Igår var jag tröttheten personifierad. Ändå hade jag sovit riktigt bra innan jag gick på mitt andra nattpass på raken. 10 timmar att jobba är väl ingen match i sig, 12-timmars-passen på the Signal har jag ju vant mig vid efter alla år. Men jobba natt?? Det är den absolut smidigaste lösningen med tanke på Calles jobb o dagis puckade öppettider (Fp försöker minsann fiska röster genom att de nu vill "uppmuntra" kommunerna till mer flexibel barnomsorg....mjo, vi har ju alla sett hur prioriterat det är när saken kommer till kritan! AS!). Det är bara o bita i o köra på, det dräller inte av barnvakter runtomkring direkt.
Nån gång i framtiden, då ska vi ha 8 veckors semester på sommarn, inte ha en massa projekt med byggstuk utan bara vara. Bara åka o bada o käka glass å åka karuseller, åka o fiska, åka utomlands, käka ute. Jag längtar till framtiden!
Idag är jag ledig med barnen, Calle jobbar. Jag jobbade hela helgen som var, och då var han ensam med de små. Mellan midsommar och den 3 augusti har vi inte en enda ledig dag tillsammans. Det är slitigt. Nu är det 3 veckor kvar till semestern och det brinner i knutarna med planering av allt möjligt.
Veckans bästa är att min älskling i egenskap av uttråkad en kväll när jag jobbade natt, gick ur sin Våga Vägra Facebook-grupp och faktiskt skaffade sig ett konto. Han är nog den roligaste människan som finns, den lilla skäggbiffen.
Dagens mission är att tvinga barnen att cykla. Emilia ska lära sig, oavsett vad hon vill själv. Barn ska kunna cykla, och barn ska kunna simma. Där har de en NO SAY in the matter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar