Seg dag

Jag har huvudvärk. Är evigt trött på all stress i tillvaron, jag vilar ta mej fan aldrig. Jo, jag vilar de 6-7 timmarna jag sover. Åtminstone om jag inte flyger upp av gnäll från Emsans rum då jag har ungefär 20 sek på mig att bära ner henne till toan innan det blir blött. Calle "hör inte", och har man 20 sekunder finns det inte riktigt utrymme för sten-sax-påse.
Idag har jag jobbat mellan 8 och 15,30, inget mastodontpass men jag var tvungen att hinna handla innan jag hämtade barnen en timma senare.
Mutade ungarna med glass eftersom den höll på att smälta i bilen, men nu tycks de ha glömt bort det. De hoppade raskt i poolen och strippade från topp till tå. Underbart att se att de faktiskt kan leka ihop och komma överens ibland också. (detta med undantag för några enstaka "Mammaaaa, Alicia drar mig i håreeet!!!" eller liknande)
Så kort arbetsdag till trots är jag alldeles uppjagad. Mannen borde infinna sig om någon kvart eller så, förmodligen svettig och tjurig eftersom det tydligen är mycket uppförsbacke hit.

Både furstukvist och garageplatta är numera helt färdiga att gjutas. Inte minsta lilla armeringsjärn kvar ens! Håller tummar och tår att de kommer imorrn.

Usch, tycker inte om att känna såhär. Just precis för stunden känner jag inte att något känns roligt. Jag är jävligt less på att styra upp och planera och hålla i varenda trådjävel som finns och som måste finnas för att familjen ska kunna fungera. Samtidigt vill jag inte släppa en enda millimeters kontroll. Det ÄR bättre att jag sköter allt vad dagistider heter, det är MIG alla hantverkare har pratat med såfort något jobb ska styras upp eller utföras, så varför inte fortsättningsvis prata med MIG? Det är jag som pratat med kommun-nissen om bygglovet, det är jag som sköter kontakter med bank och försäkringskassa, försäkringsbolag, telefoni, bredband, fixar med bilreparationer och bilbesiktningar, konstaterar barnvaktsbehov och styr upp det, planerar mat, handlar....i vanliga fall känner jag inte såhär, men alldeles precis just nu och idag har jag fått en tung känsla av att bara vilja säga stopp! Bara fly verkligheten, vara ensam nånstans långt bort, utan ansvar, utan måsten, krav och förväntningar. Ensam. Jag vill inte leva mitt liv så, men jag vill ha en paus. Hoppas jag inte känner så imorrn.

Idag på jobbet var det Moving on med Sarah Dawn Finer två gånger under tiden jag jobbade. Fick bara höra slutet på låten båda gångerna bara för att alla kunder ska komma precis just då. Bara det kan ju pajja ens dag. Det klämmigaste är första gången hon sjunger "I´m moving on, and I´m gonna get stronger now, nothing can break us down..."

"Du verkar dämpad" sa mannen nyss, svettig o dan efter cykelturen. För ett par dar sen sa han att han börjar bli riktigt sugen på att komma igång med garagebygget nu. Är det inte familjelivets ironi, så säg. När han blir sugen börjar mitt sug avta. Det är också därför som vi aldrig har sex längre.