Ambulans

Har åkt ambulans idag. Skitkul, o lite flyt att det inte blev ett jättelugn dag. En prio 3:a, två 2:or och en 1:a. Blåljus o sirener var kul.
En av tvåorna var en knäluxation på en idrottande högstadieelev. Knäskålen pekade VÄLDIGT mycket åt fel håll - jag trodde först en benpipa var på väg genom skinnet.

Aaaaasfränt i alla fall. Kul o sammansvetsat gäng. Kan definitivt tänka mig att vubba inom den genren. Trevliga arbetstider, mycket action mellan varven. Ja.

Har också konstaterat att under-bältet-humör går hem på alla arbetsplatser, oavsett utbildningsnivå. Skulle emellertid inte vilja höra de gamla ugglorna i lärarrummet, men förekommer säkerligen där också.
Hos de grön/neongulklädda kännetecknades ovannämnda av nåt med hål genom väggen, och grovlek kontra pinnsmal....aja.

O mamma påtalade så snällt idag att mitt hår matchade ambulansoutfiten. Tack! Förstärkte funderingarna på att raka av barret. Efter 3 år som brunett tänkte jag regrendera till mitt ursprungliga jag, med pissgult resultat överallt utom på utväxten, den påminde åtminstone om den nyans jag hade hoppats på. Just nu hatar jag faktiskt mitt hår, men att slänga i en ny omgång efter 4 (!) paket blondering verkar inte så smart. Därav avvaktar jag o låter skiten va sålänge. FAN fula jävla pisshår!

Ortopedi

Idag var det Hallux Valgus och lite höfter på schemat. Några titthål och bortskrapande av menisk-kläm. Totalt 6 st småoperationer. Jag fick pilla i en höft! Doktorn sa "Känn här, här har du spiken!" på en patient som tidigare opererats för collumfraktur och nu hade problem med att hon kände av spikarna. Men hur coolt är inte det!!! Jag har petat på en annan mäniskas skelett!!!
Vid en stortå-fix (dvs hallux valgus) frågade jag vad det var för gulaktiga geleliknande pluppar. Trodde det var fett. Hade fel. Det var ledkapselvätska. "Här, vill du känna?" och vips hade jag det mellan fingrarna. Kom på först långt senare att det var ju faktiskt riktigt äckligt. Av nån anledning känns det äckligare när det är på en gammal patient. Dumma mig o känna så.
Men det är lugnt. Patienten sov dessutom.

En knöl putade ut på foten, och det var den som ställde till besvär. Den skulle bort. Fram med sågen liksom. Och sen gav op-syrran mig benbiten. "Här, här ser du, ser du att benet är porösare i mitten! Det är DET man donerar!" Ja, och alltså, där satt jag med en fotknöl i näven. Absurt och såååå fränt.
Operationsjuksköterskan sa nåt om osteocyter. Doktor Ortoped invände lite o sa att det var ett samlingsnamn. Sen kom kuggfrågan, "Vad heter de som bygger upp benet?". "Blaster!!!" svarade jag snabbt. "Mmmm just det, och de som bryter ner?" "Klaster!!!" sa jag lika fort igen. 10 poäng till studenten, liksom. Anmärkas bör att frågan var inte uteslutande riktad till mig. Både opsyrran, läkarstudent och narkossyrra var där förutom jag.

Även idag har jag fått beröm för jag visar sånt intresse o vill vara med o frågar saker hela tiden. Det stärker mig. Det var inte samma sjuksköterska jag gick med igår som idag, men båda berömde för samma sak. Känns jättekul. Att vara ute "på riktigt" är som en helt annan värld än det liv vi lever i skolan.

Kvällsracet var extra jobbigt idag. Träningsvärken från i förrgår dödar mig. Varför straffar naturen en, när man pressar musklerna lite extra? Finns en fysiologisk förklaring. Laktatbildning och restprodukter som inte hunnit forslats ut ur cellerna i samma takt energin har förbrukats. Ischemi måste det ju också bli, därav laktatbildningen. Fast å andra sidan har jag ju inte ischemi idag, smärtan kommer ju efteråt?
Nåja.
Karro ringde igår för att förvissa sig om att jag också hade träningsvärk. Det skulle jag aldrig för mitt liv erkänna för henne, så givetvis dementerade jag frågan bestämt. Istället har jag gått i min tysthet o lidit hela dagen, redo att plundra medicinförrådet på tunga smärtstillande läkemedel. Aj ända in i faaan va ont det gör! Det känns som om mina ben är uppbyggda av blåmärken! Att gå nerför i trappor, med den här träningsvärken...det är snudd på värre än att föda barn.

Fältstudiestart - Operation på LiM

Shit i havet, va häftigt!

Lite oroligt sov jag inatt, till följd av en omfattande portion förväntan. Vad skulle jag komma att få se? Ett medicinskt könsbyte hade varit fränt, hade hört ryktesvägen att nån student hade fått vara med o se det.

Jag blev mycket vänligt emottagen på LiM. Tänk, att jag haft såna förutfattade meningar o beklagat mig över avståndet?! Tog ju inte längre tid än att åka till Linkan med min lilla skruttbil, dessutom hade jag solen i ryggen o slapp bli bländad hela vägen dit.
Det är ju snabba ryck och jag kommer bara vara där i tre dagar, så poängen med fältstudierna är just att få en inblick i den lite mer specialiserade vården. Kanske för att så ett frö av intresse, så de Högre Makterna försöker gardera och försäkra sig emot framtida brist på specialister. Skitsamma skälet, med det redan inneboende intresset för vård o medicin o vetenskap känns detta som lenaste vanilj för min själ! Och i akademiska pluggkretsar är det inte ofta jag känner så, trots att jag läser det jag verkligen vill.
Nog med dravel.

Jag fick följa med på tre gynoperationer idag. Jag fick stå på en pall vid patientens huvudända och iklädd osexig men nödvändig skrud bevittna allt ifrån öppenhet till slutenhet. Det är så vrålhäftigt så det går knappt att beskriva! Äntligen fick jag se sådant som jag längtat efter att få se sedan jag var 14 och gjorde prao på Thorax, då jag blev snuvad på operationen jag blev lovad att se för de trodde jag skulle svimma. Minns det så väl. Svimma? Är ni dumma i huvvet precis? Alla sjukhusserier och dokumentärer har ju en tendens att censurera kroppens insida så bilden suddas där. Patetiskt - på förlossningarna så censureras könshåren...! Men det är väl amerikanarna i ett nötskal....en helt annan historia.
Men idag så äntligen....äntligen!
Det var subtotal respektive total hysterektomi på schemat, vilket betyder avlägsnande av uterus, tillika livmodern. Skillnaden var att en del av cervix lämnades kvar vid subtotal. Indikationerna sträckte sig från rikliga menstruationer till smärtor och obehag och myom (=muskelknutor) på densamma. Det kändes nästan surrealistiskt, där de plockade upp livmodern på magen och drog isär så att det riktigt hördes hur allt i buken flyttades. Livmodern var ju skitliten! Mindre än en knytnäve. Mycket mindre. Den med myom var onormalt stor och alldeles bucklig. Sen plockade doktorerna upp och visade mig äggstockarna som hängde fast i resten, några tarmar välde fram och då sänktes patientens huvudända och de "bäddade in" tarmarna med dukar och en fyrkantig skumgummistav. Vips fick de en hel massa utrymme att sätta peanger (som mest satt sex st peanger fastknipsade runt om på livmodern samtidigt!) och bränna kärl. Totalblödningen var mindre än vid en menstruation och då är detta inget litet ingrepp!
När första var klar och redo att sys ihop frågade doktorn mig "Ska du vara med på nästa operation också?" efter att jag frågat hur och vad hon sydde ihop. Det var fascian hon sydde i. "Jaaaaaaaaa, absolut det ska jag!" "Ja va bra", svarade doktorn. "Då ska jag visa dig peritoneum då". Fick nämligen inte hundra kläm på alla hinnor o olika lager man skär igenom för att komma in i buken. Bukhinnan, peritoneum, är as-tunn.
Med otrolig skicklighet snittar de och undviker musklerna, dessan trycks bara åt sidan. O ibland kommer det en hal liten tarmsnutt o lägger sig emellan. Skithäftigt, som sagt surrealistiskt - på ena sidan skynket ligger patienten med ögonen halvöppna och dåsar/halvsover, på andra sidan skynket, vilket jag överblickade, har patienten ett stort hål mitt i buken där tarmar o andra inälvor bara flyttas runt o skärs i och så.
Vilken upplevelse!!!
Som vanligt så klarar jag ju inte av att vara tyst utan när jag kände att det inte var alldeles olämpligt ställde jag frågor. Och jag fick till och med beröm för att jag visade så stort intresse. De stod där o småskojade med mig o fnissade liksom.
Patienten suturerades med sådan tråd som kroppen absorberar själv. Inget nytt för någon - men jag frågade givetvis VAD den var gjord av också. Socker o vatten. För helvete, socker o vatten???!!!? Jag upphör aldrig att förundras. Allt är bara så himla häftigt!!

Imorgon ska jag få se en höftoperation och några enklare ortopediska ingrepp. Jeehuu!!

Kortis

Ok Muu. En snabbis såhär i förbifarten då.

Behöver inte vara långt.

Idag har jag efter div msn-dejting lyckats få fram tre vetenskapliga artiklar från Scopus, Cinahl och PubMed. Följer kraven för pedagogikuppgiften med andra ord.

Emilia febrig efter sprutan igår så hon var hemma med mig, Alicia fick skutta runt med polarna på dagis en stund. Sen bar det av till Tornby och efter lite pringande i olika affärer hade vi köpt två paket till Luddemannen, så tjejerna får ge en var. Vi kommer nog få fan för den ena, men det får man ta. Barnens lycka i fokus när de fyller år :-)

En snabbvisit o lite mellis hemma hos mami och nu ska vi bege oss mot Luddekalas!

Tjipp!!

Det var ett jävla tjat!

Ett tjat som visserligen är aningen smickrande. Uppdatera bloggen!

Fejjan funkar ju annars som en blogg för mig o är fan så mycket lättare. En statusuppdatering o så har alla människor som har någon relevans för mig fått veta vad som händer o sker. Några kryptiska ord ibland för interna skämt som bara vissa väl valda fattar. Nå!

Jag har tröttnat på en riktig blogg. Ja, som det här. Det är jobbigt o lägga in bilder. Det är bökigt för min trogna läsekrets (notera DEN ironin!) att kasta iväg en kommentar. Det är också skitjobbigt att göra ett nytt inlägg, då jag besitter den här besvärliga egenskapen av avsaknad av förmåga att frivilligt hålla mig kortfattad - allt till skillnad från fejjan!! Där får man bara si o så många tecken till förfogande i statusen. Den är dessutom mera rättvis - för att kunna se måste du vara med själv. I show you mine, you show me yours. Men där behöver man inte ens ha en presentationsbild!

Allt går bra.
Ligger alldeles precis i fas med plugget. Satte T3-tentan på försök nummer två. Och blev så in i helvete nöjd! Svävade på akademiska moln där för en kort period. Roligaste var när jag skulle hämta ut tentan o gotta mig i återkopplingen - fick gå till kursansvarigs rum och fråga efter den då Kribo inte hade fått in den till sig ännu (detta trots att resultaten var synliga i Ladok redan). Ulla blir avbruten mitt uppe i nåt viktigt pappersjobb framför dataskärmen då jag försynt frågar -Får jag störa ett ögonblick? Jo, Kribo sa att jag kunde hämta T3 tentan hos dig.
-Ja, men du var inte i min rättningshög den här gången!
-Jo det skulle jag vara. Jag hade kod 1149, Kribo sa att du hade den.
-Jaha....(plaskar runt bland en massa travar av papper)...men var du godkänd? (med betoning på sista ordet)
- JAAA det var jag, o du behöver inte låta så förvånad!
Ulla skrattade och den omedelbara rodnaden som spred sig över hennes ansikte avslöjade hur hon skämdes.
Skitkul! Och tacka faaan för anonyma tentor! Hon gav mig en muntlig återkoppling o gnällde på ett par småsaker, som att man kanske inte ska ge en patient med njursvikt bananer, men sa sedan också att hon aldrig stod o vägde mellan U och G utan att jag var solklart godkänd. Nog för att man inte kan leva på gamla akademiska meriter, men G:et på T3-tentan kommer jag kunna nutrera mig på ett bra tag. Jag kan inte ens njuren!

En vecka i lucka mellan terminerna o sen drog T4 igång med fart. Första kursen, Hälsa-Etik-Lärande 2 var ett skämt. Det handlade uteslutande om porr och hela "kursen" var över på 2 veckor. Med två ungar o stadigt förhållande sen en massa år o dessutom avsaknad av blyghet för ett annars så tabubelagt ämne, gled jag igenom sexologin som en dans och kan konstatera att 93 sexiga poäng pryder min Ladok-sida.

Jobben inför sommaren har i princip ramlat ner i knät på en. Tydligen är man ganska eftertraktad som sjuksköterskestudent! Häromdagen fick jag samtal om erbjudande att vara på psyk eller akuten på LiM, men tackade nej. Fick dock leka tomte bland kursare som inte funnit nåt ännu, och en skriftlig förfrågan om jag var intresserad av extrajobb där framåt hösten. Att jag är på utslussningsväg från fisklivet är bara att konstatera!
Jag ska vara på IVA i Linköping i sommar o det ska bli fantastiskt roligt! Har också ordnat det så att det ändå blir 3 veckors ledighet innan T5 drar igång, och just för stunden preliminärplaneras någon liten resa för det belopp som överstiger den förväntade skatteåterbäringen! Om en vecka kan vi således ta reda på om det blir Thailand eller Stångån som hägrar :-)

Miniledighet stundas inför helgen och ska fira 27 snurr med buffé på Helsingforsfärjan. Calle kan ju inte dölja så mycket som en spänn för mig, så presenten blev istället att jag slapp styra upp barnvakteri och biljettköp. Skönt!

Nu lär det väl dröja 3 månader innan nästa gång...