4 barnsmamma :-)

....är något av en baggis, när man var fembarnsmamma i förrgår :-)
Thildaflickan och Luddemannen lämnades här kl 0600 och vi börjar precis avsluta frukosten nu. O Thilda som i normala fall är lite kräsen och petig i maten käkade en HEL trekantsmacka OCH ville ha mer :-) Wohoo, fjäder i hatten på moi som serverade mitt hembakta :-) Om nån timme eller så väntar frukostservering nummer två, då övriga i min familj fortfarande ligger däruppe o snusar...

Igår gjordes klart att bäddsoffan i Peking som jag ringt på ändå väntar på mig. Först var den såld, men sen fick jag ett mail från killen att han ångrade sig och hellre ville sälja till mig. Försäljaren verkar lätt utvecklingsstörd, men soffan är snygg och jag prutade ner den från 2000 till 1500. Jag tror bestämt att snubben fick en e-mail-crush på mig. Planen är att slänga in två kids i bilen och åka vilse i Norrköping.

Gustav är sjukt jävla äcklig. Efter tröttsamt morgon-mjauande som pågick säkert en timme gav jag med mig och serverade lite blött på burk. Rätt vad det var blev han väl lite magsjuk eller nåt o spydde upp det mesta. Nu sitter han o tuggar i sig sina spyor. uschaan. Kan ju bero på kombinationen döda Mantorps-husflugor - blötmat - stress från en liten flicka som inte är alldeles överförtjust i katten och således vrålar om han kommer för nära. Jaa, husflugorna ja. tar fram rosa smällan o knäpper ett par stycken när de blir för många, sen lägger jag dom i Gustavs matskål. Vadå liksom, billiga proteiner! Tänk va äckligt att käka vingar, men han gör't ju!

Nu börjar det bli yoghurt lite överallt så det kan vara dags att sanera barnen och skaka liv i de andra... Nästa gpng jag skriver är jag en as-snygg soffa rikare....och mina gäster kommer kunna sova skitbekvämt, för det är en sån här framåtbäddad med stålram på ben. Beige i microfiber.....kom o sov över får ni se själva!!!

Tallinnkryssning

Det sjukt långa sista arbetspasset innan min semester kom och gick. Sista natten fick jag 3,5 timmars sömn. Jag som aldrig brukar ha problem att somna. Men ack. Och timmarna på the Signal traskade framåt ändå. Nu har jag redan haft semester en hel vecka. Och hör och häpna, vi tog oss iväg på en liten kryssning, jag och mannen!

Efter evinnerligt pusslande med tider och barnvakter, lite arselslickande o helvete fick vi äntligen loss ett par dagar. Och det behövde vi. Konstaterade att stressen tär mer än jag trodde när en människa i min bekantskapskrets sa att jag hade en ajabaja-rynka som inte ens behövde ses, den hördes. Jag bröt ihop.

I torsdags var det dags för avresa. Nu i efterhand kan konstateras att ungefär halva resan var bra, andra halvan bara skit.

Det började när vi skulle boka. Fyra gånger fick vi göra om det på datorn, eftersom sidan legat uppe för länge. Fjärde gången fanns inte längre några anslutningsbussar från varken Mjölby eller Linköping på ditresan. Dock fanns Rimforsa - som kostade 300 kr mer än de andra två transfer-ställena. Aja, det fick ju bli så, jag kör inte bil upp till Stockholm. Vi ordnade med skjuts till Rimforsa och var ca 20 min tidiga. Lysande och alldeles lagom. Men sen tickade minuterna på och ingen buss i sikte.

Jag ringde Tallink samma minut som bussen egentligen skulle ha gått och fick rådet att avvakta - bussen kan ju vara lite sen. Sen ringde jag igen 10 minuter senare. Hon tog mitt mobilnummer och skulle ringa tillbaka. 15 minuter efter det hade fortfarande ingen ringt, så jag ringde igen. Hon tog mitt bokningsnummer och mitt telefonnummer igen och lovade ringa tillbaka. Det gjorde hon, med beskedet att han hade redan åkt förbi men inte sett oss, och hon var ju tvungen att lyssna på på vad chauffören sa också. En antydan att saker och ting likagärna kunde varit vårat fel. VAA???? Ja, det klart, många som lägger 4000 spänn på en liten getaway skiter väl i att dyka upp o passa alla tider.

Kvinnan i luren sa också att bussen är i Linköping nu, så kan vi ta oss dit så väntar de in oss. "Jahaa, och hur i helvete tänkte du att det skulle gå till??? Ska vi jogga? Vi har stått på samma jävla plats i 45 minuter, två meter bredvid Silja Line-skylten! Det är väl klart som fan att chaffisen säger att han inte såg oss, vad skulle han säga? Att han såg oss men inte orkade hämta upp oss??". Kvinnan i luren blev lite tyst men sa sedan lugnt att hon måste prata med bussbolaget igen. Jag kokade av ilska. Ett par minuter senare ringde det och det var samma dam, som nu deklarerade att de skickade en taxi. Den stollen körde som en biltjuv, och gjorde omkörningar som farbror Blå skulle gråta om han såg. Men vi kom fram till den väntande dubbeldeckaren. Chaffisen log och kom o tog i hand och på den bredaste skånska man kan föreställa sig lyckades jag uppfatta lite av vad han sa; han hade fått sin turlista två dagar tidigare. Intelligent, Nilsbuss! Vi gjorde ju bokningen dagen innan, och i egenskap av de enda resenärerna från Rimforsa är det ju då inte så märkligt att han inte stannade och hämtade upp oss. Han visste ju överhuvudtaget inte att vi skulle åka med.

Väl på plats skulle väl saker flyta på lite mer enligt planerna, trodde vi. Eller hoppades. Men så det här ofrånkomliga, att det alltid är NÅNTING man har glömt. Batteriet var fulladdat på den bärbara DVD:n, filmerna var också med. Ja, och hörlurarna låg därhemma på bokhyllan. Toppen! Så resan upp till Stockholm var rätt så seg. Toaletten på bussen var såklart asäcklig, och man kunde inte tvätta händerna för det kom inget vatten. Nåja, har man utfört sin beskärda del av jägarbajs genom åren så ska väl inte vattenlöshet på en ofräsch busstoa få en att tappa behärskningen.

När vi kom till Värtahamnen i Stockholm väntade lite köande till incheckningen. Men här kom nästa motgång: ingen luftkonditionering, incheckningsfolket jobbade med en man kort och själv-incheckningen var ur funktion. Detta resulterade i totalt 2 timmars kö i en terminal med flera hundra människor som alla var lika irriterade över omständigheterna. Några var fortfarande vid gott mod eftersom de sett till att hålla sig förfriskade. Jag och Calle tillhörde emellertid inte den skaran, och suckade otåligt åt 50+:are som själva tyckte de var hysteriskt roliga när de krävde 25 kr i inträde för folk som ville skära igenom kön och ta sig från punkt A till B i den rådande trängseln.

När vi efter 2 timmars köande äntligen fick checka in var båten och avgången redan lite försenad, men då var vi iaf på plats. Då kom nästa grej. Vi hade förbokat och förbetalt middags- och frukostbuffé båda dagar. Kupongen vi fick i handen vid incheckningen gällde emellertid middag för 4 personer EN kväll, och inte den sena sittningen, som vi hade bokat. Personalen ombord pratade sjukt dålig engelska, men med hjälp av en blandning av svenska, engelska och kroppsspråk lyckades detta ordna upp sig.

Hungriga som as eftersom vi pga anslutningsbussproblematiken inte ätit lunch kom vi då slutligen till den efterlängtade buffén på rätt tid. Och så ingick inte drycker! Va fan??? Det gjorde det ju när vi åkte till Helsingfors!! jaja, skitsamma. Vi smörjde kråset och en annan tog liksom ledningen med 5 vändor innan magen sa ifrån. Så var det dags att betala, och givetvis stöter man på än mer bekymmer. Korten fungerade inte, och vi hade inga kontanter. Utan köp-möjligheter och således utan pengar blev första kvällen ganska trist, så merparten spenderades i hytten och vi gick o la oss tidigt. Bra hytt, hög komfort, lagom temp. Drack lite vuxendricka. Sov riktigt bra.

Min älskade lilla knota :-)

Väl i land hade jag återigen mottagning på telefonen och ringde hem för att ordna upp det med banken. Kortet var spärrat mot utlandsköp, trots att jag VISSTE att jag klickat i rutan "öppet för utlandsköp" - förmodligen missat att klickat på "spara" eller nåt sånt.

En shoppingdag i Estlands huvudstad väntade. Riktigt trevligt. Fint väder och en trevlig stad.

Stora kontraster; man kunde tydligt se spåren från det forna Sovjet, då vissa byggnader bestod av buktande, trasiga tak, tegel med söndervittrande, gräsbevuxet murbruk och trasiga fönsterrutor. Där bodde folk! Tvättlinor hängde utanför de förfallna husen och folk försökte torka sina paltor. Precis bredvid såg man maffiga arkitektritade moderna skapelser, med flashiga glasväggar som sträckte sig mot skyarna.

Lite fynd och många skratt åt ett vansinnigt fult språk. Väl på båten var det samma mat på buffén, återuppvärmd och precis exakt likadant som kvällen före. Rätt smaklös. Lite av en besvikelse.

Vi hade köpt hörlurar nu i alla fall så vi kunde se på film. Det visade sig att det kunde vi gjort i alla fall, men men. The number 23 med Jimpan. Lite fel att se honom i nåt annat än komedi, men det var en bra, och rätt så puckad, film.

Brände några hundra i spelautomaterna ombord och tittade på en väldigt vacker solnedgång. Började faktiskt sakna barnen...

Väl hemma igen hade allting gått bra, och smågrisarna hade varit "som änglar".

En dag kvar

Idag fick jag en mild känga för att jag "aldrig skriver nåt". Vassego, Sandy. Nytt inlägg. :-)

Några foton har jag inte orkat ladda ner, kameran är proppad med massa söta kort här o var som illustrerar vilken fantastisk mamma jag är :-) Vi tar dä en annan da!

Min tillfälliga lilla mini-depp gick över fantastiskt fort, och det var ju skönt. Fortfarande ingen resa eller så riktigt planerad, eller iaf inte ordentligt spikad, men spontana dagsturer ska vi göra. Lediga och bara vara, helt enkelt. Väder eller ej så kan det vara jävligt skönt oavsett.

Lilla Rojd - för det var bara EN - gör sig inte alls påmind längre. Nästan tre veckor sen densamme begravdes. Elimination är numera förvånansvärt besvärsfritt.

Imorgon jobbar jag 6-16, och det är sista dagen innan mina tre låååånga veckor av total ledighet börjar. Damn it! Ska flörta lite med Gobo imorron så kanske han kan ta städningen.

Rörmokar-manskapet är arslen allihopa. Hör inte av sig, dyker upp rätt vad det är, planerar inte, ringer inte, återkommer inte, stämmer inte av. Fan! Har skickat ett argt sms som de förmodligen inte vågat svara på ens.För svarat har de liksom inte gjort. Grisar. Det är ju bara rördragningen i väggen i badrummet kvar.

Garderob har vi byggt. Snyggt som helvete. Sällan skådad nöjdhet inföll sig. Ingen IKEA-shit minsann. Egen design med smarta lösningar. Vitt o fräscht. Bild kommer när jag orkar ladda ner foton.

Om 8 timmar börjar jag jobba. sista 10.

Seg dag

Jag har huvudvärk. Är evigt trött på all stress i tillvaron, jag vilar ta mej fan aldrig. Jo, jag vilar de 6-7 timmarna jag sover. Åtminstone om jag inte flyger upp av gnäll från Emsans rum då jag har ungefär 20 sek på mig att bära ner henne till toan innan det blir blött. Calle "hör inte", och har man 20 sekunder finns det inte riktigt utrymme för sten-sax-påse.
Idag har jag jobbat mellan 8 och 15,30, inget mastodontpass men jag var tvungen att hinna handla innan jag hämtade barnen en timma senare.
Mutade ungarna med glass eftersom den höll på att smälta i bilen, men nu tycks de ha glömt bort det. De hoppade raskt i poolen och strippade från topp till tå. Underbart att se att de faktiskt kan leka ihop och komma överens ibland också. (detta med undantag för några enstaka "Mammaaaa, Alicia drar mig i håreeet!!!" eller liknande)
Så kort arbetsdag till trots är jag alldeles uppjagad. Mannen borde infinna sig om någon kvart eller så, förmodligen svettig och tjurig eftersom det tydligen är mycket uppförsbacke hit.

Både furstukvist och garageplatta är numera helt färdiga att gjutas. Inte minsta lilla armeringsjärn kvar ens! Håller tummar och tår att de kommer imorrn.

Usch, tycker inte om att känna såhär. Just precis för stunden känner jag inte att något känns roligt. Jag är jävligt less på att styra upp och planera och hålla i varenda trådjävel som finns och som måste finnas för att familjen ska kunna fungera. Samtidigt vill jag inte släppa en enda millimeters kontroll. Det ÄR bättre att jag sköter allt vad dagistider heter, det är MIG alla hantverkare har pratat med såfort något jobb ska styras upp eller utföras, så varför inte fortsättningsvis prata med MIG? Det är jag som pratat med kommun-nissen om bygglovet, det är jag som sköter kontakter med bank och försäkringskassa, försäkringsbolag, telefoni, bredband, fixar med bilreparationer och bilbesiktningar, konstaterar barnvaktsbehov och styr upp det, planerar mat, handlar....i vanliga fall känner jag inte såhär, men alldeles precis just nu och idag har jag fått en tung känsla av att bara vilja säga stopp! Bara fly verkligheten, vara ensam nånstans långt bort, utan ansvar, utan måsten, krav och förväntningar. Ensam. Jag vill inte leva mitt liv så, men jag vill ha en paus. Hoppas jag inte känner så imorrn.

Idag på jobbet var det Moving on med Sarah Dawn Finer två gånger under tiden jag jobbade. Fick bara höra slutet på låten båda gångerna bara för att alla kunder ska komma precis just då. Bara det kan ju pajja ens dag. Det klämmigaste är första gången hon sjunger "I´m moving on, and I´m gonna get stronger now, nothing can break us down..."

"Du verkar dämpad" sa mannen nyss, svettig o dan efter cykelturen. För ett par dar sen sa han att han börjar bli riktigt sugen på att komma igång med garagebygget nu. Är det inte familjelivets ironi, så säg. När han blir sugen börjar mitt sug avta. Det är också därför som vi aldrig har sex längre.