Sista skörden på fina växthuset genererade en gurka och typ 30 tomater av varierande mognadsgrad och storlek. Dock kommer det täcka även denna veckas tomatbehov....det kommer svida aset i snåltarmen när jag måste börja köpa tomater igen till hutlösa 40+ kr/kg!!! Längtar redan till våren och att börja väcka nya gröna små älsklingar till liv. Ska nog börja förså redan i januari och kanske så i två omgångar för att säkerställa skörd under en längre period nästa år! Tomater rockar, man har ju det till ALLT!
Förresten var det där lite lite ljug, jag har ju ett gäng purjo som tappert försöker tjocka på sig såhär på höstkanten. Inte så lätt när det redan är frysgrader om nätterna...det är inte helt utan stolthet jag ändå kan konstatera tjocklek som mitt lillfinger - de är ju dragna från frön o var ju tunna som grässtrån där i början!
Var med ut på distriktet idag och känner hur jag växer i rollen. Får hela tiden bekräftelse, även på de mest petitessartade ting, och när handledarna skojfriskt förklarar att "Linda gör jobbet, vi har inget o göra!!" så känns det riktigt kul. Det är bara surt att man har en massa skoluppgifter både i anlutning till praktiken och parallellt med. Således jobbar jag utan att känna mig ledig när jag går hem klockan 17, utan stressen gör sig hela tiden påmind. Har ju till exempel tvätt på ställningen som varit torr ända sen i förrgår!
Jag såg en livs levande huggorm för första gången i hela mitt liv idag (vad jag kan minnas åtminstone). Pratade om bensår med min handledare i bilen på väg ifrån Ulrika denna vackra höstdag, solen vilade sina breda armar över de färgglada träden, och vi åkte med solen i ryggen babblandes om generell kärlsjuka när hon plötsligt bromsar in o vränger åt sidan. Pulsen skente opp på både henne o mig och hon säger bara "En ORM!!" varpå jag genast knäpper av mig bältet o springer ut för o kolla. Mycket riktigt, det där karaktäristiska v-formade mönstret, och Ers Äckelhet hade ca 10 cm från huvudet och bakåt stelt och fokuserat medan resten av kroppen ringlade sådär ormigt! Äckel, skräck, rädsla och fascination på en o samma gång, och nog är det väl förbannat att kameran i telefonfan har lagt av, annars hade jag givetvis förevigat ringlet!
Nähä, då ska visst ungarna tas om hand. Calle är visst lite trött idag. Tur att jag är en Energizer =(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar