måndag 17 augusti 2009

Sånt jävla motflyt med allt!

Vulgär. Jaa, det är jag verkligen. Sannerligen. Vulgär som fan. Jag spottar, snusar o svär, och använder ett språk som skulle få öronen på de riktigt pryda att vissna och ramla av. "Vulgär stil funkar inte i akademiska kretsar" stod det nåt om i en kommentar. Nä vars, det börjar jag bli äckligt medveten om. Hyckleri! Hyckleri som fan! De belästa fisförnäma lärarna svänger sig med extremt formella ord och uttryck, många av vilka de sedan inte står för. "Professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna. Just det, rätta mig om jag har fel, men att visa respekt genom att hålla käften när andra har ordet och inte avbryta någon, sist jag kollade definitionen tycker jag att ett sådant agerande stämmer rätt bra överens med vad som då följdaktligen borde krävas. Ack vad man kan bedra sig. Och för att man är vulgär, betyder inte det att man svär och använder ett opassande språk i situationer där det inte passar. Men defakto kommer inte alla mina framtida patienter att vara så fina i kanten heller. De som är det, får man anpassa sig till då. Svårare än så är det inte.

Man behöver förresten inte vara anonym. Det går att skriva under med typ initialer eller smekis eller nick. Annars sitter jag ju här bara och undrar. O det är rätt taskigt.

Från att ligga på beräknade 20-25 tusen för rörmokerijobbet, där asena dessutom skickat polacker som tydligen är billigare i drift, damp det ner en faktura på dryga 37 idag. Ta er i arslet! Under det tydligen väldigt sega arbetets gång har jag i stort sett inte varit nöjd med någonting, och kommunikationen har varit klippt värdelös då polackerna varken pratade svenska eller engelska (ett par yes här o där, men vansinnigt knackigt)
Jag har för avsikt att ta det tunga artilleriet. Det är inte okej att notan slutar på mer än det dubbla. Verkligen inte.
Det tunga artilleriet värmde jag upp med igår. Dryga 47 lapp för platthelvetet till garaget, och när mannen sågat till ALLA reglar i samma längd med superfint virke, kliar han sig i huvvet då hammarbandet glappar i änden. Och då visar det sig, naturligtvis, att nånting är fel. Så pass mycket som 2 cm fel på en 1,80 sträcka. Frustrerad ringde jag upp vår kära snubbe som gjort plattan - en person som jag suttit o fikat med när han varit här och tycker mig fått en rätt bra kontakt med - som då säger att han "glömde säga det", att det var en liten puckel på långsidan mot grannen till. Nämän tack! Förklaringen han gav mig var att de alltid börjar med att sätta hörnstolpar och sen spänner en lina, och därefter sågar efter linan så alla stolpar blir i rätt längd. Jag kontrade med att han kan inte räkna med att alla bygger på samma sätt som dom, och krävde att han kom och åtgärdade detta. Tur i oturen att stolparna inte är för korta utan istället för långa. Därmed behöver vi förhoppningsvis inte köpa nytt virke i alla fall. Visserligen hade han fått stå för det ändå i såna fall. Jävla jävla krångel klippt hela tiden!

Fick nyss sms från rörmokerisnubben att han hade semester nu och var i Grekland. Nämän, så trevligt för dig! Meanwhile så sitter vi här o klappar händerna åt en mycket saltad faktura. Basta!

Jag ska ringa hans kollega nu och läsa lusen av dom. Fast han lär väl inte svara, det brukar liksom vara så. Åååh just det, tenta på onsdag. Shit nu fick jag ångest igen.

1 kommentar:

  1. Din farfar sa alltid att han kunde konsten att "Tala med bönder på bönders vis och tala med grevar på grevars vis" ganska klokt gammalt ordstäv.
    Kämpa på med hantverkarna gumman. Jag vet att du inte låter dem sätta sig på dig.
    Puss puss puss!
    /Mams

    SvaraRadera