!!!
Så för all del, berätta om fingrarna i stjärten och berätta om att jag planterade ett ogräs också. Det rör mig inte i ryggen.
Jag säger inte att jag har förändrats, att min personlighet förändrats. Det hade ni nog vetat i såna fall. Jag säger bara att jag intar en annan roll i skolan, än den ni är vana att se. En roll, och en sida av mig som kanske är okänd för er, eller som ni med er obeskrivliga fantasi eller om ni hellre vill, kunskap om ert eget barn ("känner dig bättre än du känner dig själv") ändå inte kan ana. Då är det bättre att inte peppa alls. Eller försöka.
Jag är fortfarande svinförbannad på tentan. Men det är inte så att jag gått på för hårt, och att jag underkändes för att lärarna vill visa sin makt, eller för att jag har en för färgstark personlighet. När jag i bloggen mellan raderna förklarade krig mot lärarna och ficck i kommentar att jag tjänar inget på det, betydde mitt uttalande snarare att jag ska ha ett möte med grisarna för att reda ut vad hur & varför. Inte att jag ska börja köra pepparsprej i fejjan på dom o skrika glåpord. Kriget jag syftade på gällde snarare grundlig återkoppling och resurs. Sistnämnda har jag rätt till enligt föreskrifterna. Och detta krig har jag allt att vinna på - eftersom delmålet med kriget är att få godkänt på tentan.
Herregud.
måndag 31 augusti 2009
onsdag 26 augusti 2009
Inget roligt alls
Fick besked idag att jag blev underkänd på tentan. Troligen den enda av sisådär sjuttio stycken som FÅR börja termin 3 men kuggade för andra gången på T2-tentan. Och det är fullständigt ologiskt. Jag kunde MER än de andra! Flera av dem som överhuvudtaget inte öppnat böckerna den här sommaren fick lämna individuella samtalet med orden "är du nöjd så är vi nöjda". Kan inte hjälpa att känna, trots att jag saknar belägg för det, att jag inte får samma behandling som övriga. Att jag särskiljs eftersom jag avviker från normen hur en student ska vara. Jag är inte krypandes på knäna av fattigdom som genererar ensidig nudelkost varje dag, jag är inte fri och obunden. Jag har barn, man, familj, hus, en jävla massa ansvar. Bedömningen lärare sinsemellan är också olika - och på gång nummer två fick jag inte samma duo som underkände mig första gången. Istället hade jag turen att få examinator och kursansvarige. Dessa två gav mig exempelvis kritik för att jag inte visade prov på exakt samma kunskap som jag kritiserades för att jag levererade första gången - barns vätskebehov vid feber.
Det är lättare att förlika sig med ett nederlag, dvs ett underkänt, när man inom sig vet att det berodde på ens egna tillkortakommanden och att kunskap saknades. Så är det inte nu. Nu känns det som om någon säger till mig att "du kan inte ditt jobb, du får sparken" fast att man vet att man har suveränt kundbemötande och får gjort det som måste göras. Jag kunde det här!! De sa också att jag kunde mitt immunförsvar och jag kunde min Orem, men jag missade helheten och det övriga var bara fragmentariskt. Fragmentariskt??? I en diskussion, som var själva muntans upplägg, kan man inte berätta hela historien från början till slut. Man måste fånga in andra och släppa in dem. Annars blir det ingen diskussion, och om man bara hävdar sig själv och på så vis nekar de andra i gruppen något talutrymme, då har man inte ett professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna. Sistnämnda var ju för övrigt också ett kriterium. I en diskussion ställer man frågor som man själv fångar upp, man omnämner fragmentariska delar. Ju mer jag tänker på det, desto mer rasande blir jag. Det här är så förbannat jävla orättvist. Vill ju inte nämna några namn, men hur kan de godkänna henne och inte mig???
Det enda som återstår för mig nu, är att förvandlas till en blodsugande parasit och suga ur så stora resurser jag någonsin mäktar med. Efter två underkända examinationer har man rätt till särskilt stöd. Jag och alla andra CP-barn. För tankarna tillbaka till högstadiet där de lite mer puckade fick läsa grön matte, och vi som var lite klipskare fick läsa röd matte.
Jag har mailat min kursansvarige att jag vill ha särskilt stöd, och fick till svar att "vi tar itu med det under vecka 37 för nu stundar terminsstart" Nähä??
Jag skrev tillbaka såhär:
Hur många är det totalt som ska göra T2 tentan igen då? Och varför går det inte att anmäla sig till den tentan? När jag söker på 8SLG20 så får jag inga träffar på ladok-sidan. Mycket konstigt. Okej att registreringen inte har öppnat än för nästa termin, men den här tentan hör ju till förra.Jag har 2 försök till innan spärr eller hur? Om det bara är jag kvar som ska göra den, ska jag ha en egen basgruppskonstellation och diskutera med mig själv då eller?Varför kan inte upplägget på T2 tentan vara så att man har möjlighet att vara anonym, för att på så vis avlägsna alla tvivel att man får en rättvis och objektiv bedömning? Det ska bli mycket intressant att ta del av det extra stödet jag erbjuds och således diskutera detta med dig. I vilket skede har jag rätt till byte av examinator och vem blir det i så fall? MVH /Linda
Sen kom jag på att lärarna själva inte visat prov på professionellt förhållningssätt och skrev därför en minut senare även detta mail:
Ja just det, en sak till ville jag nämna. Du frågade mig på utvärderingen om vad professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna var för mig. Jag svarade och delgav min tolkning av begreppet, men fick inget svar från dig, har heller inte fått förklarat för mig om det är så att min tolkning är felaktig då jag trodde att värdet i begreppet låg just i själva tolkningen. Jag vet emellertid med bestämdhet att jag INTE tycker att ett professionellt förhållningssätt innebär att skylta på ITs anslagstavla om vem som ska skriva omtenta när, så som XXX Carlsson gjorde. Det känns till och med lite kränkande - det kanske jag inte vill att alla andra ska känna till! MVH igen /Linda
I mailet ovan är för övrigt XXX Carlsson den ena utav de två som underkände mig första gången. Inget högsta höns, bara en vanlig en.
När jag kollade mailen tidigare idag och tog del av tentaresultatet hade jag också fått mail från syon. Hon är bra. Hon är snäll. Hon mailade helt oprovocerat och frågade hur jag kände inför hösten och om jag haft det bra i sommar. Jag blir lite rörd av sådan omtanke. Det känns skönt att man uppmuntras av vissa av Universitetets anställda i alla fall, och själva lärarkåren innefattas inte i den skaran. När jag svarade på syons mail var jag ju lätt upprörd, så jag svarade såhär:
Nu känns det faktiskt förjävligt igen - tack för omtanken.Jag hade bokstavligt talat bott i böckerna sista tiden innan tentan men klarade ändå inte. Jag var mycket nöjd med min insats och glad i hågen ända till individuella samtalet. Det finns så mycket jag vill säga om lärarna så jag vet inte vart jag ska börja. Jag kunde mer än de i min grupp, jag "kunde immunförsvaret och min Orem men resten var bara fragmentariskt och jag hade missat helheten" Ursäkta men fragmentariskt? Jaa, i en diskussion så brukar man inte berätta allt från början till slut utan man släpper in de andra, det trodde jag var tätt förknippat med professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna och respekt. Flera av de som fick omdömet "är du nöjd så är vi nöjda" hade överhuvudtaget inte öppnat sina böcker innan tentan. Jag kunde allt som ett rinnande tjohej - och nu står jag ändå i det närmaste ensam kvar att inte ha klarat T2. Jag törs lova att hade jag haft samma lärare som första gången jag skrev, då hade jag klarat. En del av detta scenario var nämligen också immunförsvaret och där kände jag att jag kunde få min revansch. Istället satt jag där med examinator och kursansvarige som påstod att "det här kunde du överhuvudtaget inte" (avs barns vätskebehov vid feber) - men första gången fick jag kritik för att det var allmän vetskap och oviktigt i sammanhanget - så då släppte jag det. Jag tänker begära extra stöd, svälja stoltheten (som för övrigt inte finns kvar längre) och suga ut så mycket resurser ur universitetets ekonomi som jag någonsin kan, det här är tamejfan orättvis behandling, och trots att jag saknar belägg för det så känns det som om jag blir diskriminerad då de vet att jag har barn o en helt annan situation än alla andra studenter. jag följer inte normen för hur en student skall vara: ensam, obunden, fattig. Fan fan fan ta dom!!!!!!De svänger sig med klyschor och formella ord och uttryck och jag är så förbannad och besviken att jag bara skakar. Men visst, jag kanske ÄR den mest trögtänkta puckade studenten på hela utbildningen, synd bara att lärarna utövar maktmissbruk! Och håller varann om ryggen - som ensam student är man ganska utsatt och givetvis ligger ens öde i lärarnas händer. Här är man heller inte anonym, och lärare har nog aldrig gillat mig. Det känns som jag straffas för att jag pluggat arslet av mig.Någonting är ju ganska rejält galet när jag själv är mkt nöjd med min insats, och sen blir tvärdissad av de högsta hönsen, som istället godkänner de som varken är engagerade eller har pluggat nånting alls. Men som sagt, jag har för avsikt att bli en liten parasit som suger ur resurserna - som jag ju har rätt till - och begär extra stöd. Såna puckon som jag måste ju få hjälp på vägen - och jag blir antagligen ensam om det, för 99% av klassen har väl klarat den här tentan och de som inte gjort det har heller inte klarat T1 så det får ändå inte fortsätta denna termin. I övrigt har min sommar varit helt OK, men allting känns riktigt vidrigt och förjävligt nu. Precis en sån start man vill ha inför nya terminen nu när man försökt ladda batterierna! Motivationen på topp och det känns verkligen som om man är önskad och uppmuntrad på utbildningen!
Hur har din sommar varit då? Försökt stötta och uppmuntra andra trögtänkta korkskallar som mig, som "inte greppar helheten"? Eller har du fått vara ledig något? MVH /linda
När jag skriver till henne så vet jag att jag inte behöver vara så noga med att vakta min tunga. Det är befriande att ha möjlighet att spy galla och vara vulgär och slippa straffas för det, eftersom det i alla andra sammanhang som på något vis har med utbildningen att göra krävs sånt jävla formellt tjafs hela tiden. Och det där oformella vulgära är ju jag. Det är den vanliga, aningen vulgära Lindan som känner sådär. Det var det hon frågade efter.
I syfte att dels få ett projekt för dagen och få tankarna på annat tog vi en tripp till IKEA. Det blev lite hyllplan, en skrivbordslampa, konsoller, gardiner, 12 trådrullar (snart ska jag ha en symaskin, nu har jag tråd!!!), muggar, lakan och lunch.
Och så blev jag inringd att jobba imorrn också. Likabra det. Kanske måste vänja mig vid en framtid i fisken för bevisligen har jag ju inte vad som krävs för att bli det jag vill. Aaaaah nu började jag tänka på tentan igen. Den här känns mycket mycket värre än något annat U. Fan!
Det är lättare att förlika sig med ett nederlag, dvs ett underkänt, när man inom sig vet att det berodde på ens egna tillkortakommanden och att kunskap saknades. Så är det inte nu. Nu känns det som om någon säger till mig att "du kan inte ditt jobb, du får sparken" fast att man vet att man har suveränt kundbemötande och får gjort det som måste göras. Jag kunde det här!! De sa också att jag kunde mitt immunförsvar och jag kunde min Orem, men jag missade helheten och det övriga var bara fragmentariskt. Fragmentariskt??? I en diskussion, som var själva muntans upplägg, kan man inte berätta hela historien från början till slut. Man måste fånga in andra och släppa in dem. Annars blir det ingen diskussion, och om man bara hävdar sig själv och på så vis nekar de andra i gruppen något talutrymme, då har man inte ett professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna. Sistnämnda var ju för övrigt också ett kriterium. I en diskussion ställer man frågor som man själv fångar upp, man omnämner fragmentariska delar. Ju mer jag tänker på det, desto mer rasande blir jag. Det här är så förbannat jävla orättvist. Vill ju inte nämna några namn, men hur kan de godkänna henne och inte mig???
Det enda som återstår för mig nu, är att förvandlas till en blodsugande parasit och suga ur så stora resurser jag någonsin mäktar med. Efter två underkända examinationer har man rätt till särskilt stöd. Jag och alla andra CP-barn. För tankarna tillbaka till högstadiet där de lite mer puckade fick läsa grön matte, och vi som var lite klipskare fick läsa röd matte.
Jag har mailat min kursansvarige att jag vill ha särskilt stöd, och fick till svar att "vi tar itu med det under vecka 37 för nu stundar terminsstart" Nähä??
Jag skrev tillbaka såhär:
Hur många är det totalt som ska göra T2 tentan igen då? Och varför går det inte att anmäla sig till den tentan? När jag söker på 8SLG20 så får jag inga träffar på ladok-sidan. Mycket konstigt. Okej att registreringen inte har öppnat än för nästa termin, men den här tentan hör ju till förra.Jag har 2 försök till innan spärr eller hur? Om det bara är jag kvar som ska göra den, ska jag ha en egen basgruppskonstellation och diskutera med mig själv då eller?Varför kan inte upplägget på T2 tentan vara så att man har möjlighet att vara anonym, för att på så vis avlägsna alla tvivel att man får en rättvis och objektiv bedömning? Det ska bli mycket intressant att ta del av det extra stödet jag erbjuds och således diskutera detta med dig. I vilket skede har jag rätt till byte av examinator och vem blir det i så fall? MVH /Linda
Sen kom jag på att lärarna själva inte visat prov på professionellt förhållningssätt och skrev därför en minut senare även detta mail:
Ja just det, en sak till ville jag nämna. Du frågade mig på utvärderingen om vad professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna var för mig. Jag svarade och delgav min tolkning av begreppet, men fick inget svar från dig, har heller inte fått förklarat för mig om det är så att min tolkning är felaktig då jag trodde att värdet i begreppet låg just i själva tolkningen. Jag vet emellertid med bestämdhet att jag INTE tycker att ett professionellt förhållningssätt innebär att skylta på ITs anslagstavla om vem som ska skriva omtenta när, så som XXX Carlsson gjorde. Det känns till och med lite kränkande - det kanske jag inte vill att alla andra ska känna till! MVH igen /Linda
I mailet ovan är för övrigt XXX Carlsson den ena utav de två som underkände mig första gången. Inget högsta höns, bara en vanlig en.
När jag kollade mailen tidigare idag och tog del av tentaresultatet hade jag också fått mail från syon. Hon är bra. Hon är snäll. Hon mailade helt oprovocerat och frågade hur jag kände inför hösten och om jag haft det bra i sommar. Jag blir lite rörd av sådan omtanke. Det känns skönt att man uppmuntras av vissa av Universitetets anställda i alla fall, och själva lärarkåren innefattas inte i den skaran. När jag svarade på syons mail var jag ju lätt upprörd, så jag svarade såhär:
Nu känns det faktiskt förjävligt igen - tack för omtanken.Jag hade bokstavligt talat bott i böckerna sista tiden innan tentan men klarade ändå inte. Jag var mycket nöjd med min insats och glad i hågen ända till individuella samtalet. Det finns så mycket jag vill säga om lärarna så jag vet inte vart jag ska börja. Jag kunde mer än de i min grupp, jag "kunde immunförsvaret och min Orem men resten var bara fragmentariskt och jag hade missat helheten" Ursäkta men fragmentariskt? Jaa, i en diskussion så brukar man inte berätta allt från början till slut utan man släpper in de andra, det trodde jag var tätt förknippat med professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna och respekt. Flera av de som fick omdömet "är du nöjd så är vi nöjda" hade överhuvudtaget inte öppnat sina böcker innan tentan. Jag kunde allt som ett rinnande tjohej - och nu står jag ändå i det närmaste ensam kvar att inte ha klarat T2. Jag törs lova att hade jag haft samma lärare som första gången jag skrev, då hade jag klarat. En del av detta scenario var nämligen också immunförsvaret och där kände jag att jag kunde få min revansch. Istället satt jag där med examinator och kursansvarige som påstod att "det här kunde du överhuvudtaget inte" (avs barns vätskebehov vid feber) - men första gången fick jag kritik för att det var allmän vetskap och oviktigt i sammanhanget - så då släppte jag det. Jag tänker begära extra stöd, svälja stoltheten (som för övrigt inte finns kvar längre) och suga ut så mycket resurser ur universitetets ekonomi som jag någonsin kan, det här är tamejfan orättvis behandling, och trots att jag saknar belägg för det så känns det som om jag blir diskriminerad då de vet att jag har barn o en helt annan situation än alla andra studenter. jag följer inte normen för hur en student skall vara: ensam, obunden, fattig. Fan fan fan ta dom!!!!!!De svänger sig med klyschor och formella ord och uttryck och jag är så förbannad och besviken att jag bara skakar. Men visst, jag kanske ÄR den mest trögtänkta puckade studenten på hela utbildningen, synd bara att lärarna utövar maktmissbruk! Och håller varann om ryggen - som ensam student är man ganska utsatt och givetvis ligger ens öde i lärarnas händer. Här är man heller inte anonym, och lärare har nog aldrig gillat mig. Det känns som jag straffas för att jag pluggat arslet av mig.Någonting är ju ganska rejält galet när jag själv är mkt nöjd med min insats, och sen blir tvärdissad av de högsta hönsen, som istället godkänner de som varken är engagerade eller har pluggat nånting alls. Men som sagt, jag har för avsikt att bli en liten parasit som suger ur resurserna - som jag ju har rätt till - och begär extra stöd. Såna puckon som jag måste ju få hjälp på vägen - och jag blir antagligen ensam om det, för 99% av klassen har väl klarat den här tentan och de som inte gjort det har heller inte klarat T1 så det får ändå inte fortsätta denna termin. I övrigt har min sommar varit helt OK, men allting känns riktigt vidrigt och förjävligt nu. Precis en sån start man vill ha inför nya terminen nu när man försökt ladda batterierna! Motivationen på topp och det känns verkligen som om man är önskad och uppmuntrad på utbildningen!
Hur har din sommar varit då? Försökt stötta och uppmuntra andra trögtänkta korkskallar som mig, som "inte greppar helheten"? Eller har du fått vara ledig något? MVH /linda
När jag skriver till henne så vet jag att jag inte behöver vara så noga med att vakta min tunga. Det är befriande att ha möjlighet att spy galla och vara vulgär och slippa straffas för det, eftersom det i alla andra sammanhang som på något vis har med utbildningen att göra krävs sånt jävla formellt tjafs hela tiden. Och det där oformella vulgära är ju jag. Det är den vanliga, aningen vulgära Lindan som känner sådär. Det var det hon frågade efter.
I syfte att dels få ett projekt för dagen och få tankarna på annat tog vi en tripp till IKEA. Det blev lite hyllplan, en skrivbordslampa, konsoller, gardiner, 12 trådrullar (snart ska jag ha en symaskin, nu har jag tråd!!!), muggar, lakan och lunch.
Och så blev jag inringd att jobba imorrn också. Likabra det. Kanske måste vänja mig vid en framtid i fisken för bevisligen har jag ju inte vad som krävs för att bli det jag vill. Aaaaah nu började jag tänka på tentan igen. Den här känns mycket mycket värre än något annat U. Fan!
tisdag 18 augusti 2009
Storm, plugg, hantverkare och kaxig 4-åring
Läste på Aftonbladet om stormen Bill som är på väg att slå till mot nåt ställe i väst. Släng dig i väggen, Bill - här i Mantis hade vi stormen Allan och han var inte mild i sin framfart! Ungarnas pool blåste sönder och mina små tandpetare till träd låg som slickade mot marken. Nu är klockan nästan åtta på kvällen och de vansinniga stormstyrkorna verkar ha avtagit något.
Jag lämnade och hämtade flickorna per cykel idag. Alicia där bak på min hoj och Emsan fick trampa för egen maskin. För att ett sådant projekt ska kunna genomföras krävs mycket tålamod, fjäsk och uppfinningsrikedom.
Lite full i skratt blev jag när jag hämtade ungarna och vi trampade hemåt. Allan hade väl nått sin kulmen just precis då på sena eftermiddagen, och Emilia kämpade i motvinden i backarna under muttrande och protester, ivrigt påhejad av sin lillasyster: Kom igen, Mija, kom igen! Bra, Mija!
Jag instämmer i samma peptalk för att hon inte ska vilja vila var 10:e meter, och får till slut kastat i ansiktet: "kan du sluta tjata mamma, jag blir trött i huvvet!!"
Där fick mamma så hon teg, minsann! I min iver att vara en god förälder som peppar, stöttar, uppmuntrar och berömmer, får man kastat i ansiktet att man tjatar.
Fakturan för rörmokerijobbet var visst lite felberäknad. Nämän oj då! Jag kunde dessutom hålla inne med ca 2000 kr för det sista elementet som inte var uppsatt än, då detta givetvis måste göras först efter kakel o klinker är klart. Då landar vi istället på 31000 kr nu ungefär, vilket fortfarande är ca 7-8000 mer än vad jag räknat med. Dock verkar denna beräkning stämma helt och fullt, men jag var ju faktiskt lite upprörd när jag pratade med snubben och var därför tvungen att delge honom lite kritik. Jag föredrar nämligen att kunna kommunicera med mina hantverkare, vilket inte är den lättaste uppgiften när de som bekant varken behärskar engelska eller svenska.
Immunsystemet och omvårdnadsteoretikerna har jag fokuserat mest på nu. Ska försöka läsa igenom allt det en gång till innan sängen så kanske hjärnan får för sig att bearbeta allt inatt så det sitter som berget tills imorrn. Diabetes tror jag mig kunna hyfsat. Allergi och astma kan bli lite besvärligt på cellulärnivå, men det kan ju också härledas till immunsystemet i mångt och mycket så det kan nog gå vägen det också.
Pubertet, adolescens, och småbarnstiden hoppas jag att det mesta sitter sen gammalt, jag har inte haft tid att nöta in allting....utan valde att lägga mer fokus på det som jag verkligen inte kunde alls.
Det puckade är, att om vi har två personer som kan diabetes som ett rinnande tjohej och inte ett smack om allergi och överkänslighet. Den ena får diabetes i sitt scenario och den andra allergi, då klarar bara den ena personen sin tenta trots att de ha precis lika stora kunskaper i kursen.
Detta är väl nackdelen med en så pass stor tenta. Jag får helt enkelt hålla tummar och tår att slumpen är på min sida imorgon. Och om den inte är det så är det faktiskt inte jordens undergång, jag har ett halvår på mig innan det brinner i knutarna. Men visst fan vore det skönt att ligga i fas!
Jag lämnade och hämtade flickorna per cykel idag. Alicia där bak på min hoj och Emsan fick trampa för egen maskin. För att ett sådant projekt ska kunna genomföras krävs mycket tålamod, fjäsk och uppfinningsrikedom.
Lite full i skratt blev jag när jag hämtade ungarna och vi trampade hemåt. Allan hade väl nått sin kulmen just precis då på sena eftermiddagen, och Emilia kämpade i motvinden i backarna under muttrande och protester, ivrigt påhejad av sin lillasyster: Kom igen, Mija, kom igen! Bra, Mija!
Jag instämmer i samma peptalk för att hon inte ska vilja vila var 10:e meter, och får till slut kastat i ansiktet: "kan du sluta tjata mamma, jag blir trött i huvvet!!"
Där fick mamma så hon teg, minsann! I min iver att vara en god förälder som peppar, stöttar, uppmuntrar och berömmer, får man kastat i ansiktet att man tjatar.
Fakturan för rörmokerijobbet var visst lite felberäknad. Nämän oj då! Jag kunde dessutom hålla inne med ca 2000 kr för det sista elementet som inte var uppsatt än, då detta givetvis måste göras först efter kakel o klinker är klart. Då landar vi istället på 31000 kr nu ungefär, vilket fortfarande är ca 7-8000 mer än vad jag räknat med. Dock verkar denna beräkning stämma helt och fullt, men jag var ju faktiskt lite upprörd när jag pratade med snubben och var därför tvungen att delge honom lite kritik. Jag föredrar nämligen att kunna kommunicera med mina hantverkare, vilket inte är den lättaste uppgiften när de som bekant varken behärskar engelska eller svenska.
Immunsystemet och omvårdnadsteoretikerna har jag fokuserat mest på nu. Ska försöka läsa igenom allt det en gång till innan sängen så kanske hjärnan får för sig att bearbeta allt inatt så det sitter som berget tills imorrn. Diabetes tror jag mig kunna hyfsat. Allergi och astma kan bli lite besvärligt på cellulärnivå, men det kan ju också härledas till immunsystemet i mångt och mycket så det kan nog gå vägen det också.
Pubertet, adolescens, och småbarnstiden hoppas jag att det mesta sitter sen gammalt, jag har inte haft tid att nöta in allting....utan valde att lägga mer fokus på det som jag verkligen inte kunde alls.
Det puckade är, att om vi har två personer som kan diabetes som ett rinnande tjohej och inte ett smack om allergi och överkänslighet. Den ena får diabetes i sitt scenario och den andra allergi, då klarar bara den ena personen sin tenta trots att de ha precis lika stora kunskaper i kursen.
Detta är väl nackdelen med en så pass stor tenta. Jag får helt enkelt hålla tummar och tår att slumpen är på min sida imorgon. Och om den inte är det så är det faktiskt inte jordens undergång, jag har ett halvår på mig innan det brinner i knutarna. Men visst fan vore det skönt att ligga i fas!
måndag 17 augusti 2009
Sånt jävla motflyt med allt!
Vulgär. Jaa, det är jag verkligen. Sannerligen. Vulgär som fan. Jag spottar, snusar o svär, och använder ett språk som skulle få öronen på de riktigt pryda att vissna och ramla av. "Vulgär stil funkar inte i akademiska kretsar" stod det nåt om i en kommentar. Nä vars, det börjar jag bli äckligt medveten om. Hyckleri! Hyckleri som fan! De belästa fisförnäma lärarna svänger sig med extremt formella ord och uttryck, många av vilka de sedan inte står för. "Professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna. Just det, rätta mig om jag har fel, men att visa respekt genom att hålla käften när andra har ordet och inte avbryta någon, sist jag kollade definitionen tycker jag att ett sådant agerande stämmer rätt bra överens med vad som då följdaktligen borde krävas. Ack vad man kan bedra sig. Och för att man är vulgär, betyder inte det att man svär och använder ett opassande språk i situationer där det inte passar. Men defakto kommer inte alla mina framtida patienter att vara så fina i kanten heller. De som är det, får man anpassa sig till då. Svårare än så är det inte.
Man behöver förresten inte vara anonym. Det går att skriva under med typ initialer eller smekis eller nick. Annars sitter jag ju här bara och undrar. O det är rätt taskigt.
Från att ligga på beräknade 20-25 tusen för rörmokerijobbet, där asena dessutom skickat polacker som tydligen är billigare i drift, damp det ner en faktura på dryga 37 idag. Ta er i arslet! Under det tydligen väldigt sega arbetets gång har jag i stort sett inte varit nöjd med någonting, och kommunikationen har varit klippt värdelös då polackerna varken pratade svenska eller engelska (ett par yes här o där, men vansinnigt knackigt)
Jag har för avsikt att ta det tunga artilleriet. Det är inte okej att notan slutar på mer än det dubbla. Verkligen inte.
Det tunga artilleriet värmde jag upp med igår. Dryga 47 lapp för platthelvetet till garaget, och när mannen sågat till ALLA reglar i samma längd med superfint virke, kliar han sig i huvvet då hammarbandet glappar i änden. Och då visar det sig, naturligtvis, att nånting är fel. Så pass mycket som 2 cm fel på en 1,80 sträcka. Frustrerad ringde jag upp vår kära snubbe som gjort plattan - en person som jag suttit o fikat med när han varit här och tycker mig fått en rätt bra kontakt med - som då säger att han "glömde säga det", att det var en liten puckel på långsidan mot grannen till. Nämän tack! Förklaringen han gav mig var att de alltid börjar med att sätta hörnstolpar och sen spänner en lina, och därefter sågar efter linan så alla stolpar blir i rätt längd. Jag kontrade med att han kan inte räkna med att alla bygger på samma sätt som dom, och krävde att han kom och åtgärdade detta. Tur i oturen att stolparna inte är för korta utan istället för långa. Därmed behöver vi förhoppningsvis inte köpa nytt virke i alla fall. Visserligen hade han fått stå för det ändå i såna fall. Jävla jävla krångel klippt hela tiden!
Fick nyss sms från rörmokerisnubben att han hade semester nu och var i Grekland. Nämän, så trevligt för dig! Meanwhile så sitter vi här o klappar händerna åt en mycket saltad faktura. Basta!
Jag ska ringa hans kollega nu och läsa lusen av dom. Fast han lär väl inte svara, det brukar liksom vara så. Åååh just det, tenta på onsdag. Shit nu fick jag ångest igen.
Man behöver förresten inte vara anonym. Det går att skriva under med typ initialer eller smekis eller nick. Annars sitter jag ju här bara och undrar. O det är rätt taskigt.
Från att ligga på beräknade 20-25 tusen för rörmokerijobbet, där asena dessutom skickat polacker som tydligen är billigare i drift, damp det ner en faktura på dryga 37 idag. Ta er i arslet! Under det tydligen väldigt sega arbetets gång har jag i stort sett inte varit nöjd med någonting, och kommunikationen har varit klippt värdelös då polackerna varken pratade svenska eller engelska (ett par yes här o där, men vansinnigt knackigt)
Jag har för avsikt att ta det tunga artilleriet. Det är inte okej att notan slutar på mer än det dubbla. Verkligen inte.
Det tunga artilleriet värmde jag upp med igår. Dryga 47 lapp för platthelvetet till garaget, och när mannen sågat till ALLA reglar i samma längd med superfint virke, kliar han sig i huvvet då hammarbandet glappar i änden. Och då visar det sig, naturligtvis, att nånting är fel. Så pass mycket som 2 cm fel på en 1,80 sträcka. Frustrerad ringde jag upp vår kära snubbe som gjort plattan - en person som jag suttit o fikat med när han varit här och tycker mig fått en rätt bra kontakt med - som då säger att han "glömde säga det", att det var en liten puckel på långsidan mot grannen till. Nämän tack! Förklaringen han gav mig var att de alltid börjar med att sätta hörnstolpar och sen spänner en lina, och därefter sågar efter linan så alla stolpar blir i rätt längd. Jag kontrade med att han kan inte räkna med att alla bygger på samma sätt som dom, och krävde att han kom och åtgärdade detta. Tur i oturen att stolparna inte är för korta utan istället för långa. Därmed behöver vi förhoppningsvis inte köpa nytt virke i alla fall. Visserligen hade han fått stå för det ändå i såna fall. Jävla jävla krångel klippt hela tiden!
Fick nyss sms från rörmokerisnubben att han hade semester nu och var i Grekland. Nämän, så trevligt för dig! Meanwhile så sitter vi här o klappar händerna åt en mycket saltad faktura. Basta!
Jag ska ringa hans kollega nu och läsa lusen av dom. Fast han lär väl inte svara, det brukar liksom vara så. Åååh just det, tenta på onsdag. Shit nu fick jag ångest igen.
söndag 16 augusti 2009
Snusk för pluggets skull :-)
Ångesten kryper sig på. Ett obehagligt pirr borrar ner sig i magen när en tenta är annalkande. Och det här är dessutom en så jävla konstig tenta, där "hävda dig själv för faaaan, ta plats o avbryt andra" hellre än respekt och sociala regler råder. Om man vill passera G, dvs, och det råkar ju liksom vara själva syftet.
Jag har för min egen skull komponerat ihop en ganska snuskig historia för att knöla in immunsystemet i huvvet. Ganska rörigt o rätt ologiskt, men kul ändå, och enligt boken är det ju såhär.
När Herr Blymf (B-lymfocyt) träffar Fru Agneta (antigen) blir han alldeles till sig. Extremt opassande att hon ska visa sig här! Herr Blymf drar en handtralla (=plasmaceller) och med Fru Agneta fäst på hornhinnan knåpar han ihop några minnes-blymfar samtidigt. Nästa gång Fru Agneta kommer på besök känns hon igen direkt innan hennes besök hunnit orsaka någon nämnbar förödelse.
Handtrallan ja, dess beståndsdelar kissar ur sig små antikroppar som cirkulerar i blodbanan och som binder sig till alla fru Agnetor. På så vis är tanten liksom kullad och kan lätt spolas dän därifrån. Immunoglobulinerna, (antikropparna) dvs kisset som cirkulerar runt, är som små skvallerbyttor.
Kan nog inte berätta för mina lärare om den här historien. Dels skulle de göra på sig av skam, o sen skulle jag få en sjuinihelvetes utskällning för att man ens spekulerar i porriga banor. Jag fick mig liksom en känga för att jag hade skrivit "lite skit rensar magen är ett talesätt som stämmer" på senaste tentan, för det var ju totalt opassande språk.
Förbannade hycklande cp-lärare!!! Dels var det roligt skrivet, o förresten, som om dom inte svär, säger skit- för att förstärka ord, eller knullar.
När det är val är det egentligen bara 2 frågor jag vill ha svar på av slipsnissarna. Dels, hur ska vi göra med kungahuset? Ska vi rösta om dess vara eller icke vara, ska vi ha det kvar eller ska vi sno deras kronor o kasta macka med dem på Atlanten? O sen för fan, SURROGATMÖDRASKAP! Hur snart i tiden ska det träda en lag i kraft som reglerar detta, och talar om att det INTE alltid är så att kvinnan som föder barnet är mor? Svenska jävla höjdare, kanske dags o följa med strömmen o utvecklas framåt? Vi är kvar i "för flera hundra år sen" på så många plan.
de vanliga frågorna känns så jävla vanliga och astråkiga att ens ta upp. Skola, vård, skatter, jobb. Jaaa, det här vanliga som det tvistas om hela jävla tin varenda gång det är val. Men hur ställer de sig till såna här frågor?
Jag har för min egen skull komponerat ihop en ganska snuskig historia för att knöla in immunsystemet i huvvet. Ganska rörigt o rätt ologiskt, men kul ändå, och enligt boken är det ju såhär.
När Herr Blymf (B-lymfocyt) träffar Fru Agneta (antigen) blir han alldeles till sig. Extremt opassande att hon ska visa sig här! Herr Blymf drar en handtralla (=plasmaceller) och med Fru Agneta fäst på hornhinnan knåpar han ihop några minnes-blymfar samtidigt. Nästa gång Fru Agneta kommer på besök känns hon igen direkt innan hennes besök hunnit orsaka någon nämnbar förödelse.
Handtrallan ja, dess beståndsdelar kissar ur sig små antikroppar som cirkulerar i blodbanan och som binder sig till alla fru Agnetor. På så vis är tanten liksom kullad och kan lätt spolas dän därifrån. Immunoglobulinerna, (antikropparna) dvs kisset som cirkulerar runt, är som små skvallerbyttor.
Kan nog inte berätta för mina lärare om den här historien. Dels skulle de göra på sig av skam, o sen skulle jag få en sjuinihelvetes utskällning för att man ens spekulerar i porriga banor. Jag fick mig liksom en känga för att jag hade skrivit "lite skit rensar magen är ett talesätt som stämmer" på senaste tentan, för det var ju totalt opassande språk.
Förbannade hycklande cp-lärare!!! Dels var det roligt skrivet, o förresten, som om dom inte svär, säger skit- för att förstärka ord, eller knullar.
När det är val är det egentligen bara 2 frågor jag vill ha svar på av slipsnissarna. Dels, hur ska vi göra med kungahuset? Ska vi rösta om dess vara eller icke vara, ska vi ha det kvar eller ska vi sno deras kronor o kasta macka med dem på Atlanten? O sen för fan, SURROGATMÖDRASKAP! Hur snart i tiden ska det träda en lag i kraft som reglerar detta, och talar om att det INTE alltid är så att kvinnan som föder barnet är mor? Svenska jävla höjdare, kanske dags o följa med strömmen o utvecklas framåt? Vi är kvar i "för flera hundra år sen" på så många plan.
de vanliga frågorna känns så jävla vanliga och astråkiga att ens ta upp. Skola, vård, skatter, jobb. Jaaa, det här vanliga som det tvistas om hela jävla tin varenda gång det är val. Men hur ställer de sig till såna här frågor?
onsdag 5 augusti 2009
jag är inte alls så effektiv
åtminstone inte med bloggandet. men man måste faktiskt ha det rätta suget.
garageplattan är i princip klar, med kanten av lecablock färdigmurad. ska bara putsas på kanten utvändigt o jämnas till med gruset runtom. Rörmokarn är på plats o hålls o härjar bland rören däruppe. Håller tummarna att skiten blir klar nu idag så vi kan börja göra lite själva. materialet har ju funnits på plats ett bra tag, liksom.
Vad gäller garagebygget så ska det alldeles nu i dagarna börja kalkyleras på hur mycket som går åt, sen ska detsamma köpas hem o mannen ska ta ut några veckor ledigt så han kan jobba intensivt med bara bygge.
Har varit i Ullared o bränt alldeles för mycket pengar också o Alicia får glatt finna sig i att kläs i en overall med pojkfärger i vinter. Tur jag har en rosa/grön tvådelad vinterdress att kompensera med också.
I dag är det back to reality. En sugig omtenta om två veckor, och jobb som hägrar fram till 22 ikväll. Jävla pysslande med dagis o shit också - får ju ordna barnvakter för egen maskin när man jobbar kväll. Dagis är öppet 6-18 på vardagar, och det vet ju alla hur sällsynt det är med föräldrar som jobbar obekväma arbetstider???? För helvete, vi lever inte på 70-talet llängre. Vården, handeln, när man kör buss o taxi......nä men såna jobb är det ju inga småbarnsföräldrar som har, guschelöv! Skitkommun. Dock bra på massa andra sätt.
Nähä, barna måste väl ha lunch även idag så jag ska masa mig iväg till spisen. Tjing!
garageplattan är i princip klar, med kanten av lecablock färdigmurad. ska bara putsas på kanten utvändigt o jämnas till med gruset runtom. Rörmokarn är på plats o hålls o härjar bland rören däruppe. Håller tummarna att skiten blir klar nu idag så vi kan börja göra lite själva. materialet har ju funnits på plats ett bra tag, liksom.
Vad gäller garagebygget så ska det alldeles nu i dagarna börja kalkyleras på hur mycket som går åt, sen ska detsamma köpas hem o mannen ska ta ut några veckor ledigt så han kan jobba intensivt med bara bygge.
Har varit i Ullared o bränt alldeles för mycket pengar också o Alicia får glatt finna sig i att kläs i en overall med pojkfärger i vinter. Tur jag har en rosa/grön tvådelad vinterdress att kompensera med också.
I dag är det back to reality. En sugig omtenta om två veckor, och jobb som hägrar fram till 22 ikväll. Jävla pysslande med dagis o shit också - får ju ordna barnvakter för egen maskin när man jobbar kväll. Dagis är öppet 6-18 på vardagar, och det vet ju alla hur sällsynt det är med föräldrar som jobbar obekväma arbetstider???? För helvete, vi lever inte på 70-talet llängre. Vården, handeln, när man kör buss o taxi......nä men såna jobb är det ju inga småbarnsföräldrar som har, guschelöv! Skitkommun. Dock bra på massa andra sätt.
Nähä, barna måste väl ha lunch även idag så jag ska masa mig iväg till spisen. Tjing!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)