Bra dag.

Det går framåt, kände mig självständig o rätt duktig på jobbet idag. Fick sedermera också den bekräftelsen från min handledare som jag så väl behövde. Nu har jag 3 dagar kvar att hospitera o sen ska jag vara mig själv och ingen svans. Känns som om jag kommer fixa det.

Hade lite utvecklingssamtal igår med handledaren och en av cheferna. Fick höra att jag måste hålla fokus på vad jag är där för att göra, och det var nog alldeles befogad kritik. Vill så gärna göra allt och kunna allt på en gång, jag ifrågasätter och godtar inte allt, jag ställer också frågor som egentligen är på lite väl djup nivå och som handledaren i egenskap av undersköterska inte kan svara på. Tror hon till och med kan känna sig lite förolämpad då.... Hur som helst så tog jag åt mig av det hela o allt känns lite klarare idag. Hade en "egen" patient hela dagen som jag skötte själv, och det gick alldeles utmärkt!
Chefen som var med på lilla kvartsamtalet frågade mig idag om det var som jag trodde, att jobba på IVA. Kom med ens inte på vad jag skulle svara. Vad HADE jag haft för förväntningar? Det jag med säkerhet vet, avseende överensstämmelse med initiala förväntningar, var att jag ville jobba med något meningsfullt och känna att jag gjorde bra för och nytta för andra. Ta hand om människor som behöver mig.
O näe, det har jag INTE kännt i fisken...
Det jag kan säga med säkerhet hittills är, JAG TRIVS! Med folket, med arbetsuppgifterna, med variationen. Vissa moment är roligare än andra, och emellan varven kan man tycka att det är ASLÖJLIGT med alla dessa hygienrutiner, sprita rubbet på varje sal 3 ggr per dag (!!!)...men nej, SÅNT ifrågasätter jag inte. Alla är väl bekanta med Semmelweiss!!?

OCH JAG KLARADE MIN STATISTIKTENTA!!!!! Tänk, vilken glädje! Sista grejen man gjorde i termin 4, den fick jag i alla fall bli godkänd på. Nu är det bara den där jävla terminstentan då, den 17 augusti...Men det vi läst är faktiskt riktigt intressant och det är liksom bara repetition....att skriva den känns inte så besvärligt, det är värre att veta att man har den framför sig och att man redan har kunskapen utan att ha fått erkännandet. Denna gång ska jag skriva tills fingrarna blöder, tills papprena tar sllut eller tills KH hotar med att peta ut sina egna ögon om hon måste läsa ett enda ord till av mig!!! Känns rätt lockande att återgå i fasliggande med pluggeriet.

Jag har varit snusfri i en vecka nu. Jag är mer röksugen än snussugen, men citronpeppar inuti ihopvikt Torky dämpar bara suget så mycket, liksom. När ska det gå över?!!?