måndag 2 november 2009

Inte tillfreds ändå?

Scenariot blev inte diabetes. Hade det blivit diabetes, så hade det varit verkligen totalt suveränt.
Scenariot blev istället astma/allergi. Typ sämsta tänkbara! Jag tyckte att jag inte kunde ett skit, inte alls den djupa nivån som jag hade velat ha på fysiologin, kunde jag förmedla. Men tänket hade jag. Den viktiga röda tråden, trots att jag blandade ihop flera sakfrågor. Det var metodiskt, tydligt, och med en röd tråd. Så jag klarade den! Och det är ju asskönt, nu blir det ingen spärr inför T4 så hela nästa termin är jag klar för.
Konstigt, ändå känner jag mig inte helt nöjd. Nöjd över att klara, men inte över min prestation. Jag hade velat kunna mer. En kursare började prata om histamin och mastceller, där var jag helt lost. Läraren påpekade dock att jag hade ett bra djup när jag pratade om att B-lymfocyten producerar plasmaceller när han stöter på ett antigen. Well, det var ju typ det djupaste jag hade.

Jag är missnöjd när jag kuggar, men jag är inte helt och hållet nöjd ens när jag klarar. Så har det varit på flera tentor. Fasen va skumt. Och vad säger det om mina krav på min prestation?
Lite skönt att en av lärarna var UM, hon som kuggade mig första gången. Gött att kunna få "revansch" ändå.

Och skönt att kunna rensa pärmarna på kompendier och stenciler och flytta över alla T3-papper i den lite större pärmen!!
Fick ett gulligt sms av min söta Sandy 8 minuter innan larmet gick i morse. "Lycka till på tentan idag gumman! Du kommer klara det, du är bäst" typ så. Världens sötaste. Bidrog nog en hel del :-)

Jag har kommit fram till att min pluggstrategi inte innebär att vända ut och in på mig själv för att klara allt hela tiden. Det finns liksom inte en sportslig, jag måste ha mitt liv också, kan inte sätta det på paus. Jag får acceptera att jag kommer kugga de stora tentorna första gången och försöka att inte dö av stress ändå.

Förutom artikelanalys, mätseminarium, basgruppsträffar, vfu-lärandeplan i reviderad form och föreläsningar den närmaste tiden så är det läkarbesök med E, föräldramöte på dagis och tandläkartid. Och så jobbar jag i helgen, plus att vi har H då.
Ja, va fan, skönt att känna att man lever.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar