Crapfredag

O klippt svintrött.
Blev försenat uppvak imorse o allt är Calles fel. Stress, ungarna frulle o till dagis, hem, börja nöta in en massa från böckerna. Jag har tentaångest.
Lite satte sig förhoppningsvis, men för varje grej jag lär mig inser jag hur mycket jag inte kan....Hade operation videoplugg med Erika över msn idag. Lite knackigt med ljudet, men över lag är det sååå mycket lättare att fatta sambanden med patofysiologin när någon beröttar, och man diskutera. Det som står i böckerna är ju liksom bara ord. Krångliga, jobbiga ord. När någon, eller jag tillsammans med någon, berättar...då sätter det sig.

Har man ascites i buken till följd av t.ex ileus är behandlingen såklart diuretika, men inte vilken sort som helst, utan en som påverkar natriumet. Spironolakton, inte furix. Furix är ju loopdiuretika och verkar på fel ställe. Natrium i blodet kan vara normalt fast det egentligen är högt om man inte har kissat ut det. Spironolakton hjälper till att kissa ut Na+ för att nå jämvikt med kalium. Har för mig att det var så.

Jag har fått mitt sommarschema nu för jobbet på IVA. Blir massor av nätter. Suveränt, precis som jag ville. Efter att ha studerat schemat närmare har jag också konstaterat att vi inte behöver barnvakt en endaste dag! Wohoo!

Kvällen avrundades med en visit hos Nina å Mathias o deras tre små. Ungarna höll igång i flera timmar både ute i geggan och inne, lite skrik o bråk har vi fått lösa men överlag har alla 6 (!) barn roat sig med varann. 6 kids eftersom extringen är här.
9 år gammal, deklarerade hon nu när vi kom hem att hon "hade gjort som hon brukar,. Kissat på sig." Så, kläderna i den aldrig tomma tvättkorgen och in i duschen.
Hennes egna ord, och de orden tog. När man är 9 år ska man inte behöva ha de bekymrena så pass frekvent. VARFÖR? Så lite man kan påverka på den lilla tid hon är hos oss. Åtminstone kan jag inte göra något, annat än att försöka tackla situationen när den uppstår, påminna om toabesök och försöka att inte skuldbelägga. Men man undrar ju lite hur tösen egentligen mår, hur pass trygg hon är, hur det är i skolan och så.

15 månader tills jag ska bli fru, enligt planerna. Jag har aldrig gett mig i kast med en riktig bantning i hela mitt liv, ingen seriös i alla fall. Funderade på om jag skulle göra det. Skulle ju bli jävligt smidigt med matlådor då i alla fall, om man drar med sig en pulverpåse bara. De senaste åren har ju graviditet och amning stått på programmet - Alicia ammade jag ju i två år - o varför inte? Ett seriöst försök. 64-65 kg skulle i såna fall vara mitt mål. 7-8 kg ska dän. Och jag har börjat uppskatta kvällspromenader nu sen cykeln blev stulen och jag har gått på cykeljakt om kvällarna. Dessutom har jag ju fotbollen under årets lite längre o ljusare dagar. Tja, varför inte? Borde ju inte vara alldeles omöjligt. Men pulver...jo, det ska fan till o vara pulver. Soppor, eller ww (min lunch häromdan var ju liksom inte överdrivet sexig) nä, sånt suger. Jobbigt att gå runt o vara konstant hungrig bara. Kör man en två-tre eller fyra-veckors bantning borde man ju hinna slimma te sig lite. Måste bara tajma in 'et så ingen fyller år o det ska hålls med tårta o sånt...så jag väntar väl tills Calle har fyllt i alla fall. Det är också högst sannolikt att detta bara är snack som rinner ut i sanden, ty mat tycker jag om, men vi får se. Tillräckligt elaka speglar kanske får vågskålen att tippa åt det hållet.

Jag saknar min papi.