Mycket nu

Jag tillhör den skaran som inte skräms av att skita på offentliga toaletter. Är av den bestämda uppfattningen att om kroppen säger till det är dags att utsöndra saker så är det liksom bara att lyda, för hälsans skull.
Med skiten kommer vanligtvis också odören, och det kan ju vara ohyggligt pinsamt, särskilt om någon står i kö att använda toan direkt efteråt. Då vet ju denne hur ruttet min tarm luktar!!! Men å andra sidan, man kan kasta på sig en nonchalant attityd o låtsas som inget (men försvinna fort som tusan från toalettområdet och hoppas att man inte behöver möta den personens blick på länge.
Fast det finns faktiskt nånting som är ännu värre, och det är när man är alldeles oskyldig. Man ska bara gå in o slå en kiss, och det luktar faan på toan när man själv kommer in. Om man sen går ut, när man hållt andan och bara kissat, och SEN står det nån i kö och ska in efter mig. Det bara spritter i mig - man vill ju inget hellre än att förkunna att "det var inte jag!" eller "det luktade sådär innan jag kom!" Men ack så fånigt, det gör man ju aldrig. Är det så att man vill lyssna på kroppen och således uträtta sina behov även i offentliga miljöer, då får man helt enkelt köpa läget att såna där jobbiga situationer kan uppstå.

Jag tog grissprutan igår, och bieffekterna har varit ganska milda. Ömheten Allan i vänstra överarmen, det känns som om jag fått stans värsta muskeldödare. Men ingen feber och ingen sån här generell ömhetskänsla i kroppen. Lite yrsel imorse bara, men det gick över efter lite snabba kolhydrater från fiket. Således bestämde jag mig för att ge blod idag också, så den biten var klar. Och det gick jättebra! Flödet var helt i sin ordning, nålen sög sig inte fast i kärlväggen, det varken sved eller stacks när blodsvaret väl hade kommit. O sen fick jag en mjuk och skön T-shirt också.
Snacka om goda gärningar! Dela med mig av mitt blod och värna om mina medmänniskor o göra vad jag kan för att förhindra smittspridning! Borde ge mig själv en klapp på axeln, men som sagt så är jag ju väldigt öm där, så det får vänta.

Fick ett sms av mamma förut. Hon kommer hem från Fagersta-trippen idag eftersom det var begravning för faster Maggan imorrn. Jaha! Tack ska du ha, jag visste inte ens att hon hade dött, thanks for telling me! Nåja, det var väl inte som att hon stod mig sådär vansinnigt nära, har inte ens sett människan sen jag var 7-8 år. Men ändå! Jag vill ju veta sånt!

Läkemedelsberäkningen gick jättebra, och jag tror jag klarade den. Egentligen handlar det ju om lågstadiematte, men kan verka förvillande eftersom en massa olika enheter står med överallt. Det känns väldigt skönt att ha ett område där jag verkligen känner mig duktig, eftersom jag har det så himla kämpigt med alla andra ämnesområden.
Hade en dejt med T2-läraren igår också, som bekant skyr jag nu inga medel för att nå mina mål. Den så kallade stoltheten är svald och utskiten för länge sen.
Och faktiskt så känns allting mycket klarare nu, hur jag bibehåller en röd tråd igenom hela bearbetningen, så förhoppningsvis ger detta ett positivt utfall på måndag.

Igår på vägen hem ringde jag till Lugna Favoriter och ville gissa favoriten, vilken låt som var vänd baklänges. O jag blev samtal tio och fick gissa! Inte nog med det, jag gissade rätt också! Så jag vann 2 biobiljetter till "En julsaga". Googlade på titeln senare och fick se en trailer. Jaha, det är samma jäkla julsaga i en ny version, kunde inte ens avgöra om det vara datagjort eller otecknat med bra smink. Vad jag däremot vet är att jag redan sett 3 olika versioner av samma julsaga. Shit också. Oh well. Jag vann i alla fall :-)

En artikelanalys har vi lyckats knåpa ihop idag i vår halva basgrupp. Hysteriskt tråkigt. Sen sökte jag vetenskaplig artikel på hub, och det gick snabbare än det gjort hittills. Hittade en vars titel är såhär sexig: "Long term survival after evidence based treatment of acute myocardial infarction and revascularisation: follow-up of population based Perth MONICA cohort, 1984-2005". I basgrupperna har vi ju scenarion som berör hjärtbekymmer så det känns ju ganska relevant. Men just precis nu är jag trött och avtrubbad och inte alls sugen på att läsa. En timme innan jag hämtar barnen, ska jag börja lusläsa artikeln eller bearbeta frågeställningarna? Pest eller kolera.

Signalenlördag

6-17 jobbade jag igår. Värkte i hela kroppen efteråt. Har liksom ingen rutin på att stå och gå så långa dagar längre. Man vänjer sig lätt vid sittandet på föreläsningar och när man läser...tur vi har alla byggprojekt så man inte förtjocknar totalt.
Saknar praktiken. Trivs så in i helvete bra där. Min supergulliga handledare My kom förbi på Signalen o hälsade också. Bara det gjorde mig glad. Jag förkunnade att jag har en tenta i veckan i tre veckor nu, så det känns lite hektiskt....men inga jätteblodiga grejer så det ska nog gå bra. Hon hade också jobbat o kände sig trött. Jag blev avundsjuk. Hon har ett roligare jobb än jag.

Fjäskade för lillasyster också, som på vissa villkor (skjuts fram å tillbaks och full logi för henne o sambon) gick med på att spendera dagen här o ha hand om ungarna....så vi kunde bygga!

Så nu är tre sidor satta med ytterpanel och vi har satt gavelläkten också. Stötte på lite problem med portarna så vi blev aningen stillastående för funderandets skull, och har konstaterat att vi måste ha ett gäng 45X45:or till. Nästa gång det är ljust ute och vi är lediga båda två kan vi förhoppningsvis sätta gavelpanelen också. Några steg framåt på garagebygget och en blå knoge på mitt vänstra pekfinger sammanfattar dagen rätt bra.

Imorrn har jag tenta. Nyinköpt miniräknare ligger o väntar i ryggsäckens ytterfack. Jag får INTE avrunda inne i talet.

Att märka strumpor

12 par strumpor, 5 kg potatis och 2,5 kilo blandfärs (50/50) för 115 kr totalt. Jag hatar grosset, men sålänge jag bara utnyttjar deras lockpriser så är det föga troligt att de går med vinst när jag har handlat. Som mannen säger, City Gross tar död på allt i Mantis. Han har ju bitter erfarenhet, för vissa grejer är ju exakt samma, både själva varan, leverantören, förpackningsstorleken. Utom priset då. Karlsson har lite svårt att hålla samma prisnivå såklart. Men jävla skitgross, måste dom ge sig i fejd med varenda artikel och vara obesegrade vinnare i samtliga kategorier, alltid? Hur gynnsamt är det för mångfalden? Nä, screw the gross, jag åker hellre några km extra för storhandlingen - men jag tänker fortsätta nappa på bra lockerbjudanden, för min egen skull. Men deras generella prissättning är INTE låg. Är folk verkligen så omedvetna? Ägg, kaviar, mjölk, halvfabrikat, tonfisk.....nää, de är inte billiga, så det så. Dessutom är de snäsiga, de asen.

Med 12 par strumpor ytterligare i buffert återstår arbetet att märka dem. Jag är trött på att blanda ihop mina egna döttrars strumpor, och vilka som är deras o inte när de tagit av sig barfota på dagis. Således markerar jag varje strumpa med ett A eller ett E, och nu har jag dessutom köpt några H. - lustigt förresten, jag köpte 6 par strumpor till H för nåt halvår sen, och två par återstår i hennes låda. Hur? Allvarligt talat, här handlar det inte om uddastrumpor, här är hela paret väck! Hon har ju bara två fötter när hon kommer och två fötter när hon åker, och mig veterligen har hon aldrig haft dubbla strumpor på sig. Såna där grejer kan reta mig som fan.

På måndag är det tenta i läkemedelsberäkning. Det har surrats en del i klassen, och utan att ha några belägg för det egentligen kan det härmed konstateras att skolan särskiljer och diskriminerar!!!!!!! Alla vi "gamlingar" ska skriva tentan i Hälsans Hus, och "ungdomarna" ska skriva i Onkologsalen eller nån annanstans. Har fått det bekräftat på flera håll, för jag kunde ju inte stå emot att fråga folk idag vart de ska skriva sin tenta. 19-åringarna bekräftade att det var i Onkologsalen, de som var 24 och uppåt ska skriva i Hälsans Hus. Varför???? Vad hände med bokstavsordning? Sortera hellre efter namn än ålder. Fan! Jag tillhör seniorerna. Jag är ju bara 26!!!!!
Nu stundar läkemedelsräkningsövning. Det kommer gå så galant.

Födelsedagar, stress o massor av tentor

Lite muntliga milda åthutningar för att uppdateringarna här sker med rätt stora mellanrum har jag fått. Mjaa, men ser ni jag är icke att betrakta som fåordig, och för att kunna upprätthålla den imagen så krävs ju att lite händer emellan.

Det har ju varit gråzon ett tag. Höst, grått, regn, korta mulna dagar. Bra ursäkt va! Eller också har jag bara inte haft lust.

Det här har hänt:

Tre år har hon hunnit bli, lillfisen. Två kalas avverkades på en helg, söndagen för en massa kompisar och lördagen för familjen, där vi som vanligt kombinerade firandet med morbror som numera hängt med 22 varv. Den dagen passades på att fotografera samtliga av Karlssonbarnen, ty den skaran är inte samlad särskilt ofta. Mamma och pappa, och jag, och Karro o Jocke. Alla var här hemma hos oss samtidigt, på kvällen var det BARA VI (sånär som på min hubby och generationen under mig) och jag tror faktiskt att det skedde senast för 6 år sedan, på julafton när mormor precis gjort sitt.

Lite fint kändes det allt.

Sen har vi lyckats skaka loss lite tid till garagebygge också. Som vanligt hinner man aldrig så mycket man önskar och vill, men såhär såg det ut den 18/10 och i skrivande stund är det också så långt vi hunnit. Det är ju bara helgerna som finns tillgängliga egentligen, med mannens trista kvällsarbete och mitt plugg+kvällsrace med ungarna - sällan är vi lediga båda två utan andra måsten som har högre prioritet! Men det går åtminstone framåt och ännu är ingen budget spräckt!

Det suger som fasen att försöka lägga in bilder här o få dem att hamna på rätt ställe. Men vad gör man inte för den tacksamma publiken...!

Nåväl, två väggar är åtminstone halvklara, foder, lockläkt och gaveltrekant är kvar på dessa sidor....och vi har dessutom två sidor som inte ens är påbörjade....lång väg kvar och rätt många arbetstimmar innan vi nått målet för hur långt vi skulle hunna innan vintern.

Man ser ju åtminstone nu vad det ska bli för nåt...och det värmer lite i mitt kalla hjärta att de med enkelgarage blir gröna av avund. Avund är det bästa. I synnerhet då det rör sig om nån jag inte håller av. Jag älskar när andra blir avundsjuka.

Jag har tenta varenda måndag i tre vckors tid. Ingen av tentorna är egentligen särskilt svåra, så jag är vid gott mod. Får jag ett gäng U:n sen så kommer jag nog inte vara lika munter, men känner mig hyfsat taggad och förberedd, har i alla fall ingen ångest.

Massa klassisar har börjat droppa av en efter en. Jag har svårt att förstå det. Det är ju jättebra att man känner efter ordentligt, såklart, men nu har man ändå dragits med drygt ett år av csn....till ingen nytta då, annat än allmänbildning, möjligtvis! Men jag skulle då inte slänga ut nästan 100 000 kr på lite allmänbildning. Det kanske tyder på att jag själv inte känt efter? Jo fan, det har jag. Jag älskar inte HU, jag älskar definitivt inte PBL, inte ens sjuksköterskeyrket älskar jag, även om jag absolut trivs bra på praktiken. Men jag måste ju gå den här vägen för att bli det jag vill, och det har jag ju aldrig tidigare varit, så fan vet om man trivs med det sen! Men det är inte värt 100 000 kr att plötsligt vela och ångra sig. Nej, Linda tvivlar inte en sekund.