Känns lite annorlunda att smaka på det ordet. Sommar. Lov? Förr kanske. Nu blir det jobb hos fiskarna och på hemmaplan med vildingarna. Och ångest och oro över troliga tentor i augusti.
Hittade en rolig bild på Alicia, klippt slut efter en krävande dag som präglats av lek o stoj. Klängandes på mig var det väl kanske extra bekvämt där det finns lite extra padding. Hon somnade, helt enkelt.
Får göra mitt yttersta för att hennes sommarlov ska ge tid för återhämtning också. Det är kämpigt att vara 2½ år.
Shit, jag hade så gärna velat ligga i fas nu, med skolhelvetet. Trots min - trodde jag - brinnande motivation och ständiga strävan efter toppresultat, har det inte gått super. Jag är inte alls lika duktig nu som jag var då. Antingen det eller också är skolan bara jävligt mycket svårare. Förresten, mitt språk kommer inte alltid vara välvårdat. Jag kommer svänga i humöret och i suget att skriva. Vi får väl se. Bloggande för mig kanske bara är nyhetens behag. Först flera år efter att det blev "inne" upptäcker jag bloggvärlden. Likadant med mobilfunktioner - upptäckte typ för ett halvår sen att man kunde spela in sig själv o ha det som ringsignal! Upptäckte också att det blev jäkligt pinsamt när det ringde, så jag la ner den idén igen.
I alla fall, plugget var det ja. Jag har ju hinder såklart. Distraktionsmoment. Men det är ju sånt som är synnerligen självvalt, och utan hade jag ju inte vetat vad jag ville med mitt liv. Och jag tänker inte skylla dåliga resultat på en livssituation jag medvetet försatt mig i. Valt. Största hindret är snarare dålig självdisciplin. Inte när det gäller rapportskrivning eller andra inlämningsuppgifter, eller att gå på föreläsningar - men själva läsandet. Och under det senaste året har jag utvecklat ett omfattande hat gentemot PBL.
Jag vet inte ens hur man gör för att folk ska läsa det här. Annonsera ut till folk å fä att "jag har börjat blogga!" jaha? Läs min o-hemliga dagbok, snälla! Mitt liv är inte så intressant faktiskt. Det är faktiskt ganska grått. Inte tråkigt, men inte utmärkande eller fascinerande. Något avvikande i relation till en genomsnittslig 26-årings livssituation kanske. Jag är äldre än de flesta av mina kurskamrater, jag är yngre än de flesta av mina grannar.
Jag skulle gissa att mitt lilla nybörjarförsök till bloggande kommer handla om hur jag försöker mäkta med tillvaron. Mina heltidsstudier, mina två barn, min significant other, kattskrället och huset.
Imorgon är vi lediga, jag o ungarna. Då ska vi köpa present till min bästa Sandy, hon har fyllt år. Gubben jobbar. Håller tummarna att vädret blir bra. "Varannan vatten" går ju lysande att tillämpa även i vardagliga sammanhang. Varannan sol gör ju inget heller. Poängen är att fröna ska gro så gräset blir bra!
Klockan är massor. Natti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar