skittrött är jag.
men barnen, och kanske även jag, måste ha mat idag också. Ju. Emilia hade krockat med nån liten grabb på dagis o smällt i läppen, så hon har en ståtlig fläskläpp och ena framtanden är lös. Igen! Bara någon månad sen hon gjorde samma grej, samma tand o samma läpp, fast den gången halkade hon på en isfläck o krockade med ett bord. Ja, så det gjorde ont att äta knäcke. Mamma får baka mjukt bröd.
Den senast tillryggalagda natten var den absolut kortaste i mitt liv. Fan va fort den gick. Som om man inte sovit alls. Jag gick upp strax före midnatt o somnade ganska direkt, bara för att vakna kl 02.30 av att Emilia grät - igen - för att hon drömde otäcka drömmar, som hon uttrycker det. Hon har tidigare frågat mig varför hon gör det, o jag har svarat, "för att du är ett litet barn fortfarande och då tänker man så mycket och då drömmer man också eftersom man tänker så mycket". Vet inte alls hur hon tillgodogör sig ett sådant svar, men idag satt jag med henne i knät - gäspandes - och pratade högt med mig själv fast ändå till henne: "Lilla gumman. Varför drömmer du så mycket otäckt"
"-För att jag är en liten tjej, mamma!"
Jaa, där fick ju jag så jag teg. Inte kunde jag argumentera riktigt heller. Men alldeles ärligt så vet jag inte varför hon drömmer så mycket som hon blir rädd för, hon vaknar ofta upp och gråter. Calle fick sova bredvid henne i natt, så frågan är hur pass mycket människa han är idag. Har ju inte sett honom än idag....det är inte ljuvligt med störd nattsömn! De där få timmarna vi ändå får är såååå viktiga för allmäntillståndet!
Men fortfarande....varför dessa drömmar? Mig veterligen har båda våra döttrar en trygg o stabil tillvaro. Och vi sätter dem inte framför vuxenfilmer av något slag (Mjo, komedier, men så mycket mardrömmar borde de inte få av "vänner").
Hoppas nästa natt blir bättre, och att jag pallar vara vaken till Criminal är slut.
Nu är visst degen jäst som fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar