Skattkantajellej!

Det blev minsann en tur till skogen på eftermiddagen idag, tillsammans med kompisen Linn och hennes mamma, tillika min kompis, Ida.


Emilia mäkta stolt över att ha hittat ett riktigt praktexemplar av de goda trattisarna!


Alicia funderar på om det är rätt sort hon fått tag i. Jo, men de har ju gult skaft och ett hål på mitten av hatten - måste vara rätt!


Titta mamma - är det här en skattkantajell?


Man behövde inte ge sig ut o leta, det handlade snarare om att ge sig ut och hämta. Då är det kul att plocka svamp!

Jag fick det roliga arbetet att rensa skiten, och fann mig själv plötsligt önskandes att skörden inte blivit så generös. Blev trött i benen av o stå o rensa där vid diskhon o nu när de ligger på torkning tar de en jävulusisk plats. Men det kommer det vara värt sen när man kan pimpa sina såser o grytor med Allemansrättens godhet. Hur översätter man förresten det begreppet på engelska? Minns att jag försökte förklara innebörden för några undrande och förvånade amerikaner under mitt år borta i väst. Vadå, får man gå runt i vilken skog som helst? Beträda någon annans mark? I det läget var jag ganska stolt över att vara svensk, faktiskt. "Every man's right" låter lite väl direktöversatt. Men vad säger man då? Motsvarigheten finns ju inte därborta liksom.

Min älskade stora dotter har nu ÄNTLIGEN lärt sig cykla utan stödhjul. Hon håller balansen även när hon kör lite långsammare. Hon håller på o mjukna, och efter att ha verkligen ÖST beröm över henne o hennes åstadkommanden idag frågade hon faktiskt om "vi kan cykla till dagis imorrn". Hon behöver träna mera, och träna på att starta och stanna själv, men de viktiga är att hon kan och hon vågar cykla nu! Alicia får ha stödisarna kvar fram till våren, åtminstone. Hon får vara liten ett tag till. Men Emilia har lärt sig nu, efter enträget kämpande (MINST lika mycket envishet- och tvång - från min sida som från hennes) och det känns jättebra! Tror hennes nya fina hjälm med blommor på var en liten sporre också!

Imorgon ska jag videofilma mig själv när jag samtalar med en patient, sen ska jag skriva en analys och referera till en vetenskaplig artikel och skicka in detta till examinerande lärare med uppföljning den 29 oktober, där det ska pratas om hur väl jag kommunicerar, i 45 minuter. Under uppföljningen ska vi titta på filmen. Detta SUGER, både att titta på sig själv på film men framförallt att ha någon som ska bedöma min kapacitet och kommunikationsförmåga. För att vara helt ärlig, det känns nästan som ett stort fett skämt. Om jag utvecklar denna mening vidare så skulle jag aldrig kunna beskrivas som ödmjuk, så det undviker jag. Men....skämt.

Nu väntar kudden! Renbäddat o väldoftande, tänk vad man kan hinna när dagen inte är schemalagd!