Fältstudiestart - Operation på LiM

Shit i havet, va häftigt!

Lite oroligt sov jag inatt, till följd av en omfattande portion förväntan. Vad skulle jag komma att få se? Ett medicinskt könsbyte hade varit fränt, hade hört ryktesvägen att nån student hade fått vara med o se det.

Jag blev mycket vänligt emottagen på LiM. Tänk, att jag haft såna förutfattade meningar o beklagat mig över avståndet?! Tog ju inte längre tid än att åka till Linkan med min lilla skruttbil, dessutom hade jag solen i ryggen o slapp bli bländad hela vägen dit.
Det är ju snabba ryck och jag kommer bara vara där i tre dagar, så poängen med fältstudierna är just att få en inblick i den lite mer specialiserade vården. Kanske för att så ett frö av intresse, så de Högre Makterna försöker gardera och försäkra sig emot framtida brist på specialister. Skitsamma skälet, med det redan inneboende intresset för vård o medicin o vetenskap känns detta som lenaste vanilj för min själ! Och i akademiska pluggkretsar är det inte ofta jag känner så, trots att jag läser det jag verkligen vill.
Nog med dravel.

Jag fick följa med på tre gynoperationer idag. Jag fick stå på en pall vid patientens huvudända och iklädd osexig men nödvändig skrud bevittna allt ifrån öppenhet till slutenhet. Det är så vrålhäftigt så det går knappt att beskriva! Äntligen fick jag se sådant som jag längtat efter att få se sedan jag var 14 och gjorde prao på Thorax, då jag blev snuvad på operationen jag blev lovad att se för de trodde jag skulle svimma. Minns det så väl. Svimma? Är ni dumma i huvvet precis? Alla sjukhusserier och dokumentärer har ju en tendens att censurera kroppens insida så bilden suddas där. Patetiskt - på förlossningarna så censureras könshåren...! Men det är väl amerikanarna i ett nötskal....en helt annan historia.
Men idag så äntligen....äntligen!
Det var subtotal respektive total hysterektomi på schemat, vilket betyder avlägsnande av uterus, tillika livmodern. Skillnaden var att en del av cervix lämnades kvar vid subtotal. Indikationerna sträckte sig från rikliga menstruationer till smärtor och obehag och myom (=muskelknutor) på densamma. Det kändes nästan surrealistiskt, där de plockade upp livmodern på magen och drog isär så att det riktigt hördes hur allt i buken flyttades. Livmodern var ju skitliten! Mindre än en knytnäve. Mycket mindre. Den med myom var onormalt stor och alldeles bucklig. Sen plockade doktorerna upp och visade mig äggstockarna som hängde fast i resten, några tarmar välde fram och då sänktes patientens huvudända och de "bäddade in" tarmarna med dukar och en fyrkantig skumgummistav. Vips fick de en hel massa utrymme att sätta peanger (som mest satt sex st peanger fastknipsade runt om på livmodern samtidigt!) och bränna kärl. Totalblödningen var mindre än vid en menstruation och då är detta inget litet ingrepp!
När första var klar och redo att sys ihop frågade doktorn mig "Ska du vara med på nästa operation också?" efter att jag frågat hur och vad hon sydde ihop. Det var fascian hon sydde i. "Jaaaaaaaaa, absolut det ska jag!" "Ja va bra", svarade doktorn. "Då ska jag visa dig peritoneum då". Fick nämligen inte hundra kläm på alla hinnor o olika lager man skär igenom för att komma in i buken. Bukhinnan, peritoneum, är as-tunn.
Med otrolig skicklighet snittar de och undviker musklerna, dessan trycks bara åt sidan. O ibland kommer det en hal liten tarmsnutt o lägger sig emellan. Skithäftigt, som sagt surrealistiskt - på ena sidan skynket ligger patienten med ögonen halvöppna och dåsar/halvsover, på andra sidan skynket, vilket jag överblickade, har patienten ett stort hål mitt i buken där tarmar o andra inälvor bara flyttas runt o skärs i och så.
Vilken upplevelse!!!
Som vanligt så klarar jag ju inte av att vara tyst utan när jag kände att det inte var alldeles olämpligt ställde jag frågor. Och jag fick till och med beröm för att jag visade så stort intresse. De stod där o småskojade med mig o fnissade liksom.
Patienten suturerades med sådan tråd som kroppen absorberar själv. Inget nytt för någon - men jag frågade givetvis VAD den var gjord av också. Socker o vatten. För helvete, socker o vatten???!!!? Jag upphör aldrig att förundras. Allt är bara så himla häftigt!!

Imorgon ska jag få se en höftoperation och några enklare ortopediska ingrepp. Jeehuu!!