Inget roligt alls

Fick besked idag att jag blev underkänd på tentan. Troligen den enda av sisådär sjuttio stycken som FÅR börja termin 3 men kuggade för andra gången på T2-tentan. Och det är fullständigt ologiskt. Jag kunde MER än de andra! Flera av dem som överhuvudtaget inte öppnat böckerna den här sommaren fick lämna individuella samtalet med orden "är du nöjd så är vi nöjda". Kan inte hjälpa att känna, trots att jag saknar belägg för det, att jag inte får samma behandling som övriga. Att jag särskiljs eftersom jag avviker från normen hur en student ska vara. Jag är inte krypandes på knäna av fattigdom som genererar ensidig nudelkost varje dag, jag är inte fri och obunden. Jag har barn, man, familj, hus, en jävla massa ansvar. Bedömningen lärare sinsemellan är också olika - och på gång nummer två fick jag inte samma duo som underkände mig första gången. Istället hade jag turen att få examinator och kursansvarige. Dessa två gav mig exempelvis kritik för att jag inte visade prov på exakt samma kunskap som jag kritiserades för att jag levererade första gången - barns vätskebehov vid feber.
Det är lättare att förlika sig med ett nederlag, dvs ett underkänt, när man inom sig vet att det berodde på ens egna tillkortakommanden och att kunskap saknades. Så är det inte nu. Nu känns det som om någon säger till mig att "du kan inte ditt jobb, du får sparken" fast att man vet att man har suveränt kundbemötande och får gjort det som måste göras. Jag kunde det här!! De sa också att jag kunde mitt immunförsvar och jag kunde min Orem, men jag missade helheten och det övriga var bara fragmentariskt. Fragmentariskt??? I en diskussion, som var själva muntans upplägg, kan man inte berätta hela historien från början till slut. Man måste fånga in andra och släppa in dem. Annars blir det ingen diskussion, och om man bara hävdar sig själv och på så vis nekar de andra i gruppen något talutrymme, då har man inte ett professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna. Sistnämnda var ju för övrigt också ett kriterium. I en diskussion ställer man frågor som man själv fångar upp, man omnämner fragmentariska delar. Ju mer jag tänker på det, desto mer rasande blir jag. Det här är så förbannat jävla orättvist. Vill ju inte nämna några namn, men hur kan de godkänna henne och inte mig???

Det enda som återstår för mig nu, är att förvandlas till en blodsugande parasit och suga ur så stora resurser jag någonsin mäktar med. Efter två underkända examinationer har man rätt till särskilt stöd. Jag och alla andra CP-barn. För tankarna tillbaka till högstadiet där de lite mer puckade fick läsa grön matte, och vi som var lite klipskare fick läsa röd matte.
Jag har mailat min kursansvarige att jag vill ha särskilt stöd, och fick till svar att "vi tar itu med det under vecka 37 för nu stundar terminsstart" Nähä??
Jag skrev tillbaka såhär:

Hur många är det totalt som ska göra T2 tentan igen då? Och varför går det inte att anmäla sig till den tentan? När jag söker på 8SLG20 så får jag inga träffar på ladok-sidan. Mycket konstigt. Okej att registreringen inte har öppnat än för nästa termin, men den här tentan hör ju till förra.Jag har 2 försök till innan spärr eller hur? Om det bara är jag kvar som ska göra den, ska jag ha en egen basgruppskonstellation och diskutera med mig själv då eller?Varför kan inte upplägget på T2 tentan vara så att man har möjlighet att vara anonym, för att på så vis avlägsna alla tvivel att man får en rättvis och objektiv bedömning? Det ska bli mycket intressant att ta del av det extra stödet jag erbjuds och således diskutera detta med dig. I vilket skede har jag rätt till byte av examinator och vem blir det i så fall? MVH /Linda

Sen kom jag på att lärarna själva inte visat prov på professionellt förhållningssätt och skrev därför en minut senare även detta mail:

Ja just det, en sak till ville jag nämna. Du frågade mig på utvärderingen om vad professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna var för mig. Jag svarade och delgav min tolkning av begreppet, men fick inget svar från dig, har heller inte fått förklarat för mig om det är så att min tolkning är felaktig då jag trodde att värdet i begreppet låg just i själva tolkningen. Jag vet emellertid med bestämdhet att jag INTE tycker att ett professionellt förhållningssätt innebär att skylta på ITs anslagstavla om vem som ska skriva omtenta när, så som XXX Carlsson gjorde. Det känns till och med lite kränkande - det kanske jag inte vill att alla andra ska känna till! MVH igen /Linda

I mailet ovan är för övrigt XXX Carlsson den ena utav de två som underkände mig första gången. Inget högsta höns, bara en vanlig en.

När jag kollade mailen tidigare idag och tog del av tentaresultatet hade jag också fått mail från syon. Hon är bra. Hon är snäll. Hon mailade helt oprovocerat och frågade hur jag kände inför hösten och om jag haft det bra i sommar. Jag blir lite rörd av sådan omtanke. Det känns skönt att man uppmuntras av vissa av Universitetets anställda i alla fall, och själva lärarkåren innefattas inte i den skaran. När jag svarade på syons mail var jag ju lätt upprörd, så jag svarade såhär:

Nu känns det faktiskt förjävligt igen - tack för omtanken.Jag hade bokstavligt talat bott i böckerna sista tiden innan tentan men klarade ändå inte. Jag var mycket nöjd med min insats och glad i hågen ända till individuella samtalet. Det finns så mycket jag vill säga om lärarna så jag vet inte vart jag ska börja. Jag kunde mer än de i min grupp, jag "kunde immunförsvaret och min Orem men resten var bara fragmentariskt och jag hade missat helheten" Ursäkta men fragmentariskt? Jaa, i en diskussion så brukar man inte berätta allt från början till slut utan man släpper in de andra, det trodde jag var tätt förknippat med professionellt förhållningssätt gentemot kurskamraterna och respekt. Flera av de som fick omdömet "är du nöjd så är vi nöjda" hade överhuvudtaget inte öppnat sina böcker innan tentan. Jag kunde allt som ett rinnande tjohej - och nu står jag ändå i det närmaste ensam kvar att inte ha klarat T2. Jag törs lova att hade jag haft samma lärare som första gången jag skrev, då hade jag klarat. En del av detta scenario var nämligen också immunförsvaret och där kände jag att jag kunde få min revansch. Istället satt jag där med examinator och kursansvarige som påstod att "det här kunde du överhuvudtaget inte" (avs barns vätskebehov vid feber) - men första gången fick jag kritik för att det var allmän vetskap och oviktigt i sammanhanget - så då släppte jag det. Jag tänker begära extra stöd, svälja stoltheten (som för övrigt inte finns kvar längre) och suga ut så mycket resurser ur universitetets ekonomi som jag någonsin kan, det här är tamejfan orättvis behandling, och trots att jag saknar belägg för det så känns det som om jag blir diskriminerad då de vet att jag har barn o en helt annan situation än alla andra studenter. jag följer inte normen för hur en student skall vara: ensam, obunden, fattig. Fan fan fan ta dom!!!!!!De svänger sig med klyschor och formella ord och uttryck och jag är så förbannad och besviken att jag bara skakar. Men visst, jag kanske ÄR den mest trögtänkta puckade studenten på hela utbildningen, synd bara att lärarna utövar maktmissbruk! Och håller varann om ryggen - som ensam student är man ganska utsatt och givetvis ligger ens öde i lärarnas händer. Här är man heller inte anonym, och lärare har nog aldrig gillat mig. Det känns som jag straffas för att jag pluggat arslet av mig.Någonting är ju ganska rejält galet när jag själv är mkt nöjd med min insats, och sen blir tvärdissad av de högsta hönsen, som istället godkänner de som varken är engagerade eller har pluggat nånting alls. Men som sagt, jag har för avsikt att bli en liten parasit som suger ur resurserna - som jag ju har rätt till - och begär extra stöd. Såna puckon som jag måste ju få hjälp på vägen - och jag blir antagligen ensam om det, för 99% av klassen har väl klarat den här tentan och de som inte gjort det har heller inte klarat T1 så det får ändå inte fortsätta denna termin. I övrigt har min sommar varit helt OK, men allting känns riktigt vidrigt och förjävligt nu. Precis en sån start man vill ha inför nya terminen nu när man försökt ladda batterierna! Motivationen på topp och det känns verkligen som om man är önskad och uppmuntrad på utbildningen!
Hur har din sommar varit då? Försökt stötta och uppmuntra andra trögtänkta korkskallar som mig, som "inte greppar helheten"? Eller har du fått vara ledig något? MVH /linda

När jag skriver till henne så vet jag att jag inte behöver vara så noga med att vakta min tunga. Det är befriande att ha möjlighet att spy galla och vara vulgär och slippa straffas för det, eftersom det i alla andra sammanhang som på något vis har med utbildningen att göra krävs sånt jävla formellt tjafs hela tiden. Och det där oformella vulgära är ju jag. Det är den vanliga, aningen vulgära Lindan som känner sådär. Det var det hon frågade efter.

I syfte att dels få ett projekt för dagen och få tankarna på annat tog vi en tripp till IKEA. Det blev lite hyllplan, en skrivbordslampa, konsoller, gardiner, 12 trådrullar (snart ska jag ha en symaskin, nu har jag tråd!!!), muggar, lakan och lunch.
Och så blev jag inringd att jobba imorrn också. Likabra det. Kanske måste vänja mig vid en framtid i fisken för bevisligen har jag ju inte vad som krävs för att bli det jag vill. Aaaaah nu började jag tänka på tentan igen. Den här känns mycket mycket värre än något annat U. Fan!